Café

knaskamilla: Smaken är som baken. Själv är jag inget stort fans av dansband som i princip spelar musik i en hastighet av 200 km/h, hela kvällen. Men för dem som gillar att bugga är Boogart en dröm att ha på scen. Och visst är det som du säger, buggen breder ut sig på dansgolven i allt högre utsträckning än det gjorde under de år jag var mest aktiv inom styrdansandet.
Men att dansa i 200 hela kvällen, njae.

Som Row antyder var Perikles som bäst med "Mullback" vid trummorna, efter hans beslut att lägga pinnarna på hyllan har gruppen inte nått upp till samma höga nivå som kännetecknade Perikles under glansperioden. Nu kan jag mycket väl tänka mig att Malåbandet är den grupp som drar flest och bäst publik.

Ett annat band som kanske fallit i glömska, men som var en av mina favoriter då de var aktiva, var Snacks. Ett kanonband som bara försvann helt plötsligt. Jag kommer också ihåg en bok som skrevs i samband med denna grupp som hette En dansbandsälskarinnas berättelser. Böckernas svar på Black jackfilmen, typ.