Luleå HF

116687 inlägg · 888 ämnen

Inlägg #1708777

Sv: Luleå Hockey 2012-2013: Vägen mot SM-GLUDet!
Hmm, för bara 2-3 omgångar sedan hade vi ju efter första ronden av fyra, när 25% av omgångarna spelats, chansen att tippa SHL-serien. Bara någon vecka senare har läget klarnat ytterligare.


1. Köplustan 16 40p 0
2. Apan 16 35p 0, 0
3. Pungen 15 31p 0, 0
4. Pölsan 16 30p 1
5. Warulfven 16 30p 0, 0
6. Läjkers 16 27 3

7. Djurgårn 15 24p 3
8. Öret 15 23p 0
9. Rögle 16 20p 2
10. LULEÅ 16 20p -
11. HV71 16 19p 3

12. Malmoe 16 14p 2
13. MooDoo 15 10p -
14. Kronan 16 7p 3, 3

Vi har en stabil tätgrupp på sex lag. Köplustan förstås överlägset först medan övriga fem är väsentligen samlade.

Apan ligger skenbart före övriga men det är enbart just skenbart efter att Apan fått en j-a massa flytpoäng på sistone när de bara mött bottenlag, genom att med enorm tur plus en del filmningar ha tagit uddamålssegrar mot MooDoo och Malmoe, dessutom i praktiken två stycken 1-0-segrar mot Makmoe och Rögle.

Likaledes ligger Läjkers några pinnar efter, men efter att ha inlett serien med tre förluster har de nu kommit igång ordentligt och prognosen är förstås den att de snart kan vara uppe på andra plats.

Jo, det är helt tydligt en stark sextett som definitivt tagit kommandot i serien och dessa sex lag kan mycket väl komma att hålla dessa positioner serien igenom.

Kronan hota ju med att göra en halv Väsby, om de inte får möta Djurgårn – det lag de tagit 5/7 pinnar de har – hela tiden. MooDoo har halkat efter ordentligt. Här finns ju potential men de har fallit igenom så många gånger att de får ränas lågt och skulle de skärpa sig får man tänka om. Malmoe räknar jag också till bottenlagen: tycker egentligen att de har kapacitet att nå högre men börjar de inte konvertera uddamålsförluster till uddamålsvinster blir de kvar. Vi har många gånger tidigare sett lah som ”nästan” lyckats med knappt förlorat match och så fortsatt match efter match efter match.

Sedan har vi mittenhgänget 7-11. Fem lag där några – t ex Rögle eller HV kan hänga på i botten om de inte passar sig – samt lag som har kapacitet hänga på den övre sextetten om spelet lossnar. T ex Luleå.

I höa kolumnen har jag noterat vilka pinnar Luleå fått i matcher mot de olika lagen i tabellen och det är ett ganska tydligt mönster.

Mot lagen 1-6 har vi i stort sett torskat.

Mot lagen 7-14 har vi väsentligen vunnit.

Vi borde alltså ligga på typ plats 7 i detta nu, men är bara på plats 10 vilket synes bero på att vi spelat fler matcher mot topp 6-lagen – och torskat – än vi spelat mot bottenlagen – t ex har vi inte ens mött lag 13, MooDoo, ännu.

Folk som alltid beskrivit ett halvfullt Luleå-glas som halvtomt – t ex Lindberg Råkkar – har ju förklarat att vi blir kvar på plats 7-10.

Han kanske får rätt.

Själv ser jag hellre innehållet än den tomma halvan och tror på plats 3-6 i slutstabellen för Luleå.

Vad krävs för det?

Inte så jävla mycket, tror jag.

Det som krävs poängmässigt är att vi fortsätter plocka pinnar av lagen på placeringarna 7-14, samt att vi börjar ta poäng mot lagen på plats 1-6.

Och så jävla omöjligt ska det inte vara.

Just nu har vi förhoppningar att få in Sweatt igen för att förstärka offensiven och då tror jag att våra linor har förutsättningar att tillhöra seriens absolut bästa. Om linorna sätter sig tror jag inte att något annat lag kan ha bättre forwards och leverans än vi.

Vaktsidan har knackat något. Utan fungerande backar åär det svårt att ta spaden men vakter med stats 87-88% i Luleå? Nej, det finns inte och jag räknar med att Lassi kommer att kunna klättra och nå lika goda resultat som i fjol.

Det uppenbara bekymret är backsidan. OK för att fowards också kan förbättra sin medverkan i försvaret men med fungerande backar kommer nog forwards att fixa det,

Förutom Harju då, som försvarsmässigt fortfarande är ohjälpligt på efterkälken. Det känns mentalt hos honom. Jag tror nog att han vill, men någon spärr har han. Harju har ju levererat en pinne framåt per match med 7 mål och 7 assist och bara magikern Rajala har lyckats bättre. MEN: Ingen har sämre plusmoinus i laget än Harju, som har trista -5. Och då ska påpekas att minst en handfull av minuspoängen har kommit i lägen där Harju funnits på plats bredvid målskyttem men inte förmått sig göra det lilla extra som behövdes för att skydda vårt mål. Nej, har är tydligen som han är och uppgiften synes bli att satsa på att låta honom göra så liten skada bakåt som möjligt – framåt är han ju mycket värdefull.

Problemet är backsidan.

1. Brendan Mikkelson
Vår bäste back hittills. Mycket duktig framåt, är där bättre än hälften av våra forwards. Gör fortfarande misstag bakåt, men det tror jag mer beror på att Luleås försvar inte fungerar. Kan vi lösa försvaret kommer Mikkel att bli i det närmaste felfri bakåt.

2. Jonathan Sigalet
Hans säsong startade betydligt senare än de andras pga skada men vi vet redan vad vi har i Signalen och han är på väg dit. En klippa defensivt. Inte Robin Jonsson-klass men helt OK på hög nivå.

3. Christian Jaros
Jaros är en blivande storback. Fortfarande junis men stor och stark och kommer med all säkerhet att slå igenom i år om han får förtroende och får spela.

Men ungefär där tar backlistan slut tyvärr.

Landslagsjanne
Självklar på övre listan tidigare men sedan i våras är det tydligt att åldern börjar ta ut sin rätt. Förr i världen kunde man räkna med att ett backpar, i vilket landslagsjanne spelade, blev säkert oavsett vilken partner man gav honom. Janne inte bara fixade sitt eget spel utan hade också intelligens och förmåga att rätt anpassa sitt spel efter partnerns för att täcka upp där denne eventuellt brast. Jag tror att mellan öronen har han fortfarande den förmågan, men han hinner inte längre att använda den, kanske för att han själv blivit längsammare, kanske för att motståndarnas anfallsspel blivit snabbare, och troligen de båda i kombination.

Marcus Oscarsson
Säsongen började bra, ja t o m utmärkt, och vi trodde att äntligen slår denne lulegrabb igenom. Nu komemr hans offensiva talanger till sin rätt och nu har han fått erfarenhet att leverera acceptabelt duglig defensiv. Men sedan har han på något sätt halkat ned och blivit sådan han var för 1-2 år sedan och det duger inte. Vad är det som saknas? Kan han få en mental coach?

Craig Schira
Ja, jag vet inte. Han hade ju så förtvivlat svårt inledningsvis och höll inte låg allsvensk klass ens. Kom ju som ”hjälte” från Liiga, men i den stängda serien tillåts ett helt annat spel där ingen bryr sig nämnvärt om misstag bakåt och där uppskattas riskfyllda chansningar framåt. I SHL blev det spelet fullständigt avklätt. Schira fick sättas på läktaren för att fundera på framtiden. Nu har han kommit åter och vill försöka men…så mycket bättre har det tyvärr inte blivit. Är han skicklig nog att bli en duglig SHL-back? Man undrar.

Per Savilahti-Nagander
Stor back från Luleå och naturligtvis vill man så gärna att han ska lyckas. Men under alla tidigare år i Luleå tog han aldrig det steg som behövdes och fick skeppas ut i världen. Sedan kom han tillbaka med ett CV från Liiga också han, där han levererade på ett uppskattat sätt. Men här hemma har han försökt och försökt och även om han lyft från tidigare tid i Luleå är inte lyftet så imponerande att han är en självskriven stabil back frö oss. Men det är på gränsen, då och då levererar han ett fullt acceptabelt backspel och då och då vill man tro att nu släpper det. Men det var länge sedan han var junis och på något vis är det nu dags att han tar sitt spel till nästa nivå.

Ilari Melart
Man vill så gärna gilla den här killen och han har blivit så orättvist behandlad av svenska zebror som tycks ha en lägre trsökel för att visa ut Melart som jag bara kan förklara med att han är stor och han är inte svensk – och det äcklar mig med sådana zebror men dessa har som regel aldrig uppträtt på ett sätt som fått mig att hålla dem högre än pure white trash. Jag tycker att det känns som att Melart vill och försöker och försöker men ofta har han varit lite för långsam och delvis hänger det nog samman med att Luleå inte har kunnat etablera ett tydligt och enkelt backspel som han kan lära sig och finna sin plats i. Jag tror att Melart kan komma att fungera, om backcoachningen fungerar och det hänger alltså på vår ansvarige backcoach. Som heter Fagervall.

Pontus Själin
Denne junis har jag sett för lite för att kunna bedöma om han kan bli en etablerad back hos oss i år.

Dean Kukan
För honom lossnade det ju i slutet av förra säsongen då han offensivt blev ljuvlig att skåda och då han visade att han äntligen förstått sin plats i defensiven. Men tyvärr blir han säkert kvar i AHL-NHL nu. Osten slog ju på trummorna för att Luleå hade rätt att kräva tillbaka honom, men tiden går och därmed blir det nog bara trumlat munväder.

Vad ska vi tro?

Kan vi av de sju senast nämnda, egentligen fem översta, finna tre fungerande backar?

Jag är tveksam.

Nog lutar det mot att om vi har medel blir vi tvungna att förstärka. De vanliga vä’garna brukar ju vara att vänta in sådana som sparkas från KHL och senare de som tillhör Liigas bottenlag när de missar slutspel och ger upp säsongen – eftersom den stängda Liiga innebär att de riskerar inget alls utan säljer av spelarna för att minska utgifterna.

Men kan vi vänta så länge? Och finns det överhuvudtaget andra alternativ?

Sedan har vi spelsystemet för backarna.

På Rönkentiden var det Rönken som låg bakom idén för försvarsspelet och backarnas uppgift och Åkerström som styrde det hela. Det gav oss landets bästa försvarsspel någonsin.

Nu har vi Fagervall som sköter backarna. Han har berättat att han stått för backarna i alla lag han hanterat och gör så nu också, medan Skuggan och Burra står för linorna. Innan Fagervall kom till oss förklarade han att han skulle ”bygga på det fina spelsystem som Rönken etablerat” men han skulle avskaffa sarg-ut och lobbar från försvarszon och lära upp backarna att ta ut puck genom passningar och under kontroll. Han skulle tillåta misstag och mål i baken under början av säsongen vilket blev det pris vi skulle betala för att få ett bättre bakspel till slutet av säsongen. Och i fjol fungerade det väl hyggligt, när backar som Näkyvö och Kukan tilläts briljera bland annat.

Men detta ”innovativa” från Fagervall har ju i år mot kraftigt checkande lag som Lustan, Apan och Pungen visat sig leda till att vi inte ens får pucken ur egen zon utan blir fast, hårt trängda och de puckar vi tar över tar de direkt tillbaka inte sällan genom att vi helt enkelt ger tillbaka den, när vi desperata inte vet vad göra utan blint spelar vilket ofta blir till motståndare.

Vad beror detta på och vad kan vi göra åt det? Är det ”acceptabla” misstag som vi får räkna med och just genom att vi accepterar dem kommer spelarna att bli allt erfarnare och mot senare delen av säsongen kunna hantera dessa hårt checkande motståndralag?

Eller är backarna helt enkelt inte tillräckligt bra för att klara av spelet?

Eller får de inte tillräcklig ledning, utbildning och styrning i det spel de ska spela av backansvarige Fagervall?

Det är inte lätt att säga. Men när vi sett hela perioder – nästan matcher då vi blivit helt utspelade av lag som Köplustan känns det inte tryggt att sitta lugnt i båten och ”hoppas på att det ordnar sig nog”.

Jag har kollat av hur andra lulesupportrar ser på saken. På olika plank finns ofta en del jävligt kunniga bedömare inklusive f d spelare i Luleå Hockey som brukar tillföra kompetenta åsikter och bedömningar.

Helt klart är att stämningen numera går i moll, delvis efter alla lovord och förhoppningar inför säsongen följt av att det tagit så många matcher där vi så många gånger blivit avklädda iun på benen. Vi Lulesupportrar burkar vara tålmodiga men nu läser man mångas tyckanden som gör att våra supporterplank kan låta som Pölsaplanket här på Snacket ofta låtit senaste åren, under tiden mellan SM-gludet och Bulan.

Det man diskuterar är behöver vi ny tränare eller behöver vi nya spelare?

Jag tror alltså att vi behöver komplettera med gärna ett par fungerande backar. Samtidigt känner jag mig tveksam till att de backar vi har inte får den ledning de behöver. Några menar att vi tidigare planerat för budgetuppsättning av laget och att det också gällt tränarsidan. Men när resurserna förstärkts har det också inneburit krav på starkare tränare och skulle det inhandlats inför denna säsong skulle vi kunnat lägga mer resurser för att få ännu starkare kort…

Jag kan nog inte bedöma den saken, men faktum är att formulerar man en listan över antalet tränare svenska hockeylag sparkat skulle den förstås toppas av lag som Köplustan och Tälje där tränarna i princip alltid sparkades förr om åren, och sedan en fallande skala till sista plats som Luleå Hockey skulle inta. Vi har nämligen aldrig under vår historia sparkat en tränare.
Kommentera

Svarskommentarer

Sv: Luleå Hockey 2012-2013: Vägen mot SM-GLUDet!
Exporterade stjärnor.

Nu talar vi inte stjärnor, enligt Apsanning, det obegripliga tankesystem som förklarar att Apor som "nästan" tar sig från AHL till NHL förklaras vara NHL-stjärnor, eller att fläskberget Hollywood - med absolut sämsta stats av alla SKA-forwards förra säsongen - förklarades ha "spelet hem Gludet åt SKA".

Nej, vi talar stjärnor på riktigt.

Här har vi då Linus Omark i KHL, som gjorde succé i Jokerit i fjol, speciellt mot slutet och i slutspelet och därefter KHL-klubbarna slogs om att få honom. (Nej, det handlar inte om Apsanning där fläskberget och hans agent hittade på att han erbjudits monsterkontrakt i KHL. Vi talar om riktiga erbjudanden och Linus tog ett sådant).

I år går Linus ännu bättre och nu har han klättrat vidare och är på plats 4 på poängligan för bortåt 500 spelare. En poängliga där jag förgäves letade efter Fiasko-Jocke Lindström. Fiasko-Jocke har dock överläsen ledning mot Omark på en annan lista; den över antalet utvisningar. Dessutom stoltserar han med minus i plusminus, medan Omark med en massa plus inte ens platsar på minuslistan.

En annan Linus från Luleå - Klasen - som gjorde dundersuccé i den starka Schweizligan i fjol, visas nu upp med veckans prestation (länk) där han ensam lurar upp hela motståndarlaget inklusive vakten på läktaren att köpa korv innan han målar.

Har förgäves letat efter motsvarande imponerande insats från någon Apa men den enda jag finner är en film som visar hur divan Pesonen ligger stilla på isen i iskönsligt uppgänga uppenbarligen. Filmsekvensen är flera minuter lång men man luras tro att det är ett fotografi bara, eftersom Pesonen ligger så blickstilla som vore han död. Får erkänna att det är en imponerande skådespelarprestation och man undrar hur han klarar det. Blir han inte kall?

Nej, Pesonen on the rocks kommer med all säkerhet bli årets drink i Apschtaan, troligen genom att man tar ett stort dricksglas och fyller det med isbitar varpå man fyller glaset till brädden med finsk skogsstjärnevodka. Och så ett rosa lagom fjolligt paraply över det hela - mums!
Kommentera