Luleå HF

Vad gör en person till en skicklig hockeydomare?

1. Kunskap om hockeyregler.

Inte så konstigt. Det är klart att man måste kunna reglerna. Men allvarligt talat: hur svårt kan det vara? De flesta av oss behöver behärska betydligt mer omfattande och komplicerad kunskap för att klara vårt jobb, vår skola, vårt dagliga liv. Att läsa in och tenta av hockeyregler i allmänhet 100% korrekt skulle de flesta antagligen fixa på någon dag.

2. Fysisk kondition.

Det är klart att en domare måste vara vältränad för att under sextio minuter åka fram och tillbaka och dessutom inte bli så påverkad och uttröttad att det påverkar de övriga prestationerna. En domare bör alltså vara genetiskt stark i konditionsidrotter och dessutom sköta en grundträning. Men detta är inget svårt krav, många fixar det.

3. God syn och snabb uppfattningsförmåga med förmåga till "split vision".

Under stora delar av matchen inget större behov men i komplicerade och täta situationer mycket krävande och nödvändigt att en domare kan vara på topp. Det här är inte helt lätt och inte något som vem som helst fixar. Få människor ställs inför liknande krav i vardagen. Kanske möjligen i trafiken ibland. Eller om man spelar data- och TV-spel. Men att kunna vara fokuserad på så sätt att man blixtsnabbt blir koncentrerad på hög nivå när det behövs är nödvändigt.

Dessa tre grundkrav är alltså inte så unika och allt kan förstärkas och förbättras med erfarenhet vilket gör allt enklare.

Men det finns ett ytterligare krav.

4. Gott omdöme, sunt förnuft och social kompetens.

Detta är ett karaktärsdrag, en personlighet, som lite grann kan förstärkas av erfarenhet men väsentligen är något som personen måste ha med sig redan från början. Man måste vara en sådan person och det här är något jag tror är den viktigaste egenskapen i många befattningar och yrken.

I detta hör förstås att de två-fyra domarna måste samverka på ett bra sätt vilket kan bero på olika saker men avgörande betydelse ligger i att de leds av någon som har gott omdöme och fattar rimliga beslut.

Dessutom måste man vara som bäst när det krävs som mest. I kritiska, snabba och komplexa situationer, när ens beslut kan få helt avgörande betydelse med svåra konsekvenser.

Min bedömning är att när det gäller punkt 4 och punkt 3 skulle rekrytering av hockeydomare fokusera på punkt 4 och punkt 3, samt i någon mån på punkt 2 och väldigt lite på punkt 1. Men den som inte redan från början presterar bra för punkt 4 ska aldrig plockas in.

Och där har vi anledningen till att vissa av våra zebror är bra eller inte bra. Rådbjär, exempelvis, var en stjärna vad det gäller punkt 4. Lärling var hemsk: blev han stött och kände sig trampad på tårna av en spelare/ett lag hämnades han på dem hela matchen.

Men ingen har någonsin var så extremt usel när det gäller punkt 4 som Patrik höjdhopparen Sjöberg.

Denne galning utmärks av den personliga egenskapen att när det är tufft och komplicerat tappar han helt omdömet. Inte bara så, dessutom blir han kaotiskt driven att fatta mer och snabbare beslut varav de flesta är helt uppåt väggarna. Detta, i kombination med att han är en feg och ömklig stackare kan i värsta fall totalt sabotera en hockeymatch.

Detta har han visat upp gång på gång och i en bästa av världar skulle det vara självklart att plocka honom av isen för gott. Men inte i svensk hockey. Inte när Peter hejsanhejsan Andersson får bestämma och denne förklarar i stället imponerad att "höjdhopparen är vår mest erfarne domare".

Nu senast i matchen Apan-Rögle fick höjdhopparen psykbryt igen.

Apsupportrarna satte under matchen ett ökat tryck på höjdhopparen. Detta berodde på att de, till att börja med alltid gör så i Aparenan, nu också är desperata eftersom det går så dåligt för laget, samt pga att höjdhopparen under matchen helt korrekt dömt bort ett Apmål som gjorts i flyttad målbur; vilket appubliken inte oväntat ej höll med om.

Med detta som bakgrund hamnar vi så i matchens slutskede och då kollapsar det av höjdhopparen ledda teamet och misslyckas att se att Apan spelar med sex spelare. Samtidigt gör Apan mål- Men när så är gjort, inser hopparen att det gjorts med sex man på isen. Vad kan han göra?

Grejen är den: han KAN underkänna målet och visa ut en Apspelare. I så fall är det 1-1, en minut kvar och PP för Rögle.

Skulle han tagit det beslutet om det varit tvärtom; Rögle som målat, och Appubliken klagat på en decibelnivå som hörts till Finland?

Kanske.

Men att döma mot Apan i detta läge? Otänkbart. Det är höjdhopparen alldeles för feg för.

Så, OK, där är vi nu. Höjdhopparen har brakat ihop igen. För fyrtioelfte gången.

Men det stannar inte där. Nu visar han upp drt osannolikt usla omdöme han har genom två ytterligare beslut.

1. Han visar ut Rögles coach Eldebrink till läktaren.
2. Han anmäler en Röglespelare som han påstår ha hånat honom.

I replik till DIFiplinnämnden svarar Röglespelaren att en apspelare hånat honom efter det felaktiga 2-1-målet och han hånat denne apspelare tillbaka. Han gjorde det i riktning nämnde apspelare, men höjdhopparen fick för sig att det var mot honom.

Men DIFiplinnämnden "tror" på den omdömeslöse höjdhopparen och dömer röglaren till 2 matchers avstängning och 8000 i böter.

Ja, fyfan.