Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Ja, ingen behöver leta i lägre divisioner när vi har en sådan skymf mot riktig hockey uppe i SHL, förhoppningsvis inte så länge till.
Allra sämst i fair play-tabellen i SHL ligger helt väntat Apan.
Men man behöver inte leta satsestetiska fakta för att konstatera att denna Apa skämmer ut sig hela tiden. Det är bara att kolla in matcherna och konstatera fakta.
För några år sedan menade Apan med viss rätt att Apans hockey bestod av snabba anfall där laget sköljde över motståndarna och attackerade och attackerade till de inte kunde stå emot längre då duktiga skyttar och energiska peta in-puckarna-spelare kastade sig fram för att måla.
Den tiden är sedan länge förbi. De flesta lagen spelar numera med hög och intensiv press, sedan Rönken visade vägen, och det innebär att Apan - med sedan flera år en svag backuppsättning - sällan får chans att gå till snabba anfall. Vidare deltar alla spelare i motståndarlagen i defensiven med följd att Apan inte hittar fria passningsvägar och andra ingångar. Och dessutom har Apan försvagats med följd att det numera bara återstår enstaka inköpta spetsspelare vilket motståndarna känner till, markerar ut och neutraliserar.
Så den Aphockey som skördade framgångar för flera år sedan kan vi numera glömma. Den finns inte mer. Att det sitter ett fån i Apboken och orerar om "CCCP-hockey" ändrar inte på det - påståendet är lika falskt som allt som lämnar den brottslingens tangentbord.
Så. Den "nya" Aphockeyn är fulhockey, punkt slut.
Det är ett elände att se Apans matcher. Dessa drar ut på tiden och blir sega tillställningar som aldrig tycks ta slut och pågår långt efter att andra matcher avslutats, spelarna duschat och åkt hem.
Och det beror på att Aporna tjafsar som kärringar hela tiden. Titta på en apmatch och "upptäck" att vid varenda jävla avblåsning efter att Apans eller motståndarnas vakt blockerat puck ska Aporna fram och tjafsa. När det är avblåsta slutar ju hockeyspelarna i allmänhet att spela, stannar upp där de är på isen, åker och byter eller något annat.
Men inte Aporna. Hela jävla femman avancerar mot målområdet för att tjafsa och eftersom alla aporna strömmar dit blir de numerärt överlägsna. Det blir fem apor mot 2-3, ibland 1 motståndare, och med denna övervikt blir aporna "modiga". 2 mot 1, 3 mot 2, 3 mot 1, ja ibland 5 mot 1 - det är förutsättningar som Apan gillar när de ska tjafsa efter avblåsningar.
Och eftersom den vanliga överfallsvarianten är bakifrån på motståndare gör det att apövertaget blir ännu större och än "modigare" blir Apan.
Vad handlar det om då? Ja standard är att höja klubban och brosschecka motståndare. Men även rejäla slag och bultningar duger, eller att greppa tag i tröjan för att slita ned motståndaren. Ofta dessutom alla nämnda i kombination utdelade av 2-3-4 apor mot en ensam motståndare.
Detta kombineras med förvridna ansikten, signalerande ilskna, medan Aporna stöter ut upprörda läten av typen ugh ugh ugh.
Vanligen skiter motståndarna i apraseriet och åker därifrån. Men understundom försöker någon värja sig, bultar till baka, eller trycker till med klubban. Vissa apor svarar med att filmande kasta sig på isen för att tvinga till sig utvisning, men som regel blir det i stället en signal till alla apor att kasta sig över den protesterande motståndaren och aporna slåss med nävar, klubbor och allt möjligt.
Det blir alltså en massa slagsmål på apmatcherna?
Nej.
Det är precis vad det inte blir.
Det finns sedan 3-4 år tillbaka ingen apa som kan slåss och de få gånger någon Apa hamnat i slagsmål en mot en har apan fått stryk efter noter. Värsta exemplet var när fläskberget trodde sig tuff och gick upp mot Rahimi varpå fläskberget blev krossad och var totalt försvarslös.
Nej, Apan är inte tuff och kan inte slåss. Det handlar bara om att med flera apor mot färre motståndare stöka och böka och tjafsa och bråka och simulera att man är "tuff och farlig" fast man bara är jobbig och pinsam.
Det ovan beskrivna är regel vid varje apmatch.
Men det finns värre.
Som alla vet är Joakim highsticking Lindström en farlig spelare. Nu syftar jag inte på hans relativt skarpa skott. Utan på att han har en ovana att slå klubban i ansiktet på motståndare. Jocke är ingen tuff spelare. Han har aldrig i hela sitt liv tagit en fight. Men han åker omkring och är arg och alla motståndare vet att han när som helst kan klappa till någon, som försöker spela hockey, i ansiktet med klubban. Det har funnits säsonger när jocke varit seriens mest utvisade spelare och kollar man igenom utvisningsanledningarna handlar det i massor av fallen om just highsticking.
Nu har Apan plockat upp ett antal yngre spelare och dessa duger igen-kligen inte för SHL-nivå. De har inte utbildats och utvecklats för sköljaöverhockey - de är inte tillräckligt bra för det. Men de har tagit över dimensionen fulspel. När man ser dessa ej dugliga yngre spelare får man för sig att de har bara denna enda uppgift, att fulspela. Ungefär som i gamla NHL när det fanns spelare som bara hade till uppgift att vara farliga och slåss när det behövdes. Men dessa småapor slåss inte. Det duger de inte till. Däremot fulspelar det och slår på motståndare med klubborna hela tiden, gärna i ansiktet. Värst av alla är SVINgerlig. Jag har sett matcher då denne apa hunnit med att slå klubban i ansiktet 4-5 ggr under matchen och vanligen sker det inte när pucken och spelet är i närheten och därför upptäcker och beivras inte överfallen av domaren. SVINgerligs typsika attack sker när han passerar en spelare som har uppmärksamheten åt annat håll. Då smyger sig SVINgerlig på, höjer klubban - och SMOCK!
Nu har de dessutom tagit det vidriga beslutet att plocka in fläskberget igen. Det är, som alla vet, en föredetting som inte tillför annat än fulspel. Att se fläskberget in action får hockeyintresserade att kräkas.
Igår passade jag på att punktmarkera fläskberget under ett PP för Apan. Då uppehöll sig nämnda fläskberg inom ett avstånd på 1-4 meter från målområdet hela tiden. Han är ju inte snabb, men lite åkte han omkring för att söka sig till motståndare bakifrån, fegisen. Och varje gång klappade han till motståndaren med klubban. Det var hakning, tripping, slashing, crosschecking i en salig blandning och allt utdelat på ett sätt som innebar att motståndaren visserligen inte fälldes till isen men däremot stördes av huggen och slagen och fick problem att koncentrera sig på att spela hockey. Någon gång kom pucken mot mål och då aktiverades fläskberget än mer genom att åka på motståndare bakifrån och crosschecka så att denne föll över vakt alternativt när fläskberget fick sådan möjlighet, åkte han själv in i målområdet och körde på vaktens ben eller armar.
Och det här var alltså helt utan att fläskberget var inblandad i pågående spel överhuvudtaget. Han åkte bara omkring och förstörde som en berusad kossa på isen.
Nu är alltså fläskberget så extremt seg och långsam och har all sjå för att hålla sig på benen och inte dråsa omkull självmant, men ändå ställer han till med ovanstående - som borde renderat honom hur många utvisningar som helst.
Men får han chansen kommer han att ta till det grövre artilleriet - sådant som han upprepade gånger blivit avstängd för. Då handlar det om att "modigt" rikta våld mot huvudet på en motståndare som inte kan försvara sig, dela ut en ful slewfoot i syfte att knäcka led- och korsband eller helt enkelt ta fart för att kasta sig in på en försvarslös målvakt. Allt detta extremt fega och fula påhopp som dessutom är farliga och riskerar ända karriärer för motståndare och åsamka dem bestående hjärnskada, knäskada eller liknande. Att tillåta fläskberget beträda isen är en tidsinställd bomb lika som att släppa en gravt berusad bakom bilratt. Det handlar om en olycka, på väg att inträffa.
Ja, det är riktigt vämjeligt att se detta seriens allra fulast spelande lag. Vore det så att aporna spelade fysiskt och var beredda att ta en ärlig fight om så behövdes skulle det vara en annan sak. Men så är det inte.
Det handlar bara om fega och fula överfall av en Apa som intar en given bottenplats i fair play-tabellen.