Metal Guru

MGurus Husmorstips Kapitel XVII är skrivet i upplysningens tecken, med syfte att undervisa mödrar till pojkar i ett område de inte har den blekaste aning om, och därför hanterar den enda gång de hamnar i skarpt läge på ett katastrofalt sätt.
Visserligen är det nog mest män på denna site, men är ni föräldrar har era barn en mamma. Upplys då denne mamma, för era söners skull!

Ett fenomen som inträffar i flertalet unga mäns liv är det på många plan plågsamma eventet Zipper Catches Skin. Om det inträffar, så inträffar det endast en gång - och när det inträffar är det vid 12-14 år ålder, dvs i samband med att puberteten inträffar.

Det som händer då i en ung mans kropp är att först händer och fötter växer, och blir lite opropotionerligt stora. Eftersom kroppens nervbanor inte riktigt är med på denna plötsliga expansion av räckvidden, upplever mammor (som inte själv varit med om detta) som att pojken blivit ovanligt fumlig, när han inte ens klarar av att riktigt greppa en mjölkliter vid matbordet - utan den hamnar bara på golvet helt utan anledning.

Även en kroppsdel mitt emellan händer och fötter växer också litegrann extra vid denna tidpunkt. Plötsligt är den inte längre en liten ynka mask, utan mer som en prinskorv ungefär. Och längst fram finns nu vanligtvis en herrans massa skinn utan innehåll.
Detta är de fysiska förutsättningarna för Zipper Catches Skin.

Då de fysiska förutsättningarna finns där, är händelseförloppet som sålunda:
Ibland är det väldigt bråttom att få på sig byxorna. Antingen på morgonen, efter toalettbesök eller dusch. Plötsligt är den där prinskorven lite större än vad den var vid förra gången det var bråttom, och/eller den där herrans massa skinn utan innehåll är 'på fel plats vid fel tillfälle'.
Och olyckan är lika plötsligt som ett faktum; Zipper Catches Skin.
Ibland rakt genom kalsingarna, ibland a close encounter utan kalsipper.

Det som händer nu är att tiden stannar.
All verksamhet upphör. Döden fläktar förbi. Den mest centrala punkten i en ung mans liv är fast i en kniptångsmanöver.
Det går inte att göra någonting. Stopp. Svart. Finito. The End. Eftertexter rullar. Popcornen är slut.
Tilt. Game Over. Insert Coin.

I detta läge är det möjligt att en mamma går förbi, och upptäcker den prekära situationen som hennes som befinner sig i. Moderskänslor börjar svalla. Mamman har aldrig hört talas om detta fenomen, och har ingen aning om hur man ska bete sig. Ja, det blir ju hon som får bete sig, sonen står ju bara där, blick stilla och vit i ansiktet, vacklar kanske ett steg åt sidan.
Döden är plötsligt närvarande i folkhemmet.

I och för sig händer det ju att blixtlåset på täckjackan fastnar i innertyget..? Och hur gör man då, jo man får ju dra tillbaka blixtlåset lite häftigt och med kraft - så att man kan börja om...

Nej.
Dubbelfel.
Inte.

När pojken drog upp gylfen tvärstannade han så fort det nöp till.
Det var inte frågan om att någon nerv sände ut en signal som snappades upp av ryggmärgen och transporterades vidare upp genom det centrala nervsystemet för att tas emot av lillhjärna för att reläas vidare ut till lämplig del av storhjärnan som processar informationen och tar ett beslut om att signaler skyndsamt skall sändas ned till ena armen för att så fort som möjligt avsluta den verksamhet som tidigare påbörjats, det vill säga uppdragning av gylf.

Nej, det är mera som
RED ALERT! SYSTEM SHUTDOWN!

Det har med andra ord inte hunnit hända så mycket skada, eftersom kroppens skyddssystem löst ut med omedelbums verkan.
Men går man nu på mammans första tanke så kommer ju inte innertyget i täckjackan att skadas, utan mer något som är av kött och blod.

Handen på hjärtat nu, mammor!
Har ni någon gång fastnat med blixtlåset i en jacka så att det ohjälpligt suttit fast, och med våld dragit tillbaka dragkedjan så att det blivit en reva i fodret intill ena sidans kedja?
Bra. Ni var ärliga. Nu kan ni ta ner händerna.

Detta är Alltså Helt Fel sätt att Lösa Problemet.
Repeterar:
Detta är Alltså Helt Fel sätt att Lösa Problemet.

Nej, för att finna lösningen måste man känna till mekaniken i problemet.

Först ser ni här verktyget ni behöver. Eller snarlikt verktyg, typ hovtång eller vafan som helst som kan nypas med lite kraft.
Se'n är det dags att studera en dragkedja. Alla dragkedjor fungerar på samma sätt. Det är två sidor med tänder, som förs samman med den lilla manick som man drar i. Just denna pryl mitt emellan de båda sidorna som ska föras samman som är hemligheten.

Titta på blixtlåset precis där den röda pilen pekar. Den lilla metalldelen som löper före de båda kedjehalvorna vid uppdragandet är faktiskt det enda som sammanbinder övre halva med undre halva.
Knipsa av den. Nu.

Och dragkedjan faller isär, som ett enkelt "Sesam, Öppna Dig!".
Och i detta ögonblick är du närmare Gud än vad du aldrig förr varit i hans ögon. Se i hans ansikte hur snabbt han återkommer till de levandes skara. Du har givit honom hans liv åter. Hallelujah!

Blixtlåset är nu sönder, och kommer behöva bytas ut.
Det omaket kan dock både er familjeekonomi och din son ta i detta läge.

Additional Comments:
En del mammor kan få för sig att pojken haft ekivoka aktiviteter och andra tokigheter för sig i sin ensamhet, och tycker att det av denna anledningen är oerhört skämmigt att ingripa.
Men så är det inte. Eftersom ni är mammor är ni åtminstone lite bekant med denna trumpet vi talar om. Då vet ni också att vid erektion är det väldigt lite av den där 'herrans massa skinn utan innehåll' längst fram, som vi talade om nyss. Därför är det en till sannolikhet gränsande visshet att inget oanständigt försigått händelsen, eftersom det just är en 'herrans massa skinn utan innehåll' som är upphovet till oredan.
Så stryk denna tanke.
Tack. Din son behöver dig nu, mer än vad han nånsin behövt tidigare.

Övning innan Skarpt Läge:
Hitta ett plagg som ska kastas, med en dragkedja. En ficka, gylf eller vadsomhelst.
Samla pojk, tång och mamma. Är detta ett besvärligt ämne, låt pojken först läsa denna manual.
Pröva sedan att knipsa av utpekat område med tången, och förundras över hur magin löser upp blixtlåset till intet.

Lycka till!