| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· · 
Ulfven startade serien överraskande och imponerande bra, har sedan varit i en ytlig formgrop men tycks kanske ha återfått det starka spelet igen nu när serien går in i sitt slutskede.
Det blir säkert en kulig match att se.
Men faktum är att jag inte i första hand fokuserar denna match och resultatet.
I detta nu är jag betydligt mer intresserad av Luleås spel, av hur fungerar vår hockey och hur starka kan Luleå bli mot slutet av serien och än mer till slutspelet?
För det känns inte så pissigt.
Målvakt
Lassi är tillbaka på Lassinivå och därför vet vi att vi a) inte kommer att falla pga målvaktsspel b) har en vakt på en nivå som en vakt måste vara på i ett lag som kan gå hela vägen.
Filip är förstås också alldeles utmärkt men visst är Lassi fortfarande snäppet före. Dels är Lassi ännu säkrare vid frilägen eller straffar, dels släpper Lassi nästan aldrig luckor t ex den femte, dels är Lassi helt samspelt med backarna och dels läser Lassi spelet och snabbförflyttar sig bäst av alla vakter, även om Filip också där är stark. Men Filip är ju ännu betydligt yngre och har tiden på sig.
Backarna
Vi visste ju innan säsongen att det skulle vara avgörande för Luleås resultat denna säsong att Bulan skulle få backspelet att fungera defensivt. Att backparen satte sig.
Att de fick ihop samspelet med vakten så att de kunde ta bort motståndarforwards från slottet, från returtagningar och från att ta emot pass från medspelare. Resten kunde de lämna till Lassi.
Och att de kunde synka ihop med linornas bidrag till försvarsspelet.
Det skulle vara primärt fokus för att Bulan redan i år skulle lyckas lyfta Luleå till ett tillräckligt starkt lag på stabil SHL-nivå.
Och som det ser ut för närvarande ser det ut som att detta lyckats!
När Oscar Engsund togs över från Frölunda uppfattades han av hockey-Sverige som en vårdslös och talanglös buse och vi var många som var tveksamma till den värvningen. Men vi fick fel. Engsund är nu etablerad som en defensiv klippa och det är riktigt skitkul att se. Fortfarande kan han vara lite osäker och svag att hitta bästa lösningar om han pressas hårt av motståndarforwards men det kommer nog.
Och Nils Lundkvist! Lill-Nisse är tveklöst det absolut roligaste som hänt för Luleå denna säsong! Att han skulle kunna gå in och snabbt hantera SHL-nivå så utmärkt skulle man aldrig trott men som han tagit för sig är det svårt att se någon tröskel för exakt hur bra kan Lill-Nisse bli när han blivit Stor-Nisse. På isen ser han ju ut som en liten magisk extra-joker i ett TV-spel - 50% mindre men 50% bättre än alla andra spelare:-) Men samtidigt tror man inte sina ögon när man får se hur han gång efter gång hittar lösningar och agerar på sätt som är sådant man nästan aldrig ser av andra väletablerade backar. En sagolik hockeybegåvning och det ska bli fantastiskt roligt att följa hans fortsatta utveckling.
Jag hoppas att han slipper utsättas för våldsamma överfall och att övriga spelare inser att de behöver skydda denna juvel från sådant medan han fortsätter växa till sig och bygga på muskler. Kan inte undgå att tänka på hur extremt fin Johan Frallan Fransson var när han kom upp, men hur han drabbades av ett extremt fult överfall av den förbannade flåbusen Peter Nordström som första minuten av en kvartsfinal Luleå-Warulfven krossade Frallans huvud mot sargen på ett sätt som sänkte frallan i nivå under många år framöver. Frallan har ju en internationell karriär och lirar nu i OS för Tre Kronor men jag tror att han skulle nått t o m betydligt högre, om han inte tappat 4-5 år i sin utveckling efter det fula överfallet (idag skulle ett sådant överfall givit Nordström >10 matchers avstängning, men på den tiden var det bara "beröm" och inte ens en utvisning).
Nåja. Även i övrigt har backarna anpassat sig ock skärpt till sig och just nu har vi en hyggligt fungerande uppsättning med
32. Engsund, Oscar - 39. Själin, Pontus
19. Jalvanti, Joonas - 3. Lundkvist, Nils
27. Mikkelson, Brendan - 50. Sondell, Daniel
och inte helt lätt för Johnston och landslagsjanne att slå sig in om/när de är kuranta - vilket de gärna får bli, för mot slutet av säsongen måste man ha fler än sex fungerande backat för de skador som kan komma.
Forwards
Ja, när det gäller vakter och backar visste vi ju att Bulan inte skulle ge sig förrän det fungerade. Med tanke på hur han med Rönken etablerade Elitseriens tätaste försvar någonsin och hur Pölsan under Bulan fick ett backspel som gick från fruktansvärt kaosartat uselt till det bästa man kunde tänka sig.
Men forwardsidan hade jag inga stora förhoppningar på. Jag räknade med och hoppades att de skulle ta sitt jobb i defensiven för att stödja backarna - för det krävs ju ingen större talang utan energi och kampvilja - men att offensivt fick vi hoppas på att det skulle lyckas ibland.
Vi hade ju också att ta in tre osäkra rekryteringar och med tanke på hur illa forwardsrekryteringar slagit i flera år för Luleå väntade man sig inte så mycket.
Men alla tre har gjort kanon-succé!
När det gäller Patrick Cehlin var förstås hans skadehistorik mest oroande och nu blev han nyss borta 16 matcher men förhoppningsvis tillbaka nu. Hockeymässigt var det inledningsvis bara skott, skott och åter skott men så småningom föll alla delar på plats och jävulen så målfarlig och offensivt stark i sin driva-på-mål-hockey han blev!
Robin Kovacs en jättetalang men kom med en bakgrund senaste året som kunde sänkt vilken karriär som helst. Att han flyttade sig från såväl Stockholm som Nordamerika till Luleå för att fokusera på hockeyn syntes klokt, men om och hur det skulle fungera kunde ingen veta. Härligt nog hade Bulan och Luleå tålamod och körde Robin i förstalinan match efter match efter match och till slut lossnade det för unge Kovacs och nu går han perfekt. Lite synd att det blivit så trångt i förstalinan just nu - jag hade gärna sett honom kvar där - men nu är han så stark som hockeyspelare att han kan bidra och lyckas överallt. Hoppas att han leveransmässigt fortsätter fungera även nere i en andra eller tredjelina.
Emil Larsson. Ja, jag hade inga större förhoppningar där. Att han inte lyfts fram i Pölsan och fått häcka i allsvenskan gjorde ju att man gissade på en sådär halvbra grabb som inte skulle nå så långt, få vara med i laget eller truppen något, kanske några år och sedan skeppas vidare liksom karriären hos oss varit för många forwards senaste åren.
Men shit pommes frites! Emil hade gått under radarn och jag gissar att Skuggan/Bulan sett något hos honom som vi andra inklusive Pölsans ledarskap missat. Som Emil slagit igenom i år är han just så bra som så många fruktansvärt obehagliga Pölsaforwards varit - speciellt när de mött Luleå Hockey - i åratal. Emil representerar pölsaandan när den är som bäst och det går inte att förstå hur Pölsan kan ha missat honom. Men Pölsan har ju numera en etablerad vana att hämta "hem" starka spelare från Luleå och så kommer det förstås att bli även med Emil, men hoppas han blir kvar hos oss så länge som möjligt.
Dessa tre utropstecken hade åtminstone inte jag räknat med och med dessa spetsspelare som ren bonus har förutsättningarna för andra forwards att hänga på och lyckas och för de unga att ta nästa steg öppnat sig. Och i många fall med gott resultat.
Att Olle skulle bli viktig visste vi ju, men att han skulle vara så bra som han varit - det var härligt. Och att Johan Harju skulle fungera under Bulan kändes inte självklart men faktum är att det lyckats perfekt och Harju är nu mycket bättre än på länge och för det tackar jag Bulans kloka ledarskap. Vidare har vi Einar Emanuelsson som tagit ett rejält steg framåt denna säsong; i sina bästa stunder nära den nivå som de tre, inledningsvis beskrivna, spetsspelarna når upp till.
Sedan finns det ju mer. Isac Lundeström trycker på och kan ta fortsatta steg. Petter Emanuelsson har fastnat upp lite, men det kan förhoppningsvis lossna bättre. Johan Forsberg tror jag har en uppsida som inte kommer fram så ofta; jag inbillar mig faktiskt att han har förstalinapotential och är en duktig målskytt om han spelar i passande omgivning, även om han solidariskt tagit på sig att med Fabbe upprätthålla en av seriens bästa brunkarlinor.
Nu har jag ju faktiskt räknar upp nästan hela forwardssuppsättningen:-) Kul att unge Berglund kommit hem och är starkare än tidigare; f n en fin komplementspelare; Falken alltid på nivå att leverera bra komplement i olika linor, Rydahl sådär på vippen, lite Emil Sylvegård-typ kanske som är sådär på vippen och skulle kunna ta ett ytterligare steg för att bli helt självskriven.
Nu har jag ju bara två kvar. Hishon, som inte kunnat bli den spets som vi hoppats på. Och Hedman, som nu haft många år i Luleå under två omgångar, men inte lyckats finna sin roll på ett sätt som gjort honom given. Hedman ÄR en gåta. Stor, stark, tuff och tacklingsvillig men också med hygglig hockeytalang även om andra har mer - nog borde han väl ha kunnat hitta och etablera sin position i ett elithockeylag efter så många år? Han borde ha kunnat satsa på att utveckla sig att ta en Tomas Holmström-liknande roll eller något sådant, men har blivit kvar som en extraforward som sällan levererar lika bra som spel någonstans som andra forwards gör och bara med specialkunskapen att leverera monstertacklingar emellanåt, vilka med jämna mellanrum blivit orena och som gjort honom till en måltavla för ett antal zebror som har j-t låg tröskel för att visa honom av isen.
Nå. Om vi får ha ovanstående forwards oskadade och linorna kan arbeta ihop sig innehåller de faktiskt så pass många spelare som kan avgöra matcher att Luleå inte kan neutraliseras som motståndare ofta kunnat göra senaste typ tio åren då vi bara som bäst haft en lina som kunnat avgöra matcher. Nej för fan, det där tar jag tillbaka. Inte senaste tio åren: senaste TJUGO åren.
Med detta sagt tror jag att det finns en liten chans att Luleå KAN bli farliga i ett slutspel, om alla bitar faller på plats.
14 matcher kvar för oss och så jämnt som det är under ligasuveräna dynastiernas dynastilag Läjkers finns god möjligheter att med en stark avslutning av serien manövrera sig fram till en framskjuten placering i tabellen - vilket kan ge de fördelaktiga slutspelsvägar som ofta blir avgörande om det är jämnt mellan lag.
Mellan Djurgårn på plats 2 och Luleå på plats 10 är det bara 11 poäng, vilket jag utan att ha kollat uppfattar som unikt jämnt. men faktum är att igen-kligen är det nog bara c:a 5 pinnar mellan lagen plats 2-9 och det är Luleå som halkat efter en del. Att det ser ut så för vår del beror naturligtvis på a) länge under seriens inledning hade vi ovanan att i tredje perioden konsekvent tappa pinnar, samt b) på senare tid har vi haft oflyt och i många matcher tappat 1-2-3 poäng som vi borde haft.
Men jag uppfattar det alltså inte alls uteslutet att spelet kan komma på plats nu och att vi kan nå ikapp de övriga ovan oss och plocka placeringar under seriens avslutning.
En sådan upphämtning får gärna börja redan ikväll.
MOT WARULFVEN!