Luleå HF

Nu tar jag en gång för alla och krossar aptrollens kontinuerliga svada om köpeklubbar.

Skellefteå kommun är 7 174,29 km² stor. Till ytan landets tolfte största kommun och landets största kustkommun. Själva tätorten Skellefteå är betydligt mindre men av administrativa och politiska skäl har halva Västerbottens kustland inkluderats i Skellefteå ”kommun”. Det finns delar av Skellefteå ”kommun” som ligger åtta mil från orten Skellefteå.

Nu går vi till Stockholm. Stockholms ”kommun” är till ytan mindre är Skellefteå ”kommun”. Stockholm kan inte heller som Skellefteå växa och växa, eftersom staden är omgiven av andra kommuner. Anledningen är att dessa andra kommuner är tillräckligt befolkningsinnehållande för att ha politisk vilja och tradition att tillhandahålla en kommunal administration. Det gäller Huddinge, Nacka, Solna, Sundbyberg, Spånga, Danderyd, Lidingö, Jakobsberg, Vallentuna, Sollentuna, Upplands Väsby och så vidare och så vidare.

När det gäller hockey har en Stockholmsklubb som t ex Djurgårdens IF ett väldigt stort befolkningsunderlag att lokalt rekrytera spelare från. Den helt dominerande andelen av ”Stockholmsspelare” som spelar och har spelat i Djurgårdens A-lag har INTE DIF som moderförening och inte heller kommer spelarna från Stockholms ”kommun”.

Anledningen är den att det helt enkelt inte kan fungera så att DIF kan bygga upp en pojk- och juniorverksamhet som kan svälja alla unga grabbar som kan spela hockey. Speciellt eftersom det kommunala stödet till DIF för en sådan uppgift är extremt motverkande och inte kan jämföras med det stöd som klubbar ute i landet faktiskt får för sådant.

I Stockholm har man helt enkelt sedan länge traditionen att pojkarna spelar kvar i mindre klubbar ”hemma” med vänner i skolan och omgivningen. Det innebär bl a det goda att pojkarna inte tvingas in i en sport/idrott innan de mognat färdigt. Björn Burken Borg exempelvis tvingades inte flytta 10-15 mil hemifrån i tidig ålder för att specialisera sig på enbart hockey utan körde allt som han trivdes med innan han fann att det var tennis som var hans grej. Pojkarna och även juniorerna blir alltså kvar i sina mest lokala klubbar och med tiden utvecklas de så att de för vilka en hockeykarriär blir allt mer självklar och de har talang och ambition, de flyttas upp till starkare klubbar och på högre nivåer. Helt självklart i Stockholm och detsamma gäller självklart också för andra områden i Sverige. Det innebär att ”Stockholms kommun” som enda ”tillåtna” rekryteringsområdet och Djurgårdens IF som första klubb självklart inte alls är något krav i Stockholmsområdet, frö att slippa förföljas som ”köpeklubb”. Ordningen är anpassad till verkligheten – som alltså innebär att hela Stockholms län är det naturliga upptagningsområdet för Djurgården. Och – Stockholms län är till ytan mindre än Skellefteå kommun…

Kan man då inte hävda att ”det är orättvist” att Djurgården har ett rekryteringsunderlag som är en befolkning som är 20 gånger större än Skellefteås? Jo, förvisso, men väx upp! Det är verkligheten vi talar om. Eller ska alla städer och kommuner i landet, ja i världen sönderstyckas i storlekar jämförbara med Skellefteå för att de ska ”tillåtas” och att annars ska alla större förföljas som ”köpeklubbar”? Faktum är dock att skillnad i storlek till en viss del ändå motverkas av det faktum att Stockholmsungdomar har ett betydligt bredare utbud och det finns mycket mer att satsa på än hockey. Medan det i en liten ort som Skellefteå är mer begränsat och många som kunnat välja andra banor har inte de möjligheterna i Skellefteå, men hockey finns det plats för.

I analogi kunde man dessutom förklara att fotbollslaget i Byske igen-kligen är bättre än Barcelona, som är mycket större, och för övrigt är ju Barcelona dessutom en ”köpeklubb”! Tror vi på tvenne maligna aptroll är det skandal att världen i stort hyllar Barcelona när det är Byske som bör hyllas. Igen-kligen. Är det sådana idiotiska teorier som ska vara underlag för återkommande attacker och miljöförstöring på hockeysidor? Skärpning nu!

Det är inget tvivel om att Skellefteå AIK senaste tio åren fått fram ett osedvanligt stort antal riktigt duktiga hockeyspelare, som är födda och uppvuxna i Skellefteå – eller Skellefteå kommun – och redan börjat sin bana som pojkar i Skellefteå AIK eller i någon annan av de mindre lokala klubbarna. Att många av dessa ungdomar därefter lyckats så bra att de tagit plats i klubbens A-lag är imponerande och klubben har gjort ett bra jobb.

Men det är inte alls unikt. Några andra exempel är tvillingklubbarna HV och Luleå Hockey som båda etablerades i Elitserien i mitten av 80-talet och har lika många säsonger uppe i högsta ligan. Den absoluta majoriteten av Luleå Hockeys spelare under en tioårsperiod var födda och uppvuxna i Luleå och som regel fått hela sin utbildning i Luleå Hockey. HV lyckades senare etablera sig som landets bästa klubb i många år och faktum var att de på ett imponerande sätt dominerades av spelare födda och uppvuxna i Jönköping.

Och Skellefteås gynnsamma förmåga att på senare år kunna plocka upp juniorer till A-laget bygger faktiskt INTE enbart på pojkar från Skellefteå. Nej. De införde något nytt i hockeysverige och de tog andra klubbar på sängen. Genom att börja rekrytera pojkar i unga åldrar. På så sätt har de framför allt dammsugit Burkölen på talanger från Umeå och vidare fiskat efter talanger i inte bara Västerbotten utan också i omgivningen söderut och ännu mer norrut där Norrbotten varit en stor och givande ”marknad” för Apklubben.

De flesta av de som Apan presenterar som ”egna produkter”, från ”egna leden” är INTE från Skellefteå, OK?

Och? De var smarta bara, som tidigare än andra insåg att man måste rekrytera även ner i åldrarna?

Nja. Som jag tidigare påpekat är det moraliskt tveksamt hur långt man kan driva sådant och personligen anser jag nog att Apan drivit det för långt, alldeles för långt.

Visst finns det pojkar som mycket tidigt inser att de är bestämda att satsa på en hockeykarriär och är beredda att ge upp allt annat under den för framtiden så avgörande perioden som tonåren innebär, för att få satsa allt på hockey. De är beredda att flytta 5 eller 50 eller 500 mil – och ännu mer! - om så krävs för att de är övertygade om att de gör rätt.

Men många är det inte. Dock är de i en känslig ålder och lätta att övertala för övertygande ”specialister” på att dupera och sno åt sig unga pojkar. Det är lätt att lura i dessa unga pojkar att det är för deras skull, och mindre troligt att de vid så unga åldrar inser att det är för den rekryterande klubbens skull i första hand och i andra hand och i tredje hand och om det går åt helvete för pojkarna i hockeyn och i livet i övrigt är det en ”acceptabel biverkan”. Och tyvärr har historierna om hur pojkar som inte blint sväljer apsekterismen och då drabbas av hela den vrede som Apan uppbringar i form av mobbing och pennalism blivit offentlig gång på gång. Inte så konstigt att det kan bli svårt när 15-åriga pojkar luras flytta 10-30-50 mil hemifrån och utan familj och vänner ensamma blir utsatta offer för Apan, och att många far illa.

Huvudspåret är alltså att Apan dammsugit Västerbotten och Norrbotten på talangfulla pojkar för att få dem att komma till Skellefteå när de börjar gymnasiet. Och medlen har varit att Lasse J suttit vid telefonen och i lönndom varit på pojkarna i grundskolan redan; dvs tidigare än några andra klubbar ansåg det lämpligt. Samrt för att komma ”först” men moraliskt tveksamt. Ta Oskar Sundqvist. Han började Lasse ringa redan när Oskar gått ut åttan. Oskar var ju i själva verket uppvuxen med Luleå Hockey men Lasses återkommande samtal och övertalning, övertalning, övertalning lurade till slut unge Oskar att skriva på. Vår kanske f n mest lovande spelare Isac Lundeström blev likaledes han förföljd i telefonen av Lasse J. Men han beslutade stanna. Liksom Apans härjerier bland unga talangfulla pojkar i andra områden och t o m andra klubbars trupper upptäckts och på sikt kommer att stoppas.

Detta om Skellefteås ”egna” och Djurgårdens ”egna” spelare.

Nu kommer vi till Luleå. Luleå kommun är till ytan inte ens tredjedelen så stor som Skellefteå kommun. Det beror förstås på att historiskt har funnits utrymme för flera kommunbildningar i omgivningen med egna etablerade administrationer. I verkligheten har skillnaderna på många områden eliminerats och de olika orterna fungerar som en gemensam enhet. Men KOMMUNEN Luleå har geografiskt inte utvidgats av detta skäl. Eftersom Luleå är helt omgiven av geografiskt större kommuner som t ex Boden och Piteå. Men detta Appåhitt – att indela hockeyklubbar efter en historiskt-administrativ ordning – är förstås bara 100% skitsnack. Hockeyn delas in efter naturliga omständigheter och för Luleå Hockey är dessa sådana att pojkar från Luleå, Piteå, Boden, Kalix är pojkar som naturligt kommer att sökas sig till och sökas av Luleå Hockey när de är mogna att satsa mer helhjärtat på hockey. Och så kan de göra utan att flytta hemifrån. Att via kommunaltrafiken ta sig till Delfinen på 0,5-1 timme är inte värre än vad pojkarna från Jakobsberg eller Huddinge gör när de valt att spela hockey för Djurgården. Pojkarna har alltså kunnat spela kvar i sina lokala klubbar så länge de önskat men när deras mognad ökat och de mer tydligt sett vilken framtid de önskar har de helt naturligt kommit till Luleå Hockey liksom pojkar från Nacka och Vallentuna kommit Djurgården. I det till ytan jättestora men glest befolkade Norrbotten har dessutom det naturliga rekryteringsområdet handlat om Norrbottens län – liksom Djurgårns varit Stockholms län – och pojkar från Övertorneå, Malmberget, Kiruna m fl platser längre bort har kommit till Luleå när de varit mogna för det. Ibland har det skett redan i 15-16-årsåldern, men andra har dröjt längre; huvudsaken har varit att det varit efter pojkarnas individuella behov. Dessutom pågår sedan länge en urbanisering av landet av typ att Norrbottningar flyttar till Luleå och från Luleå flyttas det till Stockholm och andra platser söderut. Det innebär att en flytt från t ex Kiruna till Luleå är historiskt naturlig; hela familjen kanske ändå flyttar och man har släkt och vänner som redan flyttat. Det är en naturlig utveckling och en naturlig flyttväg. Vilket inte alls gäller en flytt av 15-åringar från Kiruna till Skellefteå: den är INTE naturlig.

Med ovanstående dermografiska förhållanden beskrivna har jag visat att Luleå Hockeys naturliga rekryteringsområde för kommande ”egna” produkter inte alls ska jämföras med Skellefteå AIKs utan betydligt närmare ansluter till Djurgårdens. Och det är ingen som har svårt att förstå sig på det: så har det varit i massor av år och det har varit den naturliga gången helt anpassad efter verkligheten. Pojkar från mycket närliggande områden som Luleå, Kalix, Boden, Piteå är Luleå Hockeys självklara, naturliga och sedan massor av år etablerade upptagningsområden och ingen har något problem med det; dvs ingen annan än två hatmonster som förstör hockeyns plats på nätet för oss andra.

Det är det ena. Det andra är att den internationella hockeyns utveckling inneburit så genomgående förändringar att det för alltid helt ändrat på verkligheten för landets hockeyklubbar. Långt tillbaka var hockeyn en fritidssysselsättning vid sidan av ”riktiga jobb” där spelare vanligen förblev den lokala klubben trogen karriären ut. Så var det för 40-50 år sedan men sedan dess har verkligheten förändrats. Den mest dominerande förändringen beror på att NHL gått från 6 till 31 klubbar och trupperna blivit ordentligt större; till detta kommer KHLs satsning och likaledes andra ligors, främst NLA. Konsekvensen är numera den att Sverige dränerats på svenska spelare. Och den utvecklingen har gått extremt snabbt under 2000-talet; nu spelar långt över hundra svenska spelare i utlandet och det gäller självklart de bästa spelarna. Konsekvensen har blivit att de svenska klubbarna måste rekrytera från andra svenska klubbar eller från utlandet och varje klubb som idag ska hålla sig kvar i eliten måste välja att fylla lagen med tillräckligt starka spelare, under förutsättning att de har råd med det, för att inte misslyckas och få lämna elitserien SHL. Den här omställningen har kommit snabbt och de flesta klubbar har numera många och ofta dominerande antalet spelare som rekryterats först som seniorer. Luleå Hockey har lyckats att under större delen av sin historia helt domineras av spelare från det naturliga upptagningsområdet – och faktiskt ofta från t o m Luleåpojkar men i mitten av 2010-talet rann den tidigare försörjningen ut i samband med att ett storrt antal Luleåspelare som lirat för oss i bortåt 15 säsonger fick dra sig tillbaka med ålderns rätt – och glädjande nog blir de flesta kvar hos oss som tränare och ledare på olika nivåer. Men under en tid hade vi inte riktigt tillräckligt många starka juniorer som kunde fylla på i A-laget. Det beror förstås delvis på att Apan i lönndom hade dammsugit det naturliga upptagningsområdet för klubbar som Burkölen och Luleå på talangfulla pojkar, men också på att det faktiskt går upp och ned för alla klubbar. Och det tar tid att ändra riktning på en sådan skuta, men nyss räknade jag ju fram att i vår nuvarande trupp har vi faktiskt hälften av spelarna från vårt naturliga upptagningsområde. Vilket är betydligt bättre än de flesta klubbar i SHL lyckas med för närvarande.


Sammanfattningsvis. De två maligna apmonstren på Apans hockeybok här på snacket har i åratal förföljt och hatat Luleå Hockey – här, på SvenskaFans och i medias kommentarsfält – och skällt och hånat oss som ”köpeklubb med gnetfinnar” och jag vet inte vad.

Den ”kritiken” är inte bara komplett felaktig utan den är dessutom vidrigt elakartad i linje med vad som är ”naturligt” för hatbrottslingar och den enda igen-kliga effekten är att de äckliga vinalkisarna förstör och saboterar hockey för alla andra supportrar inklusive supportrar av Skellefteå AIK.

Sven.Savage: Aloha...long time no seen!

Ja suck vad en del har svårt för vad som egentligen är jääävligt logiskt...å kan bara beklaga att man har dessa Skellefte AIK kollega/or å ha göra med.

En liten inlaga om det där med att "sno" spelare från vad jag ibland kallar för Skellefte-södra...du för burkölen. Faktum är ju att Umelaget lite bäddat för att det blivit på dette viset. Många i lövens ledning har ju historiskt sett ner på "arbetarlaget" Skellefte AIK kontra det finare "akademiska" laget från Umeå.

löven hade ju faktiskt svårt för "arbetarlaget" Tegs SK också...fått höra talas om en juniormatch första halvan av 80-talet där Teg ledde i slutet av matchen då en löventränare vrålar så att ALLA i hallen hör -NI GATANS BARN!!

Å trots allt så har det gått fler spelare till Modo från Ume än norrut...förmodligen beroende på att grabbarnas fäder har det inrotat i ryggmärgen att man ska HATA Skellefte...inte spela för dom...Wallmarks farsa...före det Erik Anderssons vart ju inte direkt jätteglad iåmed övergången. Ahos och Öhmans fäder hade inte samma koppling...definitivt inte den senare...han hade däremot åsikter som inte delades av övriga lövenledare å det gick ju ut över grabbens vara och inte vara.