Paddan:
Aj faan. Är det så enkelt? Det ska jag ha i åtanke nästa gång. På tal om inget, nu skiner solen i Gullänget. Det gör den ju iofs jämt på Rundvägen, vi är trots allt lite närmare allting, här uppe på the cream shelf.
Paddan:
En dryck som borde gett mig mer sovtimmar än så här. Eller är det tvärtom, ju mer man dricker, destom mindre timmar får man sova?
Dream Team:
Zorrofinterna är skit, pest och kolera på samma gång. Om ett par år kommer vi ha dagens 16-åringar i elitserien. Samtliga kommer att ta bollen på Zorromanér, springa över hela planen och kan endast stoppas med rena regelbrott. Innebandyn kommer sakta men säkert möta sin egen giljotin om man inte förbjuder det.
Det är snyggt att se två sådana mål per säsong, att se det försökas tjugo gånger per match kommer bara få en att hata det hela.
Frisco:
Väggen bakom målet är på väg in på elitnivå. Man kommer utvärdera den i Herrarnas Elitserie, damernas Elitserie och herrarnas Division ett.
Den här träningen var vansinnig. Jag har aldrig förut spelat innebandy i en ångbastu. Högt tempo, hårt spel, 28 grader i lokalen och en luftfuktighet någonstans i närheten av 300% fick alla att svettas hinkvis. Krampkänning på i princip alla spelare och förmodligen lär man väl vakna i natt med dubbelsidig kramp.
Skoj var det i alla fall.
...så är det äntligen dags igen. Mitt i stekheta sommaren så är det säsongspremiär. Som nyutsläppta kalvar på grönbete. Med leenden som man kan hitta på katter som just trillat ner i gräddskålen. I morgon med en träningsvärk som om man deltagit i Touren på en bergsetapp med mål i L'Alpe D'Huez.
Innebandypremiär, mina vänner. ÄNTLIGEN!!!