| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· · 
· 
AV hur det känns, när det är slutspel - som regel den mest spännande tiden för oss som gillar hockey.
Innan.
Ett Luleå som gått allt bättre. Ja, senaste månaden tillhört de bästa i serien. Som nyss spelade ut Apan totalt, även om vi förlorade med 0-1, men detta efter den absolut bästa match jag sett Luleå göra på Apan. Vi har plus på övriga bland topp6; t o m på suveräna Läjkers och starka Djurgårn. Känns som att inget lag vill möta oss i slutspelet. Och i grundseriens absolut sista sekund sätter Dicken ett straffmål varpå vi får möta det lag som gått sämst av alla slutspelslag - Pölsan. Och får dessutom Djurgårn isf Läjkers i semi.
Det var innan det.
Följt av efter.
Efter matchen i måndagkväll mot Pölsan.
Då man smärtsamt påminns om att detta med att möta Pölsan i slutspel och detta med bogey team inte är bara snack. Tvärtom. Det är tydligen viktigare än allt annat.
Jsg har sökt efter förklaringar och plötsligt förstår jag att det inte är spelarnas, zebrornas eller tränarnas fel. Den skyldige är jag. Läste på Pölsasidan att de kallade Luleå för Buleå, vilket jag tyckte var fyndigt. Så även jag började kalla Luleå för Buleå. Och från och med det gick allt fel.
Nå, tur att jag insåg det. Nu ska i alla fall jag göra vad jag kan för att det ska vända. Om det inte redan är för sent. Men vi måste ju försöka.
Från och med nu är vi Luleå.