Timrå IK

Men alltså vad är det frågan om när man läser detta i ST från Samuelsson?

Reporter: Vad är det som gör att ni inte kommer ut starkare?
– Det är svårt att sätta fingret på givetvis. Vi hade nog förutsatt oss att komma ut bättre, men får du 0-1 i arslet efter 2.26 är det klart att de får lite luft under vingarna då och vi kanske blir lite tillbakalutade i stället.

Detta uttalande gör mig väldigt besviken. Men det ger mig också en förklaring till varför det sett ut som det gör. Timrå IK ligger i toppen när det kommer till det lag som släpper in första målet. De ligger absolut sist i antalet bortavinster.

Vi har alltså svart på vitt att Timrå är sämst i ligan på att starta bra, speciellt på bortaplan. Det har vi även sett väldigt tydligt, både på plats och på TV. Det har nu gått 49 matcher och tränaren har fortfarande svårt att sätta fingret på vad det beror på?

Är det ingen i tränarstaben som ser det publiken ser? Att det brister rejält i skridskoåkningen, att de inte möter upp i det fysiska spelet, att viljan och energin inte finns där, slarvet i markeringar, slarvet med passningarna etc. etc. Vilket kokar ner till att spelarna inte verkar klara av att upprätthålla den där viljan att tävla i varje byte för att vinna matcherna. Har vi noll vinnarskallar i laget?

Samuelssons svar till reportern beror väl mest sannolikt på att han egentligen inte bryr sig då han längtar tillbaka till Karlstad.
Men hur kan ledande spelare i Timrå IK inte själva kräva mer vilja och ansträngning från sina medspelare? Ställ krav kan jag tycka. Om det nu inte är så att våra ledande spelare inte själva har några krav på varken sig själv eller andra.

För att helt sätta det på pränt inför imorgon.

För att säkra kontraktet i morgondagens omgång, oberoende av varandra:
1. Skellefteå och Brynäs vinner imorgon i full tid.
2. Malmö vinner i full tid eller OT.
3. Timrå vinner i full tid eller OT.

Sista omgången blir irrelevant givet vår bättre målskillnad.

Vårt öde låg i Malmös händer även förra året, vi får hoppas på en repris i år.

In mä Dahlén nu i båse å rädda dä sjunkande skeppe nu innan dä är försent!!!
EN NY RÖST Å TÄNK BEHÖVS OMGÅENDE!!
GÖR NÅTT FÖR FAN!!!

Hypocrisy: Det var Kimmo som förlängde Pääjärvi, samma med såna som Skägget, Hartmann, JJ och andra längre kontrakt vars gemensamma nämnare är att de blev för långa. Och var för långa redan när de skrevs. Jag minns när vi skrev tre år med Tomas Skogs en gång i tiden och hur oerhört ovanligt det var, två år betraktades nästan som ett långt kontrakt på den tiden.

Anledningen till att vi strösslat så mycket med längre kontrakt på mindre bärande spelare nu under den här sejouren i SHL lär väl ha att göra med vi nödgas trixa lite med budgetarna och ”lånar” av framtida säsongers budget för att kunna behålla spelarna vid tidpunkten när kontrakten skrivs. Gissningsvis genom att ha t.ex en stegrande lönetrappa under kontraktstiden. Frukten av den kortsiktiga strategin är den vi får skörda nu, och ännu mer nästa säsong.

Men jag håller givetvis med om Pääjärvi. Obegriplig förvandling, han var något så ovanligt som en gammal supertalang som befunnit sig i den absoluta världseliten i en hel karriär och som ändå helt prestigelöst tog på sig det hårda jobbet hos oss och inte minst omformat sig själv till en defensivspecialist från att vara det totalt motsatta i sin ungdom. Många gamla offensiva spetsar blir mer defensiva med tiden och han om någon, med sin grundtalang, vet hur man ska hålla sig flytande. Men så går han och blir rent bedrövlig, jag förstår det inte.

TIK1928: Jag har sagt det länge och säger det igen. Vårt största problem är styrelsen. De tillsätter klubbchef och pekar ut mål och riktning. Där börjar allt. Har man fel styrelse så kommer man aldrig lyfta.

Ett stort problem är det obefintliga ledarskapet på isen. Värvar man spelare som haft tillbakadragna, mindre ansvarsfyllda roller tidigare är det en naturlig konsekvens. Det krävs då en tydlig, dominerande kärna av ledare i truppen som kan skola in dom nya och sätta tydliga krav.
En viktig komponent här är givetvis "leda genom exempel".

Timrås kärna är tyvärr inte stark nog för att klara av att genomdriva denna process.
Lander är en skugga av sig själv, även om hans ledaregenskaper i övrigt är oomtvistade.
Wedda är för skadedrabbad, och tillbringar större delen av tiden i rehab eller med att försöka spela upp sig i form.
EP är ett föredöme när det gäller allt som har med skicklighet att göra, men han går aldrig i bräschen när det går tungt. Det finns inte en uns desperation i hans spel.
Jonte är fixstjärnan som leder offensiven. Hans spel i egen zon bör ingen försöka apa efter, däremot hans förmåga att älska press och lyfta sig med den.
Didde har fantastisk karaktär och sätter exempel med sitt hänsynslösa, självuppoffrande spel. I spelet med puck är han dock på allsvensk nivå. Skadeproblematiken är också ett rejält aber.
Sheriffen har varit en exemplarisk ledare på isen ända fram till i år. Nu är han, tyvärr, fanimej blekare än Forsmark. Ett hårt slag för hela backlinjen.

Sen har vi Hardy, som borde kunnat ansluta sig till kärnan och visa pondus i sin tydligt ansvarstyngda roll som försteback. Det gick inte alls. I början såg det lovande och stabilt ut, men efter skadan har han varit rent ut sagt horribelt dålig. Nu syns det verkligen hur självförtroendet är nere i plösarna. Ingenting sker på instinkt. Det sänder inte bra vibbar eller ger stabilitet och trygghet i backlinjen.

Barkborren:
Men är det verkligen några som på riktigt är jätteförvånade över resultatet av säsongen?

Det här såg man ju komma lång väg redan sekunden Timrå värvade tillbaka Nubben. Man trodde ändå att Timrå var klara med Nubben… (no offense). Sen tar han i sin tur tillbaka Tommy (no offense där också), men vafan – det var ju just det där Timrå försökt ta sig bort ifrån. Man trodde att resan bort från kompisförening hade börjat med Olli-tänket. Men icke.

Alltså, Nubben i all ära med allt han gjort, men det känns så jävla ute med honom nu. Andra föreningar moderniserar, byter sportchef och tar in yngre personer för att få ett mer modernt tänk.

Och visst, även om vi är en liten förening i Sverige så är vi ändå en SHL-klubb, i en liga som räknas som en av världens bästa. Hur i helvete kan vår styrelse då inte rekrytera längre än till travbutiken på Sundsvalls torg? Är vi verkligen så dåliga att vi inte kan locka en sportchef från annat håll?

Finns det verkligen ingen i hela Sverige eller Norden med ett modernt tänk som skulle kunna passa som sportchef i Timrå IK? Är det verkligen bara Nubben? Om så är fallet har vi ju på riktigt en inkompetent styrelse som behöver bytas ut ganska snabbt.

Vi behöver få in yngre förmågor som förstår hur en verksamhet ska drivas. Det är inte längre någon familjefest där det är viktigast att ha Nubben som sportchef och en träläktare som luktar svett. Det här är en ren business som måste fungera om man överhuvudtaget ska kunna vara ett SHL-lag.

Jag tror verkligen att Timrå måste rensa upp och göra om – inte i laget, för där ligger inte det långsiktiga problemet. Utan i styrelsen, bland sportchefer och i ledningen.

Backlund har till exempel suttit i styrelsen sedan 1998 – alltså 28 år! Varav runt 12 år som ordförande. Kanske är det dags att lämna över rodret till någon som kan se saker och ting med nya ögon.