Café

puffe: En klassisk och synnerligen episk göteborgsröst har gått ur tiden. RIP Ulf Dageby. Ur en tid när rock´n´roll på svenska var mer politisk och i många ögon också bättre än någon gång tidigare.

Det är något visst med just 70-talet. Inte nog med att man är född där och då, det gjordes en hel drös med både bra musik och episka filmer i alla möjliga genrer där och då som blivit stilbildande. Jag plöjer just nu igenom en lång rad TV-serier från den tiden. Se bara här: The Streets of San Francisco, Dallas, Hulken (originalserien),
Mission: Impossible (också det orignalserien), Columbo, The Invisible man, Star Trek, för att nämna några. Parallellt ser jag ytterligare några serier eller filmer men som jag ser mer efter hur andan faler på så att säga. Om jag har någon ledig tid för annat på min semester? Tja, emellan regnskurarna dyker det väl upp nån timme nu och då för andra saker :)

Rip Kirby: Till skillnad från woke-vänstern, kan jag uppskatta politisk musik även om jag inte delar budskapet. Sitter i bilen på väg hem från en Bad Religion-spelning i detta nu.

Nationalteatern har förgyllt många kvällar i mitt liv. Ulf lever vidare genom musiken.