Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Svanru: Fram till 1997 var varglaget rätt OK. Om något ville jag väl hellre att vi i Luleå skulle varit vargar, hellre än björnar.
Men finalen 1997 var grym, Jörgen-eran startade och värst av alla var Warulfvs-Ragor Roger Johansson som ensam kunde stoppa en femma motståndare med sina 4-5 meter långa armar. Upp till Delfinen kom Wolfspack i bussar och härjade, det var hiskeligt att se. Men värst av allt förstås att vi förlorade första finalmatchen i förlängning.
Därefter förlorade vi väl typ 20-30 matcher i rad nere i Karlstad, alltid med 3-2, och fick höra den vidriga jingeln "...mål igen..." på sortradion, hjälp, vilka mardrömsminnen.