Huge: "uppfattar jag bara som ännu en i raden av felaktigheter där framförallt den yngre generationen syndar"
Det stora misstag som du och andra som hävdar att man inte kan säga si eller så gör är att förutsätta att språk är oföränderliga men inget kunde vara mer fel. Det finns inget rätt eller fel i det här fallet, bara hävdvunna konventioner och det ni debatterar är personliga preferenser och inget annat. Du förstår mycket väl vad tex Mattias menar när han säger "Liverpool vann med 0-3", och därmed är det ett korrekt uttryck vad du än tycker om det. Och om du hävdar att man inte kan vinna med 0-3 så måste du i konsekvensens namn också säga att man inte kan förlora med 3-0, men eftersom du är så van att höra det sistnämnda som är det som de flesta använder sig av så reagerar du inte på det. Språk, i såväl tal som skrift, handlar om att göra sig förstådd och vi förstår alla vad som menas med "Liverpool vann med 0-3 mot Norwich".
MOBILT
· 
· 
Olle: Min sambo är lärare i Svenska och jag kan garantera dig att hon har låååång erfarenhet av nyutexaminerade yngre lärare som är bedrövliga på att behandla det svenska språket.
Och då är det ingenting mot vad många yngre OUTBILDADE lärare åstadkommer i skrivelser från skolan, ex protokoll från olika möten osv.
Ibland blir man mörkrädd när man ser alla syftningsfel, stavfel, felanvända ordspråk eller vedertagna uttryck osv osv.
För att inte tala om alla uppåtsträvande yngre förmågor i framförallt media, som ex SVT. Ofta går det knappt att förstå vad uppläsaren vill ha sagt, pga alla felbetoningar. Säger inte att alla har usel språkbehandling men det är tyvärr ett fenomen som eskalerat sen en tid tillbaka.
Och "ditt" uttryck "Vi vann med 0-3" uppfattar jag bara som ännu en i raden av felaktigheter där framförallt den yngre generationen syndar.
" det skulle eventuellt styrka en teori jag själv haft om hur oflexibla skolledningar polariserat sig själva från eleverna och renderat hundratusentals gymnasieelever olämpliga för arbetsmarknaden"
Eller så är det eleverna som polariserat sig så mkt från lärarna och skolan att dom struntar i ex ämnet "Svenska" och sen undrar dom varför arbetsgivaren säger "Nej tack" när CV:t och ansökan vimlar av stavfel, syftningsfel osv.
Det enda den sökande isf kan hoppas på är väl kanske att den som anställer är lika ung och därmed inte märker alla språkliga felaktigheter.
OBS! Det här är ingen genomarbetad empirisk forskning jag bedrivit men heller ingen gissning som helt saknar grund.