Café

Salle: Mitt intresse för synthpop var som störst främst under den senare delen av -80-talet (när hårdrock/heavy metal tyvärr börjat tappa geisten) men tog därefter en paus och kom tillbaka egentligen först mot slutet av -90-talet. Därav min något haltande koll på hur resterande delar av -90-talet såg ut för Depeche.

Deras bästa är helt klart som du säger alla de fyra första, men Black Celebration (-86 eller -87?) sticker fram som någon form av monster för egen del vad gäller låtmaterial och givetvis vad beträffar nostalgi. Låtar som Stripped och titellåten var som en fet smäll i magen de första gångerna man hörde dem spelas.