Även om sånginsatsen håller toppklass, så är det blicken och känslan för vilka ord som skall skrikas och vilka som skall uttryckas mjukt, som gör att tårarna börjar rinna. Det är en sann konstform och ingenting AI kommer kunna ersätta.
Bad_Brett: Jag är hårdnackad och gråter ytterst sällan, med vissa undantag:
- Slutet av "It's a wonderful life" från 1946 (bräcker allt, jag kan vara hur förberedd som helst, vara bakfull, ha rännskita, men likväl forsar tårarna VARJE GÅNG) - När Fantine sjunger "I Dreamed a Dream" i Les Miserables (och till viss del Empty chairs at empty tables) - När Arnold [SPOILER ALERT] förgör sig själv i Terminator 2 (den tror jag alla män gråter till)
Utöver detta har jag vissa gåshudstillfällen, som inkluderar:
- "Tale as old as time" i eftertexterna till den tecknade versionen av "Skönheten och odjuret" - Tonartsbytet i "My heart will go on" - "Do You Hear the People Sing?" från Les Miserables
Bad_Brett: Jag är hårdnackad och gråter ytterst sällan, med vissa undantag:
- Slutet av "It's a wonderful life" från 1946 (bräcker allt, jag kan vara hur förberedd som helst, vara bakfull, ha rännskita, men likväl forsar tårarna VARJE ... | Läs mer
Les Miserables är förmodligen min favoritmusikal, och med åren har jag lärt mig att verkligen uppskatta detaljerna i ett framträdande som detta:
www.youtube.com/watch?v=ezqPJYJ-s7Y&list=RDezqPJYJ-s7Y&start_radio=1
Även om sånginsatsen håller toppklass, så är det blicken och känslan för vilka ord som skall skrikas och vilka som skall uttryckas mjukt, som gör att tårarna börjar rinna. Det är en sann konstform och ingenting AI kommer kunna ersätta.