Brynäsgubbe

Vill sätta ord på några tankar jag haft rätt länge. Varför känns det som att Brynäs har spelare som inte riktigt tycker det är kul med hockey? Brinner för det? Det känns som att andra lag kan vinna mot oss på ren vilja och kärlek för sporten. En vilja att ge allt, i varje byte. Det finns ett extra skär hos spelarna i alla andra lag som jag inte sett i Brynäs sedan finalåret.

Oavsett hur de gått för de andra lagen över säsongen så kan jag åtminstone urskilja en vilja i spelet de har, som jag inte ser i Brynäs spel. Det är precis därför ett lag som Timrå, som haft en dålig säsong, flera gånger fullständigt pulveriserar Brynäs. Viljan att åtminstone göra det lilla extra, "to the best of your ability", så gott de kan. Det funkar inte mot alla lag, för det finns skickligare lag än Timrå, men vi låter det funka mot oss av någon jävla anledning. För vi gör inte alltid så gott vi kan. Vi gör det lite då och då.

Ingen i laget ser ut att ha kul, ens när de vinner. Hela laget åker runt med en enorm vikt på axlarna hela tiden och verkar ha tappat intresset för hockeyn helt och hållet.

Har svårt att sätta ord på det jag ser, men slår jag över till en match mellan två andra bottenlag så ser jag ofta en fart, en vilja, ett kroppsspråk, en kreativitet, som jag väldigt sällan ser i Brynäs.

Scott, Palve, Rödin - varför belönas våra "ledande" spelare som ligger runt 20 poäng med nya kontrakt? Jag vet, Rödin har sitt 5-årskontrakt, men hade borde ligga på 15-20 poäng mer än vad han har för att rättfärdiga ett sådant kontrakt. Scott är ju helt jävla slut. Rödin ser helt slut ut också.

VARFÖR, år efter år, skriver vi kontrakt med spelare som bara lyckas bidra med att cementera Brynäs i botten.