Grin-Olle

Tänk er känslan...Snuset rinner ner i det ovårdade skägget. Fotsvetten skvalar i skoterkängorna och flaskan med hembränt är nästan slut. I sakta mak går du mot en svart mattlackad Volvo 142:a med tärningar hängandes i backspegeln. Du ska åka hem de 30 milen till en av Luleåtraktens alla inavlade byar. Du halkar på säsongens sista isfläck och ligger och vrider dig som Shinnemin en lång stund, innan du till slut kommer på fötter igen. Du är blöt, du är skitig, du är Lulesupporter och ni har just torskat.

Värvar man karaktärer som Shinnemin, då har man liksom visat vilka"ideal" föreningen står för. Inget konstigt, det är en del av deras DNA att vara grisar.

Jockster : Jag tycker vi tar och vinner bägge!

Jag har funderat på varför det ibland är ganska tyst på sittplats, och jag har en teori. Kan det vara så att Brynäs-supportrar till skillnad mot andra lags supportrar är så insatta i spelet att de blir mer analyserande än högljudda? Att de sitter och följer varje byte, domslut och taktiskt drag så noggrant att de blir lite introverta istället för att sjunga och skapa liv på läktaren?

Det är ingen kritik, snarare en tanke kring hur vår passion för spelet kanske påverkar stämningen. Vad tror ni? Är det här något ni känner igen, eller finns det andra förklaringar?

nittontolv: Har för mig att han nämnt något om sin psykiska ohälsa längre tillbaka...Kanske han är på en mörk plats just nu. Jag förlåter honom!