Luleå HF

Finaldags!

Jag skulle inte vara ärlig om jag inte först erkände att naturligtvis har man själv släppt hockeyn, redan när Luleå åkte ut mot Malmö. Har försökt se matcher ibland och följa hur det går, men som regel har jag annat jag inte kan prioritera bort; inte när Luleå saknas. Slutspelstemperaturen når aldrig över 37°C när vi själva är borta.

Med detta sagt är det ändå kul att följa Pölsan och se hur laget - trots de självutnämnda experternas profetior om motsatsen - besegrar lag efter lag. Ett ovanligt öppet slutspel där alla lag från kvartsfinalen och framåt kunde ses som potentiella vinstkandidater. Ja, förutom Warulfven som inte hade mycket att säga till om i matchserien mot HV. HV besegrade lika bekvämt Malmö, men detta Malmö hade innan dess plockat bort den största favoriten till SM-tecknet; Läjkers. Apan överraskade att ta ledningen mot Frölunda och hade matchbollar, men då visades att Apan i år hade många svagheter inklusive att deras tidigare "vinnande spel" var helt sönderläst och Frölunda vände på samma sätt som de gjorde mot Luleå häromåret. Och sedan var det Frölundas tur att få matchbollar mot Pölsan, men väl där visades att Pölsans vilja var större än Frölundas.

Visst har HV ett lag som är komplett. Landets mest lyckade försvar under säsongen och till det ett anfallsspel som få hinner försvara sig mot. HV som sedan de, som seriesegrare, kastades ut direkt av bottenlaget Riktiga AIK redan i kvarten, har därefter eliminerats i kvartsfinaler år efter år men nu växlat upp fullständigt och lagom till slutspelet ser mer eller mindre oövervinnerliga ut.

Mot det en Pölsa som kan låta motståndarna äga matcher men utan att lyckas, men som är fruktansvärd effektiva när de väl får chansen då de som blixtar från klara himlar har full lekstuga i motståndarzon.

Jag tror att det som strategiskt kommer att vara avgörande i denna finalserie är om HVs försvar mäktar hålla Pölsans anfall på mattan. Klarar HV det, ska de vinna.

Jag har alltså inte sett så mycket av slutspelet i år men, när jag sett, har jag sett hur Pölsans anfallare, när det behövts, lyckats helt köra över försvar som inte haft det som behövts, utan obönhörligt avslöjats av de hockeyintelligenta Pölsaattackerna.

Men avgörande för slutspel är nog ändå viljan. Viljan att vinna och viljan att vägra förlora. Det är vad som avgör finaler. Det är vad som gör att ett lag vinner fastän motståndarna igen-kligen är lika bra. Eller bättre.

För mig är Pölsan det lag som kan vilja mest i svensk hockey. Man pratar i sort om att det "sitter i väggarna" vilket som regel är fel. Men i Pölsans fall tror jag det stämmer. Viljan att bli bäst i Gästrikland, följt av viljan att bryta Stockholmsdominansen i svensk hockey och därefter sjuttiotalet med alla legender som då spelade för Pölsan. Det där arvet lever kvar. Gång på gång kommer det fram junisar hos Pölsan som utvecklas till världsstjärnor och var femte år ungefär lyckas laget formera sig tillräckligt att bli giftiga utmanare i slutspelet om SM-tecknet. Och väl där.... då är det få lag som kan stoppa Pölsan för då finns viljan där. Viljan att ge tänder och allt som behövs för att vinna eller kanske än mer: för att inte förlora.

Vi i Luleå vet ju vad det innebär att möta Pölsan i slutspel. Nästan varje gång har vi varit det bättre laget. Och nästan varje gång har vi varit hur nära som helst med alla möjliga matchbollar i fickan. Men varje gång har vi förlorat. Eftersom vi inte kunnat stå emot den pölserliga viljan.

Jag tror att HV måste vara ett mycket bättre hockeylag än Pölsan om de ska kunna vinna trots Pölsans vilja.

Jag ser ju helst att Pölsan vinner. Inte bara för att det handlar om Bulan Boys och att en handfull före detta Luleå Hockeyspelare finns i laget, och dessutom spelare mycket uppskattade av oss.

Utan också eftersom det värmer ett hockeyhjärta att se att ett lag där varje spelare vill det som krävs vinner:-)