Ser du på hur sändningarna från SM-finalerna var så har jag inget av den känslan i mig. Klockrena sändningar där man filmade med en sådan distans till planen att det var lätt att följa passningar och löpvägar.
Det enda som skiljer är att man inte kan hålla på att filma publiken stup i kvarten. För då hinner man inte med. Men det ser inte jag som någonting negativt. Det är sporten jag vill se på TV:n, inte publiken.
Allting handlar bara om att de som skall sköta sändningarna och de som står bakom kamerorna måste förstå innebandyn och hur den spelas. Då vet de nämligen vad de skall fokusera på och när de kan gå till närbild och inte. Men det är ingenting unikt för innebandyn, så är det att sända ishockey också. Det märks direkt om det är en ovan kameraman som filmar.
· 
Ser du på hur sändningarna från SM-finalerna var så har jag inget av den känslan i mig. Klockrena sändningar där man filmade med en sådan distans till planen att det var lätt att följa passningar och löpvägar.
Det enda som skiljer är att man inte kan hålla på att filma publiken stup i kvarten. För då hinner man inte med. Men det ser inte jag som någonting negativt. Det är sporten jag vill se på TV:n, inte publiken.
Allting handlar bara om att de som skall sköta sändningarna och de som står bakom kamerorna måste förstå innebandyn och hur den spelas. Då vet de nämligen vad de skall fokusera på och när de kan gå till närbild och inte. Men det är ingenting unikt för innebandyn, så är det att sända ishockey också. Det märks direkt om det är en ovan kameraman som filmar.