Café

Tarasov: Sen är det värt att återigen trycka på det faktum att det finns individer som totalt saknar förmågan att ha det perspektivet. På grund av omständigheter och sjukdomstillstånd - en funktionsnedsättning. Det var stora delar av min poäng i den tidigare diskussionen. Det är inte ett aktivt val att åsidosätta det perspektivet.

Du skulle inte ifrågasätta någon som saknar gångförmåga om varför denne inte bara reser sig upp och börjar traska.

KB: Det där blir ju lite av en filosofisk fråga; När slutar det personliga ansvaret?

Jag menar, folk väljer ju inte att bli psykopater. Om jag har gjort en massa dumma grejer, är det då en förmildrande omständighet om jag får diagnosen antisocial personlighetsstörning? Eller skulle man kunna hävda att jag, mina impulser och narcissistiska instinkter till trots, är tillräckligt klar i huvudet för att förstå vad konsekvenserna blir?

KB:
Jag håller med men valde att utelämna då jag och BB redan vet var vi har varandra där.