Luleå HF

Konstaterar ett bra klimat för diskussion om hockey mellan Buleå- och Pölsasupportrar. Enklare för dem, förstås, med en vinst i bagaget, men ändå.

En helt annan sak än om det hade gällt Apan och de två apmonstrum som skitar ned hockeysnacket.

Noterar vidare att många Pölsasupportrar menar att Pölsan gjorde en dålig match men det vill jag inte hålla med om. Visst, det var inte Pölsan när den varit som bäst senaste åren med glänsande anfallsspel och försvar nästan omöjligt att passera. Lite knepigt eftersom jag menade - när vi blev krossade i B2B i höstas - att Pölsan tillhörde de absolut bästa lagen i landet men sedan har det gått troll i Pölsan. Och med bristande självförtroende efter alla förluster vill jag nog tycka att Pölsan, efter förutsättningarna, gjorde en mycket bra insats. Luleå försökte, men Pölsan släppte inte till mycket. Och då och då gick Pölsorna igen och ofta lyfte de då spelmässigt och jagade på rejält. Men visst, laget spelade försiktigt - försvar först. Man spelade efter reurserna och avvägde det perfekt.

Luleå lyckades inte komma in på Pölsan så ofta eftersom de försvarade sig för bra. Och att stå och stånga utan att komma någon vart är riktigt jobbigt.

Och dessutom menar jag att det var ganska många i Luleås lag som inte var beredda på detta. Spelare som inte vågade spela ut men snarare krympte. Och ofta vågade man inte in tillräckligt i man mot man-situationer och så kan man inte uppföra sig när det är slutspel - då SKA man längta efter sådana situationer och alltid gå in för att vinna dem.

Trist, för jag är övertygad om att skulle våra spelare ha agerat som mot Apan omgång 51 hade vi vunnit matchen.

Bland oss Buleåsupportrar är stämningen blandad. Några trpr och hoppas att vi ska kunna växa och vända. Andra har en mer desillusionerad inställning och konstigt vore det annars efter alla förlorade slutspel mot Pölsan.

Jag kan nog tänka mig tillhöra de senare. OK; det finns en chans att Luleå skärper sig och spelar ännu bättre i den Gävliga rinken i morgon. Det kanske sker.

Men vad jag är mer säker på är att efter gårdagen kommer Pölsans självförtroende att växa och DE kommer definitivt att vara bättre i morgon.

Min gissning i skrivande stund är att Luleå blir utslagna i morgon. Och i annat fall förlorar vi förstås i sudd på fredag. Frågan är vilket man hellre tar med sig till sommaren?

Det har hänt förr att Luleå vikit ner sig när man nått slutspelet, och det känns verkligen inte bra. Ser man över lång tid har det annars varit tvärtom: Under första femton åren i Elitserien var vi ALLTID bättre på våren än på hösten och ALLTID bättre i slutspel än i serie. Vilket förstås berodde på vilka spelare vi då hade.

Vi blev bättre när det gällde mer. Men vi har sällan kunnat skärpa oss som Pölsor. Hade vi kunnat det, skulle vi mycket väl kunnat ha en handfull Glud ytterligare. Så nära har vi varit så många gånger. Men inte haft tillräckligt med Pölsa-anda för att ta det hela vägen.

Jag känner nog som Anders Klang. Vi har varit med om detta. Många gånger. Och nu kommer vi att få vara med om det. Igen.

Så var det detta med Blomqvists tackling på Emil Larsson, och anmälan från situationsrummet samt beslutet från DIFiplinnämnden.

När det hände var jag mer uppfylld av tanken på förlusten men irriterades av att zebrorna inte reagerade alls. Därefter hade jag nog trott att den skulle anmälas och dessutom straffas. Men Blomqvist, som mycket riktigt blev anmäld, blir inte avstängd och det beslutet tror jag överraskar de flesta för att inte säga alla.

Vi kan förstås ha olika uppfattningar om exakt vad som hände och de flesta av oss är intressenter och parter i målet och därför subjektivt tolkande, hur än vi försöker annat. Det gäller förstås mig med.

Låt oss försöka reda ut saken.

1. Blindside eller inte blindside? Se på de tre första av nedanstående bilder. Med hjälp av dem kan man rekapitulera hur tacklingen las an och vad Emil kunde se.

Min uppfattning är att att Emil definitivt inte har någon aning om vad som ska hända förrän han blir tacklad? Borde han haft "vett" att se sig omkring för att hålla koll på riskerna? Nja, teoretiskt kanske men under alla år har lägen som detta bedömts som blindside och fr a har man lagt ansvar på den som tacklar att förstå att den som blir tacklad inte har någon koll på det alls.

I anmälan från situationsrummet anges att "Brynässpelaren Jacob Blomqvist kommer med fart från blind side och kliver in framför Larsson och tacklar." Men i beslutet av DIFiplinnämnden kommenteras överhuvudtaget inte om det var blindside eller inte. Varför?

Jag tror att det beror på att det skiter DIFiplinnämnden i, och har fokuserat på målet och konsekvensen. Emil blev inte liggande och Luleå har inte kommit ut i media och pratat om hjärnskakning. Det tolkar DIFiplinnämnden som ingen konsekvens och det lägger ett filter på övrig bedömning. Jag tror faktiskt att om det funnit konsekvenser som DIFiplinnämnden känt till skulle de ha dömt hårdare och dessutom hade de i så fall i domen tagit uppförhållandet att tacklingen kom från blindside som försvårande omständighet somhade skärpt straffet.

2. Är tacklingen riktad mot huvudet eller inte?

En tackling som enbart träffar huvudet bestraffas konsekvent t o m när det handlar om en ytterst marginell träff. Medan tacklingar som träffar börstkorg men "glider upp" och träffar huvudet med godkänns.

Jag har lite svårt för det där.

Jag anser sedan några år tillbaka nämligen att huvudet inte ska träffas och att den som har all anledning att inse att den kommer att träffa huvudet ska straffas om han tacklar ändå hur mycket än "tacklingen träffade mest kroppen" eller "tacklingen träffade först kroppen".

Hur var det denna gång? Jag har inte sett ruta för ruta men tror att Blomqvist träffar höger bröstkorg och huvud. Först bröstkorg, eftersom den är närmare, men också huvudet som är lågt eftersom Emil är under skott.

I anmälan säger situationsrimmet att "Tacklingen träffar överkropp och huvudet." medan DIFiplinnämden uttrycker sin bedömning med orden "Av åberopat filmmaterial går det inte med tillräcklig säkerhet att fastställa huruvida tacklingen riktades mot huvudet eller om den huvudsakliga kraften först träffade kroppen och därefter möjligen även huvudet."

Det är ju till att börja med ett slarvigt språk. De kombinerar ett flertal olika frågeställningar och konstruerar en mening som jag är säker på att de flesta spontant tycker och tror att de förstår, men som efter noggrannare eftertanke är betydligt mer komplicerad än de flesta får för sig.

Låt mig förtydliga vad de säger:

1. Var tacklingen riktad mot huvudet eller inte?
2. Träffade tacklingen huvudet eller inte?
3. Träffade den huvudsakliga kraften kroppen* eller inte?
4. Om både kroppen och huvudet träffades, vilken del träffades först?
5. Kan frågorna 1-4 besvaras efter granskning av den film som situationsrummet skickat in?
6. Kan fråga 5 besvaras med "tillräcklig säkerhet"?

Var med nu, för nu kommer det:

DEN ENDA FRÅGAN SOM DIFIPLINNÄMNDEN HAR BESVARAT ÄR FRÅGA 6, OCH DÄR SVARAR NÄMNDEN "NEJ". FRÅGORNA 1-5 BESVARAS INTE.

OK?

Vad de säger på ren svenska är att "vi kan inte bedöma saken". Och det tror jag också är anledningen till att de avstår för att uttala sig om frågan om blindside, för det hade varit alltför magstarkt av nämnden att påstå att de inte kunde bedöma den saken.

Jag är van att arbeta med lagtexter och vet att jurister är extremt noggranna och skickliga på att tydligt definiera vad de formulerar så att det inte ska finnas utrymme för misstolkningar.

Det här var ett ytterst dåligt utlåtande av nämnden och faktum är att det var slarvigt och oengagerat på ett sätt att man förmodar att de sket i saken. Vi VET att det finns många kameror och många sekvenser att studera. Kunde nämnden ha begärt in sådana? Ja, naturligtvis, men det gjorde de inte alls utan bestämde sig omedelbart för att förklara att "vi kan inte bedöma saken" och därefter la man ner ärendet.

Beslutet kom några få timmar efter att anmälan kom in och det inser alla att inte fan har nämnden suttit de timmarna och granskat. Nej, det handlar om få minuter, då de spolat sekvensen några enstaka gånger.

Jag förstår att Blomqvist agerade som han gjorde. Han visste att han kunde göra skillnad mellan mål eller inte och var beredd att göra sitt yttersta för att förhindra det och i det läget var han inte överdrivet försiktig om Emils hjärna.

Till skillnad från vad Johan Forsberg var beredd att göra när Pölsan satte sitt 2-3-mål. Foppa försökte, men halvdant och ineffektivt och då blev det mål. Hade det varit en pölsaspelare i den situationen- eller en lulespelare med pölsainställning, skulle det aldrig ha blivit mål.

Men. Var det farligt agerat av Blomqvist?

Kunde det ha lett till en svår skada på Emil?

Ja.

Det är jag övertygad om.

Det är nästan aldrig så att en hockeyspelare skadar hjärnan vid första träffen, men den träffen åstadkommer en påverkan på hjärnan som gör den extra känslig för om den omedelbart drabbas av ytterligare våld och det uppstår om spelaren tappar kontrollen och slår ned i isen eller mot en stum sarg med full kraft.

Nu åkte ju Emil inte i isen utan träffade i stället Granqvist, vilket i sig kunde ha blivit detta extra våld mot en extra känslig hjärna, men grejen är den att Granqvists huvud kastas bakom vid kollisionen huvud-huvud och det är en helt annan sak än om Emils huvud slagit i den stumma isen där hans kranium omedelbart stannar medan hans hjärna i det intrakraniella utrymmet fortsätter i samma riktning med sönderslitningar och nervcellsdöd som omedelbar risk. Att Emil träffade Granqvist fick i stället en dämpande effekt och räddade honom antagligen från värre skador.

Jo. Jag är tämligen övertygad om att det här kunde ha gått illa och vidare att Blomqvist inte brydde sig om det utan var beredd att ge vad som helst för att rädda Pölsan.

Jag menar därför att han faktiskt borde ha straffats med avstängning.

Och jag är säker på att så skulle ha skett om det handlat om grundserien, men att mer tillåts i slutspel. Och det gillar jag inte. Har fortfarande obehag när jag tänker på hur en frölundaback frikändes efter att i slutspel ha tagit fart, hoppat uppåt och riktad den stenhårda axelkåpan att träffa rakt in i ansiktet på Cam Abbott utan att "stoppas" av att först träffa någon annan kroppsdel. Cam lämnade isen med knäckt näsa och blödande från alla möjliga öppningar och hans karriär var över. Men DIFiplinnämnden frikände eftersom "det var inte blindside".

Skulle jag ha velat se en lulespelare agera som Blomqvist i motsvarande situation? Jag vill ju svara nej på det. Men det är en svår fråga att besvara. Och som sagt: jag försöker, men jag är också subjektiv.