Äntligen!
Fuck tråk-Timrå! Som hockeyälskare i största allmänhet ser jag verkligen fram mot att följa Klöbben, HV, Frölunda och Färjestad på teve i spännande matcher mot exotiskt motstånd. Som Stockholmare och hockeyvän beger jag mig mot globens biljettkassa redan imorgon för att försöka säkra ett säsongskort 2010/2011.
Jag tycker det är uppenbart för alla tänkande personer att HV-intresset och antalet LHC-fans kommer att öka explosionsartat i landet. Jag menar, det ena gänget har Ledin på sex år och de andra har chans på Mårtensson bara de kommer med i någon annan, bättre liga. HV kommer säkert att kunna locka sponsorer ända från Mjölby och kanske ända från Ödeshög och jag är säker på att fler kommer att åka till Linköping från Åtvidaberg och Söderköping för att följa matchern på plats. Kommer Jagr på besök nån gång varje säsong talar mycket för att fler Grumsbor och Degerforsare kommer att köpa FBK-souvenirer. Och blir det inte KHL med Jagr kan kanske Niklas Nordgren komma på besök med sitt Schweiziska lag, the sky is the limit. Sen Frölunda, de har ju så dåligt publikintresse idag så de kan behöva en kick och att Stockholmarna kommer att ställa upp mangrant för Djurgården är en självklarhet. Minns bara att det alltid var 13850 match efter match under NHL-strejken.
Analysen är lätt, det här är vad marknaden vill ha. Elitserien, jävla bondliga.
· 
Kommentarer
Men det var bättre förr va? Hockeyvärlden utvecklas, men vi behöver inte hänga med, inte alls. Bättra att hela Europa kör ifrån oss, skapar attraktivare ligor med mer pengar så att svenska lag har ännu mindre chans att behålla bra svenska spelare. Givetvis är det då bättre att stoppa huvudet i sanden och fortsätta tro att ES är världens näst bästa liga. Kvalificerade spelare från andra länder kommer fortsätta att stå i kö för att få komma hit och spela här, trots att ligan rankas som nr 5 eller 6 i världen. Speciellt med tanke på att de framöver bara kommer att konkurrera med svenska spelare av allsvensk klass. Vi behöver inte göra NÅGONTING åt situationen. Och framförallt, vi ska inte öppna för förändringar. Istället ska vi cementera fast oss i en struktur vi inte kan göra något åt inom överskådlig tid.
Du har SÅ rätt i din analys.
Annars är jag mest nyfiken på vad du har för förslag för att förhindra utvecklingen jag (lite tillspetsat, jag vet) beskriver nedan?
Vilket av alternativen det än blir kan jag inte se några problem och alla lösningar verkar bättre än att spela kvar i den här värdelösa serien utan pengar, publik och spelare. Man kan inte vara nog radikal för att ta sig ur den här mardrömmen.
Ha det jättekul och lycka till!
Förändringsbenägenhet är enbart av ondo.
P.S.
IK Göta rockar. Fortfarande.
D.S
Rätt säker på att IK Göta inte är inblandade även om jag sannolikt kommer att sätta min son i deras skridskoskola om några år (om han vill och inte hellre dansar balett eller blockflöjt eller gör något annat) , närmaste klubben från där jag bor och dessutom rödvita tröjor.
Mycket pengar ger normalt sätt bättre spelare, allt annat lika. Kan man komma åt mer pengar så blir det bättre spelare på isen.
Fem svenska klubbar håller på med en "utredning" för att se om de tillsammans kan få mer pengar om de håller ihop och samarbetar med mer exklusivitet än det lite mer spridda samarbetet med alla tolv lag i högsta serien. Hur ska det gå till? Det simplaste är naturligtvis att kräva en större andel av den gemensamma SHL-kakan till sig med argumentet att de är större, bättre och vackrare. Nu lär det inte funka så lätt eftersom de andra klubbarna nog vill ha lika mycket per klubb.
Ett annat sätt är att se om man kan hitta andra, roligare lekkamrater. Då får det väl bli Percy plus någon form av utländsk förstärkning. För att det här ska bli en sexigare serie att spela i för de fem Störst-Bäst-Vackrast-Om-Vi-Får-Säga-Det-Själva-Klubbarna (SBV) måste man antingen få vara med i en annan existerande liga som är mer attraktiv än den svenska, alternativt starta en egen. I Europa finns det ett par gränsöverskridande hockeyligor redan vilket kan underlätta. Exempelvis lirar de bästa rumänska och ungerska lagen i samma liga. Det kan vara ett alternativ men jag tror inte att det är vad SBV tänkt sig. Ett annat exempel är att Slovenien, Österrike och några andra länder har en gemensam liga. Kanske inte heller är så hett. Tredje alternativet är KHL som funnits i ett par år och minsann inte bara har ryska lag utan även lag från länder som Lettland och Kazaktstan. Eller så lyckas man få igång något slags G12 med topplagen i Finland, Tjeckien, Tyskland och Schweiz och vad det kan vara. Bara att fantisera på, allt är möjligt.
Om nu hockeyn ska utvecklas och pengarna bli fler måste det till två förutsättningar. För det första måste den nya ligan kunna generera mer gemensamma pengar att fördela till var och en än vad SHL kunnat. För det andra måste det skapas ännu mer möjligheter att generera pengar på hemmamarknaden. Jag har inte sett vad den nya ligan är för något, om det nu blir en sådan men det krävs lite jobb för att se till att säkerställa en större snittinkomst än vad SHL i hockeylandet Sverige kan fixa. För det andra har jag inte förstått på vilket sätt det blir lättare att få fram pengar på hemmamarknaden oavsett motstånd. Färjestad ligger fortfarande i Karlstad och NHL spelas fortfarande på andra sidan Atlanten.
Det finns en grej till som överhuvudtaget inte varit uppe vad jag sett och det är eventuella planer på att gå ur riksidrottsförbundet och låta lagen bolagiseras till 100 %. Jag förstår dock inte varför det i ett sånt läge skulle gå någon skiljelinje mellan de fem och de sju. Då kan jag bara se att det är marknadsfunderingar igen.
Vad tror jag? Jag tror att de tolv lag som för stunden utgör Elitserien bör agera gemensamt. Det vinner alla på i längden.
Visst, jag håller med, i en perfekt värld skulle det vara skitkul med fortsatt ES som den ser ut idag, eller t.o.m. med 2 lag till så vi slipper 5 möten med samma gäng. Men, vare sig ekonomi eller spelarkvalitet ser ut att räcka till för detta framöver. Därför vill man nu inte cementera det upplägget i 5 år till, det är ju bara det det handlar om initialt. Vad det sedan utmynnar i får vi se, och jag väntar med att tycka något om spekulationerna tills jag ser vad man konkret har att ta ställning.
SKulle du rekommenderat en TV-försäljare att teckna ett 5-års exklusivitetsavtal med Luxor om att endast sälja deras tjock-tv bara för att de fick ett juste marknadsstöd? Det är ju lite det det handlar om...
Man kan nog titta på ägandeformer av klubbarna för det är en helt ny kanal att få in pengar men min starka övertygelse är att Elitserien och kampen om SM-guld är en tillräckligt stark publikdragare. Att andra motståndare på den här sidan Atlanten skulle locka mer ställer jag mig tveksam till. Försöker någon bygga upp en seriös utmanare till NHL vilket vore coolt i och för sig så är Jönköping, Linköping och Karlstad ändå inga spelorter.
Jag har ingen aning om hur diskussionerna gått i de här sammanhangen, eller vad som avhandlats på SHL:s möten. Men jag är ganska övertygad om att frågan om hur man ser på omvärlden varit uppe, eller troligare, varit en stående punkt.
När LHC betalar Weinis och Mårtensson bland de högsta lönerna i ES men samtidigt konstaterar att det är fickpengar jämfört med vad KHL pröjsar, inser alla snabbt att vi har ett litet problem. Inte nytt i och för sig, den här situationen har funnits många år med NHL, men nu handlar det om en liga som även kan tänka sig "ta" spelarna som normalt spelar andra- eller tredjefiolen i ES. Vi kan då välja på att stoppa huvudet i sanden och hoppas och tro att KHL kursar när oljemiljardärerna tröttnat, eller försöka rädda det som räddas kan av svensk hockey.
Hittills har ju snacket handlat om att "man åker dit för att tjäna några miljoner och fixa pensionen ett par år, men egentligen är det inget riktigt liv där." Det är ju Sovjet, förlåt, Ryssland, det handlar om. Men nu börjar ju spelare från alla delar av världen prata om att livet där ändå inte är så tokigt. Och ju fler utlänningar det blir, desto bättre verkar ju förutsättningarna bli. Plus att man tjänar ju ganska bra, så anpassningen går bättre och bättre...
När då andra länder blir lite nyfikna på ligan, och kanske funderar på någon form av samarbete, blir det ganska uppenbart att det här kan sprida sig genom Europa. Om helt plötsligt Tyskland, Tjeckien, Slovakien, Österrike och whatever börjar förhandla om någon slags "inträde" i ligan och därmed del av pengarna från media och annat håll börjar det bli lite obehagligt. Helt plötslig finns det en MASSA lag som har både pengar, kvalitet och utmaningar att erbjuda, hur står sig då ES?
Jag tror att det här är lite utgångspunkten för agernadet från "De 5". Och då har man valt att inte låsa sig för ytterligare 5 år där man inte kommer att kunna påverka sin situation.
Sedan är det en annan sak att vi alla är lite rädda för förändringar. När Malmö-Percy började köpa spelare från andra lag på nittiotalet blev det ett ramaskri. Köplag. Katastrof för svensk hockey. Ekonomin kommer att utarmas. You name it. Men han lyckades med sitt nytänkande. 2 SM-guld bekräftar att han inte var helt snett ute. Och andra lag följde efter. Paradoxalt nog föll han sedan på eget grepp när han inte klarade att anpassa sig till det som andra föreningar gjort: En proffsig organisation med spetskompetens som hanterade de olika delarna i verksamheten. Istället trodde han fortfarande att en trevlig prick till hockeyspelare som via ett krogbesök skrev på för ett par år skulle fixa biffen. Riktigt så blev det inte som alla vet.
Faktum är att tittar man lite längre tillbaka i historien så har det funnits ett par milstolpar som skapat diskussioner. När man började BETALA spelarna för att hålla på med sin "hobby" var bara det ett steg mot avgrunden, enl. dåtida betraktare.
När man BYTTE KLUBB (oftast på grund av betalningen) var det en dödssynd som inte nog kunde fördömas. När vi idag tittar på hur elitidrott bedrivs småler vi lite åt dessa "anekdoter".
Och jag tror att vi står där igen. Med allt som hänt i Europa, öppnare gränser, öppnare sinne, så kommer en massa gränsöverskridande projekt. Går man långt tillbaka i tiden var länsderbyn the shit. Att möta någon från en anna landsdel var som att möta en marsian, inget som skapade några känslor. Och idag tycker vi detsamma om att möta utländska lag.
Men jag tror att det kommer att ändra sig. Faktiskt.
- KHL drog igång för ett par år sedan
- Flera juniorer väljer kanadensisk juniorhockey framför J20/Allsvenskan/Elitserien
- NHL:s ändrade draftregler som gör att lagen tappar rätt till spelare om de inte signas och därmed har mer bråttom att plocka över yngre spelare till farmen
- Kronan har tappat rejält i värde mot både dollar och euro
- Nu försämras artistskattereglerna vilket gör många importer dyrare
- Allt större konkurrens om idrottsintresset via tillgång till mer internationell fotboll och NHL på teve och internet. Ska man vara filosofisk kan man fundera på hur många hockeytöntar vi tappat till World of Warcraft också för den delen.
- Lågkonjunktur. Men där är de flesta ekonomier.
Det var minus det. För sakens skulle kan det vara värt att ta upp ett par saker som förbättrats också.
+Samtliga klubbar utom DIF har rustat sina arenor eller byggt helt nya de senaste åren vilket bidragit till kraftigt ökade publiksiffror och försäljning på plats
+Fem omgångar till i serien, minst två hemmamatcher till
+Kraftigt ökad tevetid. Varenda match tevesänds, om inte annat så som ppv.
+Kraftigt förbättrat junior- och utvecklingsarbete med russinläger för de yngre, hyggligt vass superelitserie och välutvecklade samarbeten mellan lag som låter juniorer och yngre spelare lånas ut till lag i lägre serier för att få spela a-lagshockey, något som gör att vi fått fram världens näst bästa juniorlandslag de senaste åren.
+ Den inhemska konkurrensen om idrottsintresset är antagligen aningen svagare. Fotbollsallsvenskan kan inte leva på den gamla landslagshypen hur länge som helst.
Gamla problem är att vi har relativt höga skatter och sociala avgifter samt att NHL plockat svenskar i snart 40 år. Samtidigt är en gammal styrka vår folkrörelsetradition med gratisfunktionärer och kommunalsponsrad verksamhet på olika sätt. När det gäller att locka över utlänningar skadar det inte att Sverige fortfarande allt annat lika är ganska lätt att leva i med ordning och reda, okomplicerad byråkrati, alla pratar engelska och det är tryggt, rent och snyggt.
Blandad kompott allstå, bättre talangutveckling och större spelarflykt, fler sålda öl men svagare krona. Svensk hockey har en jävla massa att bita i. Jag tror tyvärr inte att allt går att lösa, inte just nu i alla fall. Jag fattar att Loob är nervös, FBK vinner serien men verkar tappa publiken. Samtidigt har ligan gått enormt mycket framåt oaktat de yttre omständigheterna. Arenorna, åskådarsiffrorna klubbarnas organisation, tevepengar. Min starka övertygelse är att Elitserien är det bästa formatet för svenska ishockeylag att leva och verka i. Det finns ingen annan liga i sinnevärlden och jag har redan lagt en massa tid på att såga idén att bryta sig ut.
Oavsett om man tror på idén om en svensk mästerskapsserie eller något annat är det vissa saker kan vi inte göra något åt. Andra går att fixa oavsett vi pratar elitserie eller något annat, då är det bara frågan om hur mycket som är till salu. Här är några varianter på reformer av Elitserien:
Fixa stockholmshockeyn. En modern hockeyarena behövs, kanske två.
Öppna upp ägandet. Här har jag inga principiella invändningar mer än att jag är skeptisk till att någon annan än mer eller mindre fanatiska och rika fans skulle gå in och äga eftersom det är svårt att få tillbaka några pengar. Sen vet jag inte var det passar in i den svenska idrottsmiljön.
Stäng serien och minska "osäkerheten". Här är jag personligen motståndare men det finns ju några klubbdirektörer som skulle sova bättre om natten.
Utöka serien med fler lag. Här kan man argumentera för och emot med kända argument men min något velande slutsats är att serien och lagens ekonomi skulle tjäna på det. Kanske något för en annan blogg.
Bättre disciplin mellan klubbarna i hockeyligan. Regler mot värvningar från andra lag före seriens slut och liknande. Skulle hålla nere lönerna en aning och minska klubbarnas osäkerhet.
Inkomstutjämning mellan klubbarna eller lönetak. Tror i alla fall inte jag på av flera skäl.
Sen, i slutänden tror jag att alla klubbar är sin egen lyckas smed. Igen, hockeymarknaden är i allt väsentligt en lokal marknad. New York Rangers är rikast i NHL för att de har störst hemmamarknad. DIF är fattiga för att de har sämst arena. För femton år sedan var de rikast för att de hade den bästa arenan. De stora makrofrågorna finns det ingen quick fix på. Man kan i alla fall glädja sig åt att det inte finns någon annan liga i världen som kan utse en svensk mästare.
Men det sista stycket förstår jag inte riktigt, Det känns väldigt motsägelsefullt.
"Hockeymarknaden är i allt väsentligt en lokal marknad."
Om nu Rangers är rikast i USA för att de har störst hemmamarknad, varför är då inte DIF det i Sverige? Arenan säger du, då är det alltså inte hemmamarknadens storlek som är avgörande, eller tolkar jag något fel där? För även om Globen inte är någon perfekt hockeyarena, så har den kapacitet och är fortfarande hyfsat fräsch.
Den sponsring vi ser mestadels i Sverige är i huvudsak 2 varianter samt en blandning av dessa. Dels den rent lokala mindre varianten, typ skylt i hallen med "Grävlunds Schakt". Man gillar hockey och ger det lokala laget några tiotusentlas kronor belopp för biljett och en liten skylt. Dels den mer affärsmässiga, som profilerar sitt varumärke och studerar statistik över exponeringar i media. Här är den lokala förankringen inget måste, typ isreklamen som finns i alla arenor. Och det är ju här de stora pengarna finns.
På en internationell marknad kommer Grävlunds Schakt tyvärr att få det svårare och svårare att hänga med i budgivningen, men å andra sidan får man in helt andra pengar från en större marknad. Ett begränsat antal Svenska lag i en internationell liga kommer att ha hela Sverige, plus delar av Europa som marknad. Dessa företag tittar efter varumärkesexponering, skit samma vilket lag logotypen sitter på.
Jag tror det är den här typen av pengar man vill försöka komma åt, därav sneglar man på andra möjligheter av ligor.
Självklart finns det massor med fallgropar och problem i det här. Med ökad omsättning och beroende av sponsorer utan någon form av relation eller känsla för vad de sponsrar så borde ju riskerna öka. Men det känns samtidigt som att det är en oundviklig utveckling. Nyligen drog sig Gevalia ur ett låååååångt samarbete med Brynäs. Vem kunde tro det så sent som för ett år sedan? Om SCA går knackigt, blir uppköpta av någon utländsk koncern som ska "städa upp" och gör det genom att sparka några hundra och dra in på allt vad sponsring heter, hur påverkar det Timrå? Om Cloetta tycker att man inte fått ut tillräckligt av sin "exponering", hur påverkar det hallhyran och LHC? Vi sitter redan med de här problemen idag, så jag tror faktiskt inte att riskexponereingen ökar särskilt mycket med en mer internationaliserad marknad. Tvärtom kanske den ökar möjligheterna.
Vad som är rätt eller fel, hur det hela kan falla ut, hur media, sponsorer och supportrar reagerar kan man bara spekulera i. Men att man stannar upp och tittar sig lite omkring, framförallt framåt horisonten, tror jag är ganska sunt. Det är som regel bättre att vara proaktiv än reaktiv.