Café

Knylan: Lyssnade mer på Honey Is Cool, även om jag också tycker The Knife är bra, där min klasskamrat John Jern lirade gitarr. Han spelar om jag inte minns fel tillsammas med Kristoffer Åström och Hidden Truck. I varje fall gjorde han det för några år sedan.

Röyksopp har inte jag tänkt på som duktiga låtskrivare utan bara tänkt på låtar som Poor Leno som inte gett min nämnvärt mycket.

Så kommer då denna låt som är som en hästspark. Melankolisk, mjuka tonarter som bara sveper in över en. Bedårande vackert.

Men det är klart. Utan Karin Dreijers fantastiska röst hade väl låten kanske passerat utan närmare kontakt.

Det är en oerhörd skön känsla att få en sådan överraskning. När man känner rysningarna över hela kroppen.

Som sagt. Extas var ordet:-)