Såg lite av Så ska det låta. Varje gång jag slog över var det någon brud jag inte visste vem det var som sjöng. Och vid andra pianot satt en annan brud jag inte visste vem det var. Trist.
Robert var helt underbar när han gjorde fantastisk humor tillsammans med Henrik Schyffert. Nuförtiden är det mest kiss, bajs, pillesnopp och tokroliga grimaser som Agda i Kramfors fnissar åt på servicehuset.
Lumber Jack: Äntligen. Du har i ca tio års tid lovat att skicka mig inspelningar från din heavy metal-karriär. Är det här någon av de tidigare låtarna? Tycker du sjunger nästan bättre än på Kempis-parkeringen.
Salle: Ska jag vara ärlig så tycker jag att Gustafsson är rätt så överskattad. Han har gjort några roliga saker men det är mycket skit och upprepningar också.
Metal Guru: Ja, det där är poesi som får mig att drömma om blomstrande sommarängar. Första gången jag hörde den blev jag kär. Men jag kunde inte komma på i vem.
En del som för länge sen passerat bäst-för-datum påstår att det var bättre förr.
Jag till exempel. Satt länge och letade efter en lämplig tråd till ett inlägg när jag plötsligt träffade på den här spännande frågeleken som en som jag känner ganska väl hittade på.
Det är möjligt att det inte är något för Nobelpriskommitén, men just tidpunkten på veckan tror jag gör den lämplig för att leda nya hockeysnackare in på den rätta vägen...
Subject: Paranoid (Black Sabbath)
Warning: Piano Only. Instrumental. Två händer och ett piano.