Metal Guru: Jag tror faktiskt jag har kvar Jonny Cartong-plattan på vinyl någonstans i någon källare. Den remastrade CD-boxen med bonus-live-dvd från Brunnsbergsdagen har inte kommit ut på marknaden ännu.
titran: Haha, jag har precis samma frågeställning själv. Vill också gärna säga så, men det är nog hemgjort är jag rädd. Kwött är ju (små)gris. Men de är ju iofs små taggiga grisar.
Nä, jag vet faktiskt inte. Vi får ringa en vän! :-)
Knogen: medans du håller på med ossmolet så skulle jag vilja passa på och fråga vad igelkott heter på ossmol?Heter det ajgelkwött eller är det bara hemgjort...
robin: Håller absolut med. Men det gäller ju att det finns intresse för det i våran generation också. Det känns som att det är lite si och så med den saken.
Sedan är det en viss skillnad mellan kommunerna också. I Älvdalen är ju språket levande på ett helt annat sätt än i övriga kranskommuner. Där dalskar man ju med sina barn. Och även om det talas väldigt mycket moramål i Mora (nästan alla dalskar där jag jobbar t.ex.) så lär sig inte barnen det i samma utsträckning som i Älvdalen. I Orsa, där undertecknad har sitt hemma, ser det tyvärr väldigt dystert ut. Där får man nog nästan bege sig till ålderdomshemmet om man ska få höra riktigt geniunt ossmol. Och de i min ålder som dalskar är väldigt lätt räknade. Jag känner faktiskt bara en.
Nog finns det bevarat på ljudband. Det fanns en professor i Uppsala (hette han Boethius tro?) som kuskade runt och plockade upp gammalt mål från våra omnejder. Det har gjorts inspelningar även efter det. Bl.a. har en syster till min enda ossmolsspråkande vän forskat på dalmålet, och hon har nog lagt ut en del på nätet också tror jag. Tror det är vid Umeå universitet.
Knogen: Det man kanske borde fokusera pa ar val mer att bevara spraken/dialekterna for det ar en kulturskatt som dor ut. Min generation varken talar eller forstar mal. Dock forstar jag allt mal men har aldrig behovt svara tillbaka till mina foraldrar och morforaldrar.
Vet nagon omd et finns bevarat pa bibliotek etc? (ljudband)
Stigsson: "Grejen är väl just den att det du här uppe kallar "obergriplig svenska" inte alls är svenska utan ett eget språk om än med stor inblandning av svenska ord och uttryck nu i modern tid."
Men nu slänger jag gladeligen in en brasklapp här. Saken är nämligen att det mer rätta är att den dialekt (jag vill hellre säga mål, eller språk, men det har ju inte blivit erkänt som det sistnämnda än) som talas i ovansiljanskommunerna är mer svenska än svenskan själv. Förr talades den gammelsvenska som vi fortfarande talar, i hela Sverige. Den svenska varianten på fornnordiska.
Här och var kan man hitta små spår från fornstora dar, om uttrycket tillåts. Tungelsta söder om Stockholm t.ex. har väl sina rötter i det fornnordiska namnet för måne. På ossmol heter det t.ex. tungöl.
Lite knepigt att de har ett sådant namn där nere där det inte pratas fornnordiska, medan man kan hitta Månsta i Älvdalen :-)
Däremot har väl våra gammelmål blivit rätt uppblandade med svenskan numera. Det finns även ett käckt uttryck för detta; Buckmol.
mattias - 74: Grejen är väl just den att det du här uppe kallar "obergriplig svenska" inte alls är svenska utan ett eget språk om än med stor inblandning av svenska ord och uttryck nu i modern tid. Utan att vara allt för insatt i Borlänges språkvanor så har jag känslan av att ju längre söderut du kommer i länet så är handlar det endast om olika dialekter av det svenska språket. En markant gräns tycker jag går mellan exempelvis Mora och Rättvik där man i Rättvik egentligen talat en variant av svenskan om än med obegripligt uttal men ändå i grund och botten svenska vilket inte är fallet uppe hos oss. Det område som (vad jag vet) använder sig av vårat språk är Mora, Orsa, Älvdalen, Malung och Nås. Järna, Sälen känner jag mig osäker på. Längre norrut sedan (Särna, Idre) är det mycket mera norska inblandat i dialekten.
orion: Se där, en såndäringa modern forkortningsstavning av en mångtusenår gammalt ord, IQn. Det som är bra annars med de flesta av de här språken som finns här hos oss är att om man har hört det så är det väldigt lätt att stava eftersom man oftast skriver exakt som det låter.
Ekorre - Aikwuonn (våmhusmål), bör dock vara ungefär lika i Älvdalen med reservation för att dom brukar blanda in ännu mer vokaler i sina uttal. :-)
westerlind: En gammal kollega till mej är älvdaling, hon hävdar att dialekten är mer lik isländska än nåt annat. Ekorre på älvdalsmål= IQ...(IQ:n satt i granen...)
Inte för att detta har med dialekt att göra men mora tidning har stavat lek-sand precis som jag hade gjort om jag skrivit tidningen.
Alla tre uttagna till JVM
ISHOCKEY. Vilken tidig julklapp det delades ut i går till de unga hockeykillarna Jonathan Granström, Mora, samt Lek-sandspelarna Mattias Ritola och Petter Ullman. Samtliga tre blev nämligen uttagna till junior-VM i Kanada. - Det här var den bästa jul-klapp man kunde få, konstaterar dalaspelarna inför mästerskapet som drar igång på annandagen.
Stigsson: Se där ja! Tyckte väl att man borde hört talas om valloninslag om det skulle funnits några.
Däremot så är det väl inte helt otroligt att de båda språken kan ha vissa likheter, men det skulle väl å andra sidan gälla alla länder i norra europa. Tror fortfarande att engelskan är det språk som ligger närmast (förutom de nordiska språken). Och efter vad jag hört så är det engelskan som talas i de nordligaste delarna av de brittiska öarna.
Jag var f.ö. med om något lite roligt för ett par år sedan. Vi har bekanta i Bergen i Norge som vi hälsade på. Eller rättare sagt så bor de utanför Bergen i en by som heter Os. Alla i familjen är hur lätta att förstå som helst, utom fadern som pratar nån väldigt skum dialekt. Jag märkte dock att det fanns flera ord och uttryck i hans tungomål som jag kände igen från orsamålet. Det gick sedan lättare att förstå honom, med detta i åtanke. Inte så konstigt eftersom han ju faktiskt pratade osmol :-)
Knogen: Jag skulle vilja påstå att teorin om att älvdalskan på något sätt skulle vara en produkt av inflyttade människor ifrån europa är fullkomligt felaktig. Det finns/fanns inte några som helst bruk i nordligaste dalarna med inflyttning ifrån valloner. Under den tidsperiod när dessa företagare från mellaneuropa flyttade in till Sverige var denna delen av landet att i stort sett att betrakta som vildmark. De nordligaste bruken som haft likande invandring var som du nämner Fredshammar i Orsa och Siljansfors i Mora. Vi som är Älvdalsättlingar och släktforskare skulle också ha funnit kopplingar till vallonanor men så är inte fallet. Experterna hävdar istället att språket i Älvdalen är en kvarlevnad av ett unikt fornnordiskt språk som har överlevt gentemot de övriga "importerna". (Se länk.)
Däremot så kan många av oss koppla våra anor till häxor och vi väntar med spänning på TV-serien "Häxornas tid" som startar på TV4 den 29/12. Själv räknar jag in mig som ättling inte bara till flera av dom som blev brända först i det här landet utan också till prästen som förkunnade domen.
Metal Guru: Ja, som du ser har jag samlat argument hela helgen. Desvärre har jag inte kommit någonstans alls :-)
Westerling: Ja du...det där med valloninslag i älvdalskan har jag faktiskt aldrig hört talas om. Det kan mycket väl vara så. Jag vet att det t.ex. bildades en egen liten gren av orsamålet i byn Fredshammar i Orsa p.g.a. att det var så mycket inflyttade människor från Mälardalen ett tag där. Målet blev där mer normaliserat och mer svenska-likt. Det låter därför inte helt otroligt att det kan ligga till så med älvdalskan också.
sch! anton: vi spelar bara döda! vi vaggar in våra motståndare i falsk säkerhet.
Det som rör sig sakta sakta längs den där väggen är Stigsson som stilla nagelfar lite ny statistik av gammalt märke, och ser du en svag puff av andedräkt uppe i takkronan, så är det Knogen som samlar ytterligare argument - ännu oklart till vad. Ett svagt rossel till höger är Nalia, som försiktigt prövar lite starkare målcigaretter, medan Insu och Ola samsas bakom kartongerna där kring ett komplett album hockeybilder av årgång 1967. Dom är djupt koncentrerade, stör dom inte.
Som du ser finns vi här, så var inte orolig... Vi ses, jag återvänder ned i kulverten för att peta på en vitblå med käpp...
Kickan: nejdu,man är aldrig skyldig en läxing något......dom får väl klara sig själva å reda upp saken...när dom åker upp å ner som en jojjo......nä,nu får du allt ta dig i kragen å håll på det bästa laget i dalom .som vi kommer alltid att vara..........FORZA MORA IK
wap.hockeysnack.com Kickan: Ingen är skyldig att hålla på Leksand. Vindarna har vänt i Dalom. Du har iaf en klubbdirektör i Mora som är lika cool som eran
Steff: Jag ska inte flytta dit utan kommer alltjämt att bo i Finand. Fast jag kommer att ha en övernattningslägenhet i Falun under ett par månader.
Nej, jag kommer aldrig att bli moring eftersom jag är luling sedan födseln. Däremot kan jag sympatiheja på Mora när de möter andra än LHF eftersom det är ett lite gulligt lag med trevliga supportrar.
Det lär dock bli lite svårt när ni möter Leksand eftersom jag känner att jag är skyldig en leksingkompis som nu bor i Mora att heja på hans lag om vi kollar hockey tillsammans. När vi var kollegor i Sundsvall följde han och en annan leksing alltid med mig när TIK mötte LHF och han hade dessutom röstresurser att överrösta TIK-klacken på egen hand.
Knogen: Äntligen ett intressant ämne bland allt ältande om hockey. Visst är det så att bland annat finskan, estniskan, samiskan och ungerskan ingår i den finsk-ugriska språkstammen. Själv är jag mest fascinerad av baskiskan, som mig veterligen inte har något som helst likhet med något annat europeiskt språk. Vad jag minns har man teorier om att det finns släktskap med det språk som maya-, inka- eller aztek-indianerna använde. Synnerligen fascinerande.
För att återvända till något mer jordnära - älvdalsmålet: Är det inte så att detta språk har många likheter med plattyska från 1600-talet. Har för mig att forskare anser att det är den stora mängden skickliga järnbruksarbetande valloner som från Belgien/Tyskland invandrade och bosatte sig i Älvdalen som kom att sätta sin prägel på språket. Vad är din åsikt?
Hockey. (Sådär, nu kan inte inlägget modereras bort.)
Metal Guru: Vet inte, jag har ju bott på så många ställen att min dialekt är oidentifierbar och har inslag från en mängd olika dialekter, och värre lär det bli. Bli inte alltför förvånade om jag dyker upp i Dalarna efter årsskiftet och lär synas till där rätt ofta under ett par månaders tid.
(Ja, jag får väldigt bra betalt för det uppdraget).
Metal Guru: Eftersom det verkar hända saker i Gävletrakten (?) så tänkte jag förflytta språkdebatten hem hit istället. På så sätt slipper man få en massa kängor för att man är i vägen.
Hur som helst. Vi måste nog bena ut det här ännu mer ingående ser jag :-)
På bästa binomenalnomenklaturmanér (SLÅ det ordet! GÖR DET!! :-D) har man alltså delat in språken i familjer, sedan grupper, och sedan språk, så vitt jag förstår.
Svenskan t. ex. tillhör familjen indoeuropeiska språk, och inom den gruppen germanska språk, och sedan skandinaviska språk. Sedan kan man nog fortsätta indela i undergrupper ett gott stycke till.
Finskan och ungerskan tillhör samma språkfamilj, nämligen den uraliska språkfamiljen, och där gruppen finsk-ugriska språk. Men numera verkar det som att den finsk-ugriska gruppen räknas som en egen sidofamilj av de uraliska språken.
Nog tjafsat. Det verkar som att ungerskan och finskan trots allt är rätt nära besläktade med varandra. Möjligen kan ungerskan ha större konkurrens i släktskapet med finskan av samiskan.
Huge: Jag tror att det är dialektalt. Jag - som i jobbet alltid måste vara väldigt omsorgsfull i mitt ordval eftersom nyanserna i språket är så viktiga för att det jag skriver även skall förstås som det jag menar - säger "dagvild" privat. Likaså säger en överväldigande majoritet av alla jag känner "dagvild".
Fast egentligen kan det vara två olika ord med nästan samma innebörd. "Dagvild" är mer rakt på och beskriver mer precist det man upplever när allt snurrar på i en takt som gör att man varken skiljer på natt och dag eller håller koll på veckodag eftersom man ändå jobbar sju dagar i veckan. Fenomenet kan även inträffa under semestern, då det är lördag varje dag undantaget dess sista dag.
Egentligen heter egenkligen igenkligen, på lulingska. Historien bakom det och andra lulingforumord kan säkert Savage skriva ett par tusen sidor om, om någon ber honom. Många klassiska ord och uttryck härstammar från när Jante var väldans ung och hans språk var något mindre utvecklat än det är nu.
Spelar ingen roll just nu om det inte blir några nyförvärv, tror att de som finns kvar på marknaden inte är några direkt match avgörande personer. Svarva på med de vi har så blir det här riktigt kul i vår - tror jag.