NuMo: ...Och Magdalena Andersson menar att Socialdemokraterna alltid har stått för en stram invandringspolitik... Socialdemokrater har alltid varit notoriska kappvändare. Att Palme tog avstånd från ett folkmord när hela världen hade kännedom om det är inte speciellt anmärkningsvärt. Poängen är att han hyllade Pol Pot medan folkmordet pågick, trots att han hade kännedom om det.
Kommunism, socialism, marxism, socialdemokrati, feminism, klimataktivism, kalla det var ni vill. Det är bara olika ord för samma sak. I grund och botten bygger allt på samma doktrin, dvs att det kapitalistiska samhället bygger på förtryckare och förtryckta. Sann rättvisa enbart kan skipas med hjälp av en stark stat och våld är nödvändigt för att störta kapitalismen och få alla att rätta sig i leden.
Naturligtvis kommer ytterst få vänsterblivna aktivt erkänna att det är så ideologi egentligen ser ut. Istället menar man att Mao, Pol Pot och Stalin helt enkelt var ondskefulla människor. Att deras regimer är exempel på misslyckade implementationer av socialismen - inte att ideologin i sig orsakade lidandet.
Men skrapar man på ytan blir det glasklart. Det är därför vänstern inte har tagit avstånd från Hamas, då man såg terrorattentatet den 7:e oktober som proletärernas revolution mot sina förtryckare. Det är därför man jublade åt mordet på Charlie Kirk och öppet önskar livet ur Trump.
Fälldin har ju tjatat på mig att jag ska tala om varför jag är socialist. Jag är en demokratisk socialist med stolthet och glädje. Jag blev det när jag for omkring i Indien och såg den fruktansvärda fattigdomen fast en del var oerhört rika, när jag for runt och såg en ännu mer förnedrande fattigdom, på sätt och vis, i Förenta Staterna, när jag som mycket ung kom öga mot öga med kommunismens ofrihet och förtryck och människoförföljelse i kommuniststaterna. När jag kom till nazisternas koncentrationsläger och fick se dödslistorna på socialdemokrater och fackföreningsmän. Jag blev det när jag fick klart för mig att det var socialdemokratin som bröt marken för demokratin i Sverige, när jag fick klart för mig att det var socialdemokratin som lyft landet ur fattigdom och arbetslöshet med 30-talets krispolitik. När jag själv fick vara med och arbeta för ATP och fick möta de privilegierades socialistkampanjer när vanliga löntagare ville trygga sin ålderdom, för det var det ni höll på med då. Jag blev det under många år av samarbete med Tage Erlander då jag lärde mig vad demokrati och humanism är och med nära vänner som Willy Brandt, Bruno Kreisky och Tryggve Bratteli, som riskerade livet i kampen om människovärdet. Men viktigare är att jag bestyrks i min övertygelse när jag ser ut över världen, när jag ser krigen och kapprustningen och massarbetslösheten och klyftorna mellan människorna. Jag bestyrks i min övertygelse när jag i vårt eget land ser orättvisorna öka, arbetslösheten tillta, spekulation och fiffel gripa kring sig. När jag ser hur högerpolitiken i land efter land driver ut människor i arbetslöshet slår sönder tryggheten men ändå inte löser de ekonomiska problemen och när jag ser in i den framtid de borgerliga tydligen har att erbjuda där löntagarna ska bli fattigare och de rika rikare, där den sociala tryggheten blir bräckligare och lyxbåtarna fler, där solidariteten blir svagare och egoismen starkare, där de starka kan ta för sig och de svaga får ta skeden i vacker hand. Visst är jag en demokratisk socialist. Jag är det med stolthet över vad denna demokratiska socialism har uträttat i vårt land, jag är det med glädje för jag vet att vi har viktiga arbetsuppgifter framför oss efter det borgerliga vanstyrets år. Och med tillförsikt, för nu vet människor vad som händer med jobben och tryggheten och stabiliteten när högerkrafterna har ansvaret. Jag är det på sätt och vis med ett roat leende för jag vet att den moderna svenska historien är full med värdefulla reformer som ni har skildrat som elak socialism men sedan slåss ni om att få äran av reformerna när människorna har fått erfarenhet av vad den betyder. Visst Fälldin och Ullsten är jag demokratisk socialist; som Branting när han genomförde rösträtten; som Per-Albin när han bekämpade arbetslösheten på 30-talet och talade om folkhemmet; som Erlander när han byggde ut den sociala tryggheten och ATP. För det handlar om solidaritet och omtanke människor emellan. Och vad är egentligen Fälldin? Källa
Manuskript hämtat från talarpoolen.se (2025-09-16) Taggar
Det är inte bara provokativt. Det är jobbigt att se en uttrycksfull och till synes intellektuell skribent så genomskinligt avslöja sina bister i form av egenkärlek. Att försöka lysa genom att överkatta sin egen ... | Läs mer
Kommunism, socialism, marxism, socialdemokrati, feminism, klimataktivism, kalla det var ni vill. Det är bara olika ord för samma sak. I grund och botten bygger allt på samma doktrin, dvs att det kapitalistiska samhället bygger på förtryckare och förtryckta. Sann rättvisa enbart kan skipas med hjälp av en stark stat och våld är nödvändigt för att störta kapitalismen och få alla att rätta sig i leden.
Naturligtvis kommer ytterst få vänsterblivna aktivt erkänna att det är så ideologi egentligen ser ut. Istället menar man att Mao, Pol Pot och Stalin helt enkelt var ondskefulla människor. Att deras regimer är exempel på misslyckade implementationer av socialismen - inte att ideologin i sig orsakade lidandet.
Men skrapar man på ytan blir det glasklart. Det är därför vänstern inte har tagit avstånd från Hamas, då man såg terrorattentatet den 7:e oktober som proletärernas revolution mot sina förtryckare. Det är därför man jublade åt mordet på Charlie Kirk och öppet önskar livet ur Trump.
Jag väljer att stå på rätt sida av historien.