mattias - 74: Vill understryka att jag inte är något stort Nirvana-fan. Med det sagt så är Nevermind (mycket tack vare Andy Wallace produktion) och MTV Unplugged två mästerverk. Har sett flertalet MTV unplugged från band jag gillar bättre, inklusive Alice In Chains, Pearl Jam och Stone Temple Pilots, men likväl är att Nirvanas överlägset bäst.
Grejen med Ten är att det går inte att bortse från att Even Flow, Jeremy och Black är de riktigt starka spåren. Alive var en hit, men bortsett från ett jäkligt bra outra, så är låten Top of the Pops-material. Extremt långtråkig.
En intressant parallell är att jag nyligen blev ombedd att jämföra Bad Religions (ett av mina absoluta favoritband) tidiga plattor med The Offspring. Och det var på ett sätt svårt att ignorera att Smash har en massa superhits som motsvarande Bad Religion-album inte hade. Men likväl så hade jag inte hellre lyssnat på skivan i sin helhet.
Det som sticker ut med Facelift, Dirt och även Nevermind, är att skivorna är kompletta. Det finns inga mellanspår. Det finns en tanke med precis allt. Det är 11 låtar på Ten, men hälften är utfyllnad enligt min mening. Det är 12 låtar på Dirt (om vi räknar bort Iron Gland), men samtliga är unika på sitt sätt, förutom möjligtvis Hate to Feel som jag aldrig har gillat. Sedan kan man argumentera för att Even Flow är är en bättre arenarocklåt än typ Them Bones, men nu pratar vi plattor, och då är dessvärre Ten weak sauce i sammanhanget...
Wilhelmsson: Om jag får lägga till ytterligare ett spice pick, så är det Sponge "Rotting Piñata". Kanske lite mer åt glamrockhållet, men det är likväl många grunge-element på den plattan.
Bad_Brett: Ten älskade jag när den kom ut men min musiksmak ändrades med åren så jag fick inte ut något extra av STPs Core och Purple, fast gillar "and so i know" ... skön flumlåt.
Dirt gillade jag som fan, däremot kan jag inte med Nirvana, hatar dom, älskar Foo Fighters men Nirvana ... nej det går inte att lyssna på.
STP och Soundgarden är bra, gillar Soundgardens mörka depressiva låtar och Chris magiska sång.
Gillar faktiskt nya STP skivorna med Jeff Gutt, ingen kan ersätta Scott Weiland men Jeff är jävligt bra, passar verkligen som sångare i STP.
Bad_Brett: Snyggaste musikvideon med magtröjor borde du kunna hitta. Rock från 90-tal eller nåt? Kanske säga porrigaste musikvideon gör det enklare, då kan George hitta den själv.
Wilhelmsson: Ten är grym och Even Flow är en av mina favoritlåtar genom alla tider. Eller Black, som är magiskt bra.
Men.
Ten är inte i närheten av Dirt, Facelift, Jar of Flies eller Nevermind. Ska jag svära lite i kyrkan så föredrar jag nog både Core och Purple. Och även om inte Depeche räknas som det grunge-band, skulle jag nog vilja hävda att Songs of Faith and Devotion är tidernas bästa grunge-platta.
puffe2: Ingen bra nyhet. Jimmy Cliff var en av mina absoluta reagge hjältar. Tillsammans med Burning Spear och Peter Tosh. Jimmy gjorde en jäkla rollprestation som Ivan i filmen The harder they come 1972. Minns att den gjorde ett djupt intryck när man såg den som liten knodd. En annan favorit är såklart Many rivers to cross.. R.I.P Jimmy..
Hehe tur smaken är olika, älskar metal i alla dess former, dock har jag svårt för band som Volbeat som själva ha sagt att de är ett metal band, NEJ säger jag då de är ett rockabillyband ;)
Silly: Är ju gammal så kör en klassiker då, älskar den röda versionen, men detta är väl när hon bara var 19 år, sjukt bra. God Natt och i morgon vinner vi
Bad_Brett: Vi har inte samma ideologiska bakgrund, men bjuder ändå på lite häst-jazz på kvällskvisten då, lysande!! Lite skamsen, men som Benny Hill-nörd ser jag likheter mellan Roy och Benny, fast Roy är ett musikaliskt geni
· 
· 
Grejen med Ten är att det går inte att bortse från att Even Flow, Jeremy och Black är de riktigt starka spåren. Alive var en hit, men bortsett från ett jäkligt bra outra, så är låten Top of the Pops-material. Extremt långtråkig.
En intressant parallell är att jag nyligen blev ombedd att jämföra Bad Religions (ett av mina absoluta favoritband) tidiga plattor med The Offspring. Och det var på ett sätt svårt att ignorera att Smash har en massa superhits som motsvarande Bad Religion-album inte hade. Men likväl så hade jag inte hellre lyssnat på skivan i sin helhet.
Det som sticker ut med Facelift, Dirt och även Nevermind, är att skivorna är kompletta. Det finns inga mellanspår. Det finns en tanke med precis allt. Det är 11 låtar på Ten, men hälften är utfyllnad enligt min mening. Det är 12 låtar på Dirt (om vi räknar bort Iron Gland), men samtliga är unika på sitt sätt, förutom möjligtvis Hate to Feel som jag aldrig har gillat. Sedan kan man argumentera för att Even Flow är är en bättre arenarocklåt än typ Them Bones, men nu pratar vi plattor, och då är dessvärre Ten weak sauce i sammanhanget...