Steff: Det är ju en enastående reklamskrift för varumärket Mora IK där man lyfter fram kärntruppen och dom egna produkter. Motvikt mot överdrivet skriveri i massmedia om en trupp som är importerad utan nån förankring på orten. Jag skulle lätt vilja ha 8-10 exemplar att lägga ut i strategiska kaffehörnor i 08-området där det pratas hockey (i numera lätt lågmäld ton).
Seabiscuit: Jag vet inte hur du får 4 nummer alá 40 kronor blir till 200 kronor, men jag kan hålla med om att det är lika bra att bli medlem om man vill ha dem:P
Jag har frågat sares om tidningen och det är så att alla medlemmar får tidningen 4 ggr per år. Om du har råd att betala 40 kr. per tidning kan ni lika väl bli medlem det kostar om jag inte missmins mej helt fel 200:- per år dvs samma som dessa fyra nummer...
Anders i Budum: Mycket trevligt med det nya magasinet. Den här gången har herr Sares överträffat sig själv. Hoppas bara att det inte var en engångsföreteelse utan att den fortsätter att komma ut med jämna mellanrum. Då betalar jag gladeligen 40:- på nummer i fortsättningen.
Sådär ja, två olika sorters sill får nu stå och dra sig i kylskåpet i några dygn. Två varianter till blir det på torsdag men dom innehåller gräddfil så man vill inte göra dom för tidigt så att dom surnar till.
Metal Guru: Jag tror faktiskt jag har kvar Jonny Cartong-plattan på vinyl någonstans i någon källare. Den remastrade CD-boxen med bonus-live-dvd från Brunnsbergsdagen har inte kommit ut på marknaden ännu.
titran: Haha, jag har precis samma frågeställning själv. Vill också gärna säga så, men det är nog hemgjort är jag rädd. Kwött är ju (små)gris. Men de är ju iofs små taggiga grisar.
Nä, jag vet faktiskt inte. Vi får ringa en vän! :-)
Knogen: medans du håller på med ossmolet så skulle jag vilja passa på och fråga vad igelkott heter på ossmol?Heter det ajgelkwött eller är det bara hemgjort...
robin: Håller absolut med. Men det gäller ju att det finns intresse för det i våran generation också. Det känns som att det är lite si och så med den saken.
Sedan är det en viss skillnad mellan kommunerna också. I Älvdalen är ju språket levande på ett helt annat sätt än i övriga kranskommuner. Där dalskar man ju med sina barn. Och även om det talas väldigt mycket moramål i Mora (nästan alla dalskar där jag jobbar t.ex.) så lär sig inte barnen det i samma utsträckning som i Älvdalen. I Orsa, där undertecknad har sitt hemma, ser det tyvärr väldigt dystert ut. Där får man nog nästan bege sig till ålderdomshemmet om man ska få höra riktigt geniunt ossmol. Och de i min ålder som dalskar är väldigt lätt räknade. Jag känner faktiskt bara en.
Nog finns det bevarat på ljudband. Det fanns en professor i Uppsala (hette han Boethius tro?) som kuskade runt och plockade upp gammalt mål från våra omnejder. Det har gjorts inspelningar även efter det. Bl.a. har en syster till min enda ossmolsspråkande vän forskat på dalmålet, och hon har nog lagt ut en del på nätet också tror jag. Tror det är vid Umeå universitet.