mattias - 74: Vill understryka att jag inte är något stort Nirvana-fan. Med det sagt så är Nevermind (mycket tack vare Andy Wallace produktion) och MTV Unplugged två mästerverk. Har sett flertalet MTV unplugged från band jag gillar bättre, inklusive Alice In Chains, Pearl Jam och Stone Temple Pilots, men likväl är att Nirvanas överlägset bäst.
Grejen med Ten är att det går inte att bortse från att Even Flow, Jeremy och Black är de riktigt starka spåren. Alive var en hit, men bortsett från ett jäkligt bra outra, så är låten Top of the Pops-material. Extremt långtråkig.
En intressant parallell är att jag nyligen blev ombedd att jämföra Bad Religions (ett av mina absoluta favoritband) tidiga plattor med The Offspring. Och det var på ett sätt svårt att ignorera att Smash har en massa superhits som motsvarande Bad Religion-album inte hade. Men likväl så hade jag inte hellre lyssnat på skivan i sin helhet.
Det som sticker ut med Facelift, Dirt och även Nevermind, är att skivorna är kompletta. Det finns inga mellanspår. Det finns en tanke med precis allt. Det är 11 låtar på Ten, men hälften är utfyllnad enligt min mening. Det är 12 låtar på Dirt (om vi räknar bort Iron Gland), men samtliga är unika på sitt sätt, förutom möjligtvis Hate to Feel som jag aldrig har gillat. Sedan kan man argumentera för att Even Flow är är en bättre arenarocklåt än typ Them Bones, men nu pratar vi plattor, och då är dessvärre Ten weak sauce i sammanhanget...
puffe2: Sorry mattias, borde stått musikalitet, sen har vi ju en gemensam kärlek som dyker upp på själva julafton, men innan dess, lite trams från en producent jag ogillar som person, men älskar soundet
Silly: Köttfärslimpan, du trycker på bra knappar, tänkte en sekund, vad ska jag välja nu, men denna bara ploppade upp i min lista, helt utan min inblandning. Kör den dp
mattias - 74: Älskar den. Kommer dock ha en impopulär åsikt genom att mena att Floor fullkomligt slaktar den. Numret ska vara lite läskigt, nästan spöklikt. Jämför med t.ex Sarah Brightmans tolkning där hon använder vibratot nästan som att hon darrar på rösten. Hon låter väldigt sårbar, vilket är hela poängen.
Floor, däremot, låter nästan arg. Jag får nästan Alanis Morisette-vibbar, typ att hon är bitter över något ex som har sårat henne.
Sedan är faktiskt inte tonsäkheterheten perfekt, men det är okej så det är en väldigt svår låt.
Likväl tycker jag detta klipp visar viktigt det att förstå _vad_ man sjunger.
Även om sånginsatsen håller toppklass, så är det blicken och känslan för vilka ord som skall skrikas och vilka som skall uttryckas mjukt, som gör att tårarna börjar rinna. Det är en sann konstform och ingenting AI kommer kunna ersätta.
Bad_Brett: Jag är hårdnackad och gråter ytterst sällan, med vissa undantag:
- Slutet av "It's a wonderful life" från 1946 (bräcker allt, jag kan vara hur förberedd som helst, vara bakfull, ha rännskita, men likväl forsar tårarna VARJE GÅNG) - När Fantine sjunger "I Dreamed a Dream" i Les Miserables (och till viss del Empty chairs at empty tables) - När Arnold [SPOILER ALERT] förgör sig själv i Terminator 2 (den tror jag alla män gråter till)
Utöver detta har jag vissa gåshudstillfällen, som inkluderar:
- "Tale as old as time" i eftertexterna till den tecknade versionen av "Skönheten och odjuret" - Tonartsbytet i "My heart will go on" - "Do You Hear the People Sing?" från Les Miserables
· 
· 
Grejen med Ten är att det går inte att bortse från att Even Flow, Jeremy och Black är de riktigt starka spåren. Alive var en hit, men bortsett från ett jäkligt bra outra, så är låten Top of the Pops-material. Extremt långtråkig.
En intressant parallell är att jag nyligen blev ombedd att jämföra Bad Religions (ett av mina absoluta favoritband) tidiga plattor med The Offspring. Och det var på ett sätt svårt att ignorera att Smash har en massa superhits som motsvarande Bad Religion-album inte hade. Men likväl så hade jag inte hellre lyssnat på skivan i sin helhet.
Det som sticker ut med Facelift, Dirt och även Nevermind, är att skivorna är kompletta. Det finns inga mellanspår. Det finns en tanke med precis allt. Det är 11 låtar på Ten, men hälften är utfyllnad enligt min mening. Det är 12 låtar på Dirt (om vi räknar bort Iron Gland), men samtliga är unika på sitt sätt, förutom möjligtvis Hate to Feel som jag aldrig har gillat. Sedan kan man argumentera för att Even Flow är är en bättre arenarocklåt än typ Them Bones, men nu pratar vi plattor, och då är dessvärre Ten weak sauce i sammanhanget...