Sidan uppdateras nu automatiskt med de nya inlägg som skrivs.
Fel, Poffa:
Guitar Hero 3 är väl så långt ifrån skapande/framförande av musik man kan komma. Det är mer hysterisk motorik och taktkänsla man försöker poäng-ge där.
Och taktkänsla är inte lika med musik i min värld.
mattias - 74:
Det går väl inte att tävla i musik - det säger sig ju självt.
Så varför ens försöka?
Ett av de starkare inläggen i antikrigsdebatten.
Så starka bilder, så vackra bilder - men ändå så skrämmande bilder.
Och ett extremt märkligt slut.
Nazareth - Shapes of Things
Paddan:
Den har vi sett förut.
Men vi kan fortsätta på det okända flygpilot-spåret, och låta honom möta Sopran Montserrat i en Bohemisk Rapsodi.
hellge:
Den var bra!
Här är originalet - Aynsley Dunbar.
Dream Team:
Det här känns lite som slutet på en epok. Ingo förknippar jag närmast med farsan som gick bort för snart två år sedan. Han var ett stort fan av boxning och Ingo i synnerhet.
Otaliga är de skrönor och berättelser kring matchen mot Eddie Machen på Nya Ullevi 1958. Helt klart var det så att farsan inte hann slå ner röven innan matchen var slut.
Farsan såg ytterligare en match med Ingo live, även denna i Göteborg, fast året då var 1955 och motståndaren var Hein ten Hoff. Den gången gick ännu snabbare än mot Machen.
Farsans minutpris för att följa Ingo live skulle förmodligen vara helt avskräckande än idag, fast det handlade om 50-talspriser.
R.I.P Ingo!
I en ålder av 76 år somnade inatt en av de största in. Ingemar \"Ingo\" Johansson avled i sitt hem till följd av en längre tids sjukdom.
Jag själv upplevde aldrig Ingo som aktiv men har ändå rätt bra koll på hans karriär och naturligtvis han man fått berättat för sig om den där midsommarnatten 1959 när hela Sverige satt framför radion och lyssnade på Radio Luxemburg.
Ingo är för alltid en svensk legend, en legend som trots att nu är död kommer leva vidare som en av Sveriges största idrottare genom alla tider.
RIP!