Café

Bad_Brett: Bra musikval börjar tunna ut nu med årgångarna

www.youtube.com/watch?v=lppIIMnvQtE

puffe: Den där låten - hur cringe det än må vara - ger mig alltid gåshud. Kastar mig tillbaka till sommaren då jag träffade min första flickvän. En varm sommarkväll, då vi sakta promenerade hem efter en middag, stannade jag vid för att dofta på en syrénblomma. Hon tittade på mig, med såväl nyfikenhet som skepticism.

"Du har luktat på den, smakat på den... men har du känt den?"

Sedan slet hon av syrénblomman från sin kvist och placerade den i min hand.

Den sommaren känns som en stor del av mitt liv. När jag inser att detta inträffade under den _första_ halvan av mitt liv, får jag kalla kårar. Den där ungdomliga drivkraften, att vilja bli medbjuden på en rolig fest, och den där ungdomliga oron, att oroa sig över huruvida min frisyr kommer gå hem, ligger fortfarande och gnager. En fin villa, en fin titel på jobbet etc. förändrar inte detta.

Jag tror att det är en av de saker som ishockey ger oss; En känsla av kontinuitet. Vi växer upp, skaffar vänner, blir svikna, gifter oss, skiljer oss... Ena sekunden stod vi på skolgården och drömde om att bli den näste Peter Forsberg, för att helt plötsligt inse att vi är för gamla och slitna för att vara med på jobbinnebandyn... Det är fascinerande och skrämmande på samma sak. Hur snabbt allting förändras, men hur vi likväl, återigen, sitter där och tjafsar om kedjekonstellationer och annat, vecka efter vecka.