Det finns ju ett flertal skillnader i såväl nyanser som tonlägen i själva sången som skiljer herrarna åt. Att sedan texten är densamma kan vi ju gärna inte beskylla någon annan än C-M Bellman själv.
Det är inte bara provokativt. Det är jobbigt att se en uttrycksfull och till synes intellektuell skribent så genomskinligt avslöja sina bister i form av egenkärlek. Att försöka lysa genom att överkatta sin egen ... | Läs mer
Det finns ju ett flertal skillnader i såväl nyanser som tonlägen i själva sången som skiljer herrarna åt. Att sedan texten är densamma kan vi ju gärna inte beskylla någon annan än C-M Bellman själv.