En jävla medgångssupporter bekänner
Det är över nu! Både bildligt och bokstavligt talat! Timrås öde beseglades i Jerusalem. Och i samma stund som denna sorgliga sorti blev ett faktum bestämde även jag mig för att det nu får räcka!
Det blir inga fler supporterresor för min del, inga fler besök på Västra Stå och inget mer gapande på Timrå. Jag har inte varit så här ledbruten för hockeyns skull sedan säsongen 98/99 när vi åkte ut i Play Off mot Mora.
Jag har åstadkommit det jag velat uppnå. Det finns inget mer att ge. Jag kan inte komma vidare eller högre med mitt supportande. Jag har blivit ett begrepp och de flesta känner till mitt namn. Jag har inget mer att bevisa. Och nu finns inte längre glädjen där heller. Att gång på gång se sitt lag vika ner sig i avgörande lägen är för mycket för en medgångssupporter. Jag som alltid inbillat mig att man tävlade för att bli bäst. För att bli numero uno. Men tydligen har jag misstagit mig gruvligt. Detta begrepp eller talessätt innefattar inte Timrå IK. I denna region är man enbart nöjda med att vara NÄRA. Det är en jättemerit att leda matcherna med 2-0 och sedan bara självslockna. Man skyller på otur, tillfälligheter, domarna, isen, motståndarna och den egna målvakten.
Men man uppvisar en liknöjdhet och fullständig brist på hunger när det drar ihop sig. Man börjar tumma på grundreglerna och snubblar på sitt egna grepp - VARENDA GÅNG!
Jag orkar inte med detta längre! Det är samma skit med Dragons, Giffarna, Selånger Bandy etc. Man kan inte knäcka vinnarkoden. Man blir utelåst ifrån partyt varenda gång och blåst på konfektyren.
Så har det sett ut under alla mina år som jag har följt laget. Man går inte ända in i kaklet. Utan de få gånger man vunnit någonting så beror det på motståndarnas oförmåga att utnyttja sitt psykologiska övertag.
Man får alltid stora skälvan när man har chansen istället för att njuta av stunderna.
Därför stiger jag åt sidan. Lämnar plats åt den nya generationen supportrar.
Jag kommer kanske se någon match live i templet men då civilklädd.
Hockeyfanatikern Sjöstedt drar nu ner rullgardinen och sadlar om till nya intressanta uppgifter. Och man vet aldrig vart jag dyker upp i framtiden!
Ha det gott ärade vänner och må så gott!
Kramar
Uno
· 
Kommentarer
Någon gång kommer även vi att vinna och då vill även du vara med. Det är när vi vunnit som chansen finns. Chansen att komma loss.
/ Jimmy
Med tanke på att det alltid kommer att finnas förluster, oavsett vilken sport man gillar, vad hade du tänkt börja roa dig med då?
Äsch, se det ur ett annat perspektiv. För hockey är inte allt, det kan betyda mycket men inte allt här i livet.
"Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Etc..."