En låt som för alltid kommer att förknippas med Bajen, jag hoppas att ni skojar om att röra denna låt, Knaskamilla jag förstår att du fick gåshud, men låt Kenta vila ifrid med denna klassiker, tror knappast att han skulle vilja att den användas av andra än Hammarby.
Nu har jag sett det femte och sista avsnittet av MTV:s guldtema. Fråga: kan någon transkribera det Döme och Svarten säger när de blir intervjuade åt mig? Skulle vara intressant att veta. Tyckte faktiskt att det var rätt irriterande i Swedbank i söndags att folk trummade och skrek under intervjuerna, jag hade gärna velat höra vad de hade att säga...
Det känns som att det fattas något i de där MTV-inslagen. Vi har fått se firande på torget, vid Swedbank, på en buss, i Swedbank, på torget igen... Trist att MTV-folket inte hade möjlighet att vara med i Linköping.
knaskamilla: Det du skrivit om den magiska lördagen 2007-04-14 är bland det starkaste jag läst på länge. Och ju fler gånger jag läser om det, ju mer inser jag hur rätt det är med Kenta;
- - - "Jag har väntat så länge på just den här dan Och det är skönt att den äntligen kommer Väntat så länge på just den här dan Den ger lust när den kommer" - - -
F-n, jag får både ståpäls och vattniga ögon på en och samma gång!
Nu har folk som t.ex. shinza chansen: "Skicka in din GULD-bild - vinn retro!
Har du en bra bild från GULD-kvällen i lördags? Skicka in den till oss så skall vi snickra ihop ett bra bildspel på det hela. Ett krav är att du som skickar in bilden anger ditt namn och adress.
"Modo har alltid varit en sådant där lag som funnits där men som man aldrig brytt sig om."
Hehe, det beror väl på att LHC inte har funnits där, de har ju nyss kommit upp till oss i finrummet. Själv har jag inte heller brytt mig särskilt mycket om t.ex. Nybro eller Tingsryd. Anlednigen är att vi inte spelar i samma serie.
"Modo har alltid varit en sådant där lag som funnits där men som man aldrig brytt sig om."
Att en linköpings supporter skriver så tyder på att han har stor humor. Hur länge har de spelat i Elitserien? Jag tror att TIK kan börja värva supportrar från linköping snart, eller om det är tvärtom.
"Westerlund: Första året i ny arena slutar med SM-guld, ja, Swebank har verkligen blivit en guldgruva! Snyggaste skylten i klacken: "Enögd och stolt" (den är klockren!) "
Själv tycker jag den påminner om filmen The Commitments som nog platsar på min lista över bästa filmer ever. Kommentaren som jag syftar på är hämtad från när bandet i filmen spelar falskt och illa. Han den unga managern försöker få medlemmarna att känna stolhet och spela med mer hjärta och själ. Han säger till de synnerligen bleka, glåmiga och arbetslösa irländarna i bandet. Say after me: I'm black and i'm proud.
Ja, det hade varit intressant att veta. Jag misstänker iofs att vi hade kunnat få ett svar om vi hade lyckats fråga han som sa ifrån från början gällande de bara överkropparna. Han kanske har baröverkroppofobi?
Själv tycker jag att det var mer korkat att man inte kunde köpa läsk på flaska. Hmpf. Dålig service.
knaskamilla: men vi fick aldrig reda på varför man inte fick ha bar överkropp på läktaren. varken matchvärden, vakten eller polisen visste och alla tyckte de var en korkad regel. vem hade bestämt de då?
Jag har förresten en kompis (från Peking, men det är egentligen inte relevant) som blev lite irriterad över att en Bajenlåt blev "min" SM-guldlåt. Själv är jag nöjd med låtvalet.
Åh, vad fint du skrev. Fast det var inte hemmasupporters som kastade läsk, det var någon i MoDoklacken. Osis. ;) Sen tycker jag faktiskt också att de flesta läktarvärdarna och vakterna som stod vid oss förtjänar beröm för trevligt bemötande, liksom de gubbar i LHC-tröjor som kom fram efter matchen och tiggde löpsedlar och guldhår. =)
Tråden: Oj, vad det skrivs mycket och bra. Jag ska läsa igenom det hela och komma med mitt bidrag i helgen. Det måste få sjunka ner lite mer. Självklart ska den 8-årige pojken som såg MoDo förlora mot Leksand med 7-10 den 15 februari 1987 (och dramatiskt närma sig kvalserien) få plats, men jag lovar att snabbspola en del däremellan och fram till 14 april 2007.
Paddan: Nä, de ville mest tjäna pengar på oss och var bra på det.
Frisco: Då undrar vi alla: Fick ni svara på frågor utanför CC för att verifiera att ni faktiskt någon gång t.ex. sett en puck och därmed borde beredas tillträde till en arena för endast hockeykunniga?
Det verkar ju vara populärt att skriva ner sina tankar och minnesbilder från den magiska lördagen i april 2007 med datum 14 så jag gör det jag med.
Vi kan till och med gå tillbaka några dagar. Det hela började egentligen samtidigt som finalserien startade. Det planerades redan då lite löst om en bussresa ner till en eventuell final nummer 6. Den resan blev inte av så dagarna före final 5 fixade Kamilla en egen resa med minibuss ner till Linköping. När biljetterna var fixade och minibussen fixad var det redan fredag. Avgångstid lördag 8.00 bestämdes och Kamilla fixade så det blev en full buss. Ja, förutom den 9:e platsen som blev ledig eftersom ingen skulle kunna sitta i 140 mil bredvid mina axlar. Den inte alltför axelbreda knas klarade ca 5 sekunder när vi testade.
8.00 var Kamilla på plats på Nygatan (jo det är säkert) och hämtade mig, Erik och Erik. I Bjästas utkant hittade vi Alfred och Shinzawai.
Resan gick bra. Kamilla hade helt plötsligt inget ägg under gaspedalen på VW:n så vi anlände Medelpad inom utsatt tid. Där hade vi sightseen och testade tutor och flaggor i Timrå Centrum. De fungerade bra. Efter den avstickaren från E4 fortsatte vi i full fart ner till Sundsvall där Wayne Gresky joinade nere vid närbutiken på hörnet. Ja det blev faktiskt så.
Tönnebro och hamburgertallrik smakade bra. Vi satt ute och åt. Fantastiskt vilket väder denna dag hade.
Efter att vi lämnat E4 i Gävle så blev det grusväg och vägkameror ända fram till Västerås där vi hittade Ria-ra stående på en balkong ätandes frukost. Hon bjöd in mig på en snabbis.... nej, jag menar att hon bjöd in mig på en fika. Jag hade beställt kall saft i tillbringare med isbitar. Det som saknades var saft och isbitar men vattnet var gott.
Efter det var det full fart mot Linköping via Kungsör, Göran Persson och Peking. I Peking hittade vi E4 igen men vi såg ingen spårvagn på bron över E4. Det var lite tråkigt faktiskt.
Klockan 17 i Linköping var det som gällde. Klockan 17.05 var vi utanför CC. 17.05.10 fick jag första segerkramen, och det av Skogås-Roffe.
Efter att betalat parkeringsavgiften (60 kronor) så fick man vara fotbollspublik inför biljettutlämningen vid varuintaget. Döme highfiveade och Adam var den som sparkade högst. Han är bra på högst faktiskt. Oavsett sport.
När vi väl fick komma in i arenan hamnade vi i en hall. Sval och skön var den i alla fall den gamla Stångebro. Därifrån var det bara ett vip-rum till CC och vi blev insläppta och intog våra platser på dess bortaläktare som var belägen mitt på rätt kortsida. Cloetta Center är en vacker hockeyarena med tegelsten i logerna och självbetjäning på läsk. På tal om läsk. Endast en gång under matchen hamnade jag i ett läskregn. Trevliga LHC-supporters. En gång är ju ingen gång. Eller hur var det med antalet vunna SM-guld?
Bra stämning i CC direkt efter nedsläpp. Linköping gjorde ju 1-0 direkt och det märktes redan då att en stor del av hemmapubliken går på hockey för evenemangets skull. Det fanns dock en och annan som hade 110% procent entusiasm. Hur matchen gick vet ni alla. 1-0 blev 1-1, 2-1, 2-2 och 2-3. Sista perioden går till historien som den mest underliga sistaperiod som någonsin spelats i en hockeymatch. Det hände ingenting och när jag tittade upp på jumbotronen var tiden 19.56. Då började jag jubla, en liten stund. Dock var jag övertygad under sista perioden om att hemmalaget skulle måla. Det var nog därför som nerverna aldrig infann sig.
De närmaste minuterna efter slutsignalen var det kramkalas på ståplats. Vet ej om jag fick nån kram av Borås-Borg men de sista 5 minuterna i matchen hängde han över min vänstra axel samtidigt som han höll för ögonen. Men som sagt, han missade inte mycket.
Bortapublikens glädje, bortaspelarnas glädje, Svartens glädje med Le Mat i handen, ja all glädje var fantastisk. I efterhand har jag sett en massa på TV från matchen och då man ser Hasse Jonssons glädje i intervjun efter matchen det är först då jag riktigt förstod hur mycket guldet betydde för honom och för alla andra. Jag ser året 1999 raderas ut i Hasses ögon och ansiktsuttryck under intervjun.
Det är även fantastiskt trevligt att så många av 110-procentarna hälsade oss välkomna före och hälsade så vackert under hela matchen. Det var nog många med träningsverk i långfingrarna på söndagen. Ja en del gav sig inte förrän de lämnade arenan långt efter slutsignalen. Det är fantastiskt att så många hemmafans gratulerade det vinnande laget med långfingerhälsning vid prisutdelningen och ärevarv. Tur att dessa 110-procentare inte var alltför många.
Efter matchen var det bortasupportersamling vid varuintaget. Där hyllades de som skulle hyllas. Det dracks skumpa och III och kramades och sjöngs och.........ja det var helt fantastiskt. En guldtröja fick jag också. Den gav jag bort på söndagen till AM. Den var han värd.
Efter en massa tid så var vi så gott som ensamma kvar. Spelarna hade åkt och funktionärerna och Lasse Grankvist och Byberg/Nordin och en nöjd PR32 med flera. Läge att packa in oss i VW:n med destination Västerås. Ria-ra körde första stinten med denna vita bussbil som det spelades musik och sjöngs allsång i. Väl framme i Västra Aros släppte vi av henne vid världens längsta hus (säkert 5000 meter långt). Sen tog undertecknad över ratten. Hittade ett gatukök som hette Gatukök där vi firade med Hamburgare och köttbullar och korv och Trocadero.
Efter det var det nattpasset hem. Snabba stopp i Tönnebro där vi passerade Bybergarn och Select i Sundsvall för kaffe så hamnade vi till slut i Nolaskogs igen. Först av med Alfred och Shinzawai någonstans i Tottaland sen klockan 8:47 tankade jag i 76 liter bensin på Jet vid Rondellen i Övik. Kamilla var samtidigt in på Statoil och köpte 2 st. Aftonbladet och 2 st Expressen. Dessa tidningar ska få en plats tillsammans med Aftonbladet och Expressen från 22 oktober 2001.
Efter det av med Erikarna och mig själv på Nygatan. Kamilla fick köra de sista få hundra meterna själv. Wayne Gresky då? Ingen aning var han tog vägen. Han kanske fortfarande står kvar nere vid varuintaget?
Ett helt fantastiskt dygn var det. Skulle jag få chansen att vara med om samma resa igen så skulle jag tveklöst ta den.
Lumber Jack: Wow, vilka skribenter det finns. Det verkar som att projektet med att knyta ihop arvet.tk och hockey files och även skarva på med lite extra material inte bör vara något problem.
Just idag är jag stark.....
En låt som för alltid kommer att förknippas med Bajen, jag hoppas att ni skojar om att röra denna låt, Knaskamilla jag förstår att du fick gåshud, men låt Kenta vila ifrid med denna klassiker, tror knappast att han skulle vilja att den användas av andra än Hammarby.
R.I.P Kenta Gustavsson