Luleå saknade många spelare inledningsvis och spelade med många reserver och juniorer. Det var bra att se junisarna varav många fungerade väl och visade att man tydligt kunde gå in och spela om det blev nödvändigt pga skador. Men det blev slitsamma matcher där enstaka misstag och mindre bra insatser ofta ledde till torskar och det var tufft att bära. Mot slutet av första halva av grupserien tog Luleå färre poäng än alla andra lag och hade etablerat sig på plats #12, strax ovan kvallagen. Luleå Hockey var ju regerande mästare, men under Elitserien/SHL-historien hade inga mästarlag inlett kommande serie så extremt uselt. Även om guldlaget Luleå Hockey var nära...
Mindre insatta bedömare, t ex supportrar av andra lag förklarade att risken var hög för kvalspel och nedflyttning till allsvenskan eftersom "så hade det gått för Pölsan och Huva".
Även många Luleåsupportrar, utan koll, höll med och på andra "Luleåforum" krävdes att Bulan skulle få sparken, likaledes ett flertal spelare som man, som självutnämnda tangentbordsexperter, hade sett "inte höll".
Men undersökte man förhållandena närmare var det tydligt att Luleå Hockey hade saken under kontroll. För det första hade man en stabil och erfaren ledning från styrelse till klubbdirektör, sportchefer och tränare som alla var helt överens. Dessutom hade många tongivande spelare intervjuats och förklarat att Bulan och Bulanhockeyn satt säkert men det hängde på lagets spelare att leverera.
Och nu kom de spelare man väntade på in i laget. Shinnimin anslöt. Tardif ville hit och släpptes in. O'Neill kom tillbaka efter avstängning. Leskinens långa rehabilitering efter knäskadan gick bra och han kunde försiktigt spela in honom. Linus Omarks barn sa nej till Schweiz och därmed återkom han. Och Laaksonen hade lessnat på Schweiz och bad att få komma hem.
Alla dessa spelare var hemtagna, men inledningsvis tog det tid att få laget att fungera. I början av november förklarade Limpan att BP måste vi lösa omedelbart och Bulan berättade att hela laget skulle ta "ett steg tillbaka" för att fixa till spelet utan puck.
Tack-och-lov hade vi ett lag som nästan till 100% kunde Bulanhockeyn och spelat denna hockey ett år eller som regel längre, bl a under våren då man tog gludet.
Men det var inte mycket tid man hade på sig, sedan väntade ett intensivt spelschema. Så man satsade enbart på att få laget att lyckas med spelet utan puck, det var vad man hann med, innan man reste till Finland för avslutande CHL-kvart mot Ilves.
PP och anfallsspel då? Ja, det fick vänta. I första hand gällde det att stoppa raset och kollapsen, och jobba för att få till spelet UTAN puck. Målvakter och bakpar var klara, och man kunde jobba lite för att hitta bästa linor. Och hoppas att "the rest will follow".
Och man visste att efter denna tredje fjärdedel av serien, kom en lång period med många långa uppehåll för OS med mera. Och då skulle man få tid för träning och för att jobba med det som då inte fungerande. T ex PP etc.
Vilket av följande alternativ bör en klubb i SHL helst undvika?
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern?
38% (22)
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds?
26% (15)
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av?
21% (12)
Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"?
· · 
Luleå saknade många spelare inledningsvis och spelade med många reserver och juniorer. Det var bra att se junisarna varav många fungerade väl och visade att man tydligt kunde gå in och spela om det blev nödvändigt pga skador. Men det blev slitsamma matcher där enstaka misstag och mindre bra insatser ofta ledde till torskar och det var tufft att bära. Mot slutet av första halva av grupserien tog Luleå färre poäng än alla andra lag och hade etablerat sig på plats #12, strax ovan kvallagen. Luleå Hockey var ju regerande mästare, men under Elitserien/SHL-historien hade inga mästarlag inlett kommande serie så extremt uselt. Även om guldlaget Luleå Hockey var nära...
Mindre insatta bedömare, t ex supportrar av andra lag förklarade att risken var hög för kvalspel och nedflyttning till allsvenskan eftersom "så hade det gått för Pölsan och Huva".
Även många Luleåsupportrar, utan koll, höll med och på andra "Luleåforum" krävdes att Bulan skulle få sparken, likaledes ett flertal spelare som man, som självutnämnda tangentbordsexperter, hade sett "inte höll".