Mora IK

Kwått,kwått,kwått er e gått.gått gått,i willent a nån benön abårr.
So ska ä wa.

Icke att forglomma Tyll's (Billy Opel) CD.

Kwott kwott kwott de e gott gott gott I will int ha en benin abarr....

fan det fukar inte utan prickar ovanfor aao :-)

och i fel tråd, förlåt en som har för lite älvdalska ekorrar innanför pannbenet!

insu:
Jag har båda Cartong-plattorna. I rummet intill.

Stigsson: Ta ur Gustafskorven ur mun så att man hör vad du säger.

Finaste dialekten har du via länken.

titran: I mina hemtrakter heter det jen igälkwått, två igälkwåttär.

Metal Guru:
Jag tror faktiskt jag har kvar Jonny Cartong-plattan på vinyl någonstans i någon källare.
Den remastrade CD-boxen med bonus-live-dvd från Brunnsbergsdagen har inte kommit ut på marknaden ännu.

titran:
Haha, jag har precis samma frågeställning själv. Vill också gärna säga så, men det är nog hemgjort är jag rädd. Kwött är ju (små)gris. Men de är ju iofs små taggiga grisar.

Nä, jag vet faktiskt inte. Vi får ringa en vän! :-)

Knogen:
medans du håller på med ossmolet så skulle jag vilja passa på och fråga vad igelkott heter på ossmol?Heter det ajgelkwött eller är det bara hemgjort...

Metal Guru:
:-D De har jag tyvärr aldrig hört. Men vad sägs om följande (när vi nu är inne på älvdalskan);

Draingin sö ig ad stedslad, an wa so wisäl o toum i sköllåm satt an wa twundsjin drågå åv sukkur do an wild rekkön a tsjugu.

Med reservation för vokalerna. Som orsing vill man gärna peta in ö när det ska vara o, eller å.

robin:
Håller absolut med. Men det gäller ju att det finns intresse för det i våran generation också. Det känns som att det är lite si och så med den saken.

Sedan är det en viss skillnad mellan kommunerna också. I Älvdalen är ju språket levande på ett helt annat sätt än i övriga kranskommuner. Där dalskar man ju med sina barn. Och även om det talas väldigt mycket moramål i Mora (nästan alla dalskar där jag jobbar t.ex.) så lär sig inte barnen det i samma utsträckning som i Älvdalen. I Orsa, där undertecknad har sitt hemma, ser det tyvärr väldigt dystert ut. Där får man nog nästan bege sig till ålderdomshemmet om man ska få höra riktigt geniunt ossmol. Och de i min ålder som dalskar är väldigt lätt räknade. Jag känner faktiskt bara en.

Nog finns det bevarat på ljudband. Det fanns en professor i Uppsala (hette han Boethius tro?) som kuskade runt och plockade upp gammalt mål från våra omnejder. Det har gjorts inspelningar även efter det. Bl.a. har en syster till min enda ossmolsspråkande vän forskat på dalmålet, och hon har nog lagt ut en del på nätet också tror jag. Tror det är vid Umeå universitet.

Knogen: Det man kanske borde fokusera pa ar val mer att bevara spraken/dialekterna for det ar en kulturskatt som dor ut. Min generation varken talar eller forstar mal. Dock forstar jag allt mal men har aldrig behovt svara tillbaka till mina foraldrar och morforaldrar.

Vet nagon omd et finns bevarat pa bibliotek etc? (ljudband)

Stigsson:
"Grejen är väl just den att det du här uppe kallar "obergriplig svenska" inte alls är svenska utan ett eget språk om än med stor inblandning av svenska ord och uttryck nu i modern tid."

Men nu slänger jag gladeligen in en brasklapp här. Saken är nämligen att det mer rätta är att den dialekt (jag vill hellre säga mål, eller språk, men det har ju inte blivit erkänt som det sistnämnda än) som talas i ovansiljanskommunerna är mer svenska än svenskan själv. Förr talades den gammelsvenska som vi fortfarande talar, i hela Sverige. Den svenska varianten på fornnordiska.

Här och var kan man hitta små spår från fornstora dar, om uttrycket tillåts. Tungelsta söder om Stockholm t.ex. har väl sina rötter i det fornnordiska namnet för måne. På ossmol heter det t.ex. tungöl.

Lite knepigt att de har ett sådant namn där nere där det inte pratas fornnordiska, medan man kan hitta Månsta i Älvdalen :-)

Däremot har väl våra gammelmål blivit rätt uppblandade med svenskan numera. Det finns även ett käckt uttryck för detta; Buckmol.

Stigsson:

Så är det nog på pricken :-)

mattias - 74: Grejen är väl just den att det du här uppe kallar "obergriplig svenska" inte alls är svenska utan ett eget språk om än med stor inblandning av svenska ord och uttryck nu i modern tid.
Utan att vara allt för insatt i Borlänges språkvanor så har jag känslan av att ju längre söderut du kommer i länet så är handlar det endast om olika dialekter av det svenska språket. En markant gräns tycker jag går mellan exempelvis Mora och Rättvik där man i Rättvik egentligen talat en variant av svenskan om än med obegripligt uttal men ändå i grund och botten svenska vilket inte är fallet uppe hos oss.
Det område som (vad jag vet) använder sig av vårat språk är Mora, Orsa, Älvdalen, Malung och Nås. Järna, Sälen känner jag mig osäker på. Längre norrut sedan (Särna, Idre) är det mycket mera norska inblandat i dialekten.

Db_04:

;)

Knogen:

Vet inte jag heller därför avstår jag :-)

mattias - 74:
Jag har inte så stor koll på hur ni tunhukar beter er språkmässigt :-) Kom gärna med exempel!

Knogen:

Hur mycket skiljer sig Bölänge möle från eran obegripliga svenska då .-)

Stigsson:
Jo, jag tänkte också på det. Men det blir ju lite svårt att få q:et till ett kwönn. Vi får döpa om kräket till ajkju istället :-)

Knogen: Det finns en till likhet också. Uttala IQn på engelska så ska du se att det liknar vårat ord hyfsat.

Stigsson:
Ajkwönn på ossmol :-)

Kommer väl av att ekorrar smaskar kottar. Kwönn=korn. Jmfr t.ex. kwönnskrajka=nötskrika.

Har dock hört vissa dialektala skillnader på ordet, t.ex. ickwönn. Därav säkert liknelsen med IQn :-)

Seabiscuit: du tolkar du sakerna som du vill du :)

Inte för att detta har med dialekt att göra men mora tidning har stavat lek-sand precis som jag hade gjort om jag skrivit tidningen.


Alla tre uttagna till JVM

ISHOCKEY. Vilken tidig julklapp det delades ut i går till de unga hockeykillarna Jonathan Granström, Mora, samt Lek-sandspelarna Mattias Ritola och Petter Ullman.
Samtliga tre blev nämligen uttagna till junior-VM i Kanada.
- Det här var den bästa jul-klapp man kunde få, konstaterar dalaspelarna inför mästerskapet som drar igång på annandagen.

Stigsson:
Se där ja! Tyckte väl att man borde hört talas om valloninslag om det skulle funnits några.

Däremot så är det väl inte helt otroligt att de båda språken kan ha vissa likheter, men det skulle väl å andra sidan gälla alla länder i norra europa. Tror fortfarande att engelskan är det språk som ligger närmast (förutom de nordiska språken). Och efter vad jag hört så är det engelskan som talas i de nordligaste delarna av de brittiska öarna.

Jag var f.ö. med om något lite roligt för ett par år sedan. Vi har bekanta i Bergen i Norge som vi hälsade på. Eller rättare sagt så bor de utanför Bergen i en by som heter Os. Alla i familjen är hur lätta att förstå som helst, utom fadern som pratar nån väldigt skum dialekt. Jag märkte dock att det fanns flera ord och uttryck i hans tungomål som jag kände igen från orsamålet. Det gick sedan lättare att förstå honom, med detta i åtanke. Inte så konstigt eftersom han ju faktiskt pratade osmol :-)

Knogen: Jag skulle vilja påstå att teorin om att älvdalskan på något sätt skulle vara en produkt av inflyttade människor ifrån europa är fullkomligt felaktig. Det finns/fanns inte några som helst bruk i nordligaste dalarna med inflyttning ifrån valloner. Under den tidsperiod när dessa företagare från mellaneuropa flyttade in till Sverige var denna delen av landet att i stort sett att betrakta som vildmark. De nordligaste bruken som haft likande invandring var som du nämner Fredshammar i Orsa och Siljansfors i Mora. Vi som är Älvdalsättlingar och släktforskare skulle också ha funnit kopplingar till vallonanor men så är inte fallet.
Experterna hävdar istället att språket i Älvdalen är en kvarlevnad av ett unikt fornnordiskt språk som har överlevt gentemot de övriga "importerna". (Se länk.)

Däremot så kan många av oss koppla våra anor till häxor och vi väntar med spänning på TV-serien "Häxornas tid" som startar på TV4 den 29/12. Själv räknar jag in mig som ättling inte bara till flera av dom som blev brända först i det här landet utan också till prästen som förkunnade domen.