| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· · 
Dock var det något som Daniel Larsson hävdade men när jag kollade fakta var det i stort sett alltid Daniel som fick spaden när han och Mattias lirade för Luleås B-junisar. Men året efter gick Daniel upp till A-junisarna och då hävdade han att han "lovats" ta spaden varannan match. En dag när han kom till match fann han att han på anslagstavlan att han satts upp att sköta båsdörren för kvällens match, med följd att han då haft tre spadar under säsongen medan den andre vakt gick upp i fem spadar. Varpå Daniel ilsknade till, tog sin väska och åkte hem till Boden och lämnade Luleå Hockey.
Sanningen var den att konkurrensen om spaden hos A-junisarna var för tuff för Daniel Larsson för där fanns en extremt duktig vakt redan. Den vakten hette David Rautio Berguv.
Daniel hävdade senare att "han bara fått spade en enda match" i Luleå, vilket var en lögn förstås. Vidare hävdade g¨han alltså att det var för att favorisera Mattias Modig, vilket förstås också var lögn. Men Daniels konspiratoriska påstående var att A-junisarnas tränare var Mattias farbror - helt korrekt - och att denne ville motarbeta Daniel för att "jämna marken" för Mattias som skulle komma upp något år senare.
Min syn på det hela: David Rautio var betydligt bättre än både Danne och Mattias på den tiden och det var hela saken.
Sedan följde en konstig utveckling.
Rautio blev kall då han under ett gelt år fick stå och sköta båsdörr för Luleås A-lag, där Lehner konsekvent gav äldre värvade vakter spaden fast de inte övertygade. Sedan lånades han ut till Bofors - en helt omöjligt lag - och blev iskall.
Under tiden tog Mattias över Luleås spade och blev visserligen konsekvent ifrågasatt av många supportrar men landade i flera år högt-högst i elitseriens vaktliga. Men tröttnade på Luleå och skrev på för Pölsan där han skulle ha blivit tränad av Alcén. Tyvärr valde han att hoppa på NHL-spåret och stack över Atlanten varpå hans karriär helt havererade. Mycket skadad, till slut platsade han inte ens i farmarligans farmarliga. Kom tillbaka till Europa men kunde aldrig lyfta igen och efter några matcher för Boden i tvåan i fjolla han spaden på hyllan.
Daniel körde i Boden som konkade, gick till Hammarby och gick bra, lyftes till Djurgårn och gjorde succé. Gick sedan över Atlanten, även han, och fick aldrig komma upp till NHL för Detroit utan fastnade nere i farmen för Griffins i två år. Kom sedan hem och vandrade runt bland SHL-klubbar etc utan att det fungerade och hamnade till slut faktiskt i Luleå Hockey igen men blev återigen utkonkurrerad eftersom en ung Joel Lassinantti var överlägsen och tog spaden. Danne la spaden på hyllan redan för ett år sedan och numera kör han traktor hemma i Boden.
Rautio tog en annan väg. När det inte fungerade i Sverige drog han till Lillehammer och där lossnade det. Blev bäste vakt i Norge, hämtades till Oskarshamn i Allsvenskan och var fortsatt stark. Där mötte de bl a Almtuna där den nye tränaren gjort succé och denne värvades därefter till Luleå och då plockade han med Rautio från Oskarshamn. Tränaren hette Jonas Rönnqvist. Rautio lyckades utmärkt i Luleå och fick dela spade med Anders Nilsson och senare Johan Gustafsson. Sedan ville han ha en marknadsmässig lön av Osten, som snålade och inte erbjöd sådan varpå Berguven gick till Linköping och några år senare till Pölsan där han därefter fortsatt på fin nivå.
Jaja, underliga äro ödets lotter.