| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· · 
Ja, visst är det underligt, detta med att den gävliga arenan alltid varit en sådan skräckplats för oss.
Jag refererade ju hur extremt eländigt det varit senaste tioårsperioden, men faktum är att det var likadant innan dess.
När Luleå gick upp i Elitserien tillhörde vi länge Elitseriens starkaste lag; visserligen med en jättefin hemmasatsestetik där motståndarna skrämdes över att behöva åka så långt upp och gärna mötas av massor av snö och minusgrader. Och sedan, när matchen ska börja, slocknar hela arenan och publiken tänder tomtebloss. Följt av att vi tog fram björnhuvudet - en entré som hette duga och som alla försökt efterapa men som fortfarande är starkast.
Men även borta var vi starkare. På Hovet och senare i Fjollbollen hade vi fina resultat och utnämnde Fjollträsk till vår andra hemmaplan,där tusentals nedflyttade gubbar fyllde kortsidan och "störde" Stockholmarna med den enda ramsan "Kämmmmmpa, Luuuuuleå," Mot Gnaget i Sthlm tror jag vi hade 60-70% vinster.
Men den lila arenan och warulfven var under många år efter Gludet och långt in på 2000-talet en hemsk arena, där det inte spelade någon roll vad vi gjorde, Warulfven styrde bort oss från slottet och vann ungefär femtio matcher i rad med 3-2. Ett lidande!
Som dock slås med råge av den gävligaste av arenor och man kan inte förklara varför.
Jag kommer ihåg lockoutsäsongen 2004-2005 då Elitserien hade de allra bästa hockeyspelarna någonsin. Det var en svår säsong för Pölsan,som slutade näst sist och tvingades kvala sig kvar. Något som de länge i kvalet såg ut att misslyckas med, men räddades av Apan som mitt under brinnande kvalserie ställde till med en vild suparfest, skandal och missade, medan Pölsan fick den återstående platsen till nästa års Elitserie bakom Trottoarkanten.
Näst sista omgången mötte Luleå Pölsan nere i den gävliga arenan och jag var där. Vi vann med 4-9 och bilden från minijumbotronen med matchresultatet hade jag som bakgrund på min mobiltelefon i många år därefter. Eftersom resultatet var så unikt.
Efter matchen tömdes den gävliga arenan omedelbart, med ett undantag. Vi i Luleåklacken blev kvar och applåderade och sjöng ända till dess att Luleås spelare kom in på isen igen och åkte ärevarv och tackade för stödet.
Lustig syn eftersom i stort sett alla lulespelare förutom skridskor bara var iklädda suspar.
Kändes att den kvällen ägde vi den gävliga arenan fullständigt och att det var en rasande snöstorm efter match med sikt max 4-5 meter vilket innebar att alla fick köra 20 km/tim ned till Sthlm bara förhöjde njutningen.
Vi hoppas på att "drabbas" av en upprepning ikväll igen, att jag får en ny mobilbild, och att nya hjältar kliver fram.
Till dess lyfter vi gärna fram hjältarna från när det senast begav sig:
1st period:
• 0-1 (8.27) Jaroslav Obsut (Branko Radivojevic, Jonas Nordquist) Powerplay (5-4),
• 0-2 (15.29) Jonas Rönnqvist (Linus Fagemo, Karl Fabricius),
2nd period:
• 1-3 (2.35) Branko Radivojevic (Tomas Holmström, Thomas Berglund),
• 1-4 (3.28) Karl Fabricius (Emil Lundberg),
• 2-5 (16.08) Thomas Koch (Branko Radivojevic, Tomas Holmström),
• 3-6 (18.24) Jan Sandström (Jonas Nordquist, Justin Williams)
3rd period:
• 3-7 (3.14) Jonas Nordquist,
• 3-8 (3.45) Thomas Koch (Branko Radivojevic),
• 3-9 (10.05) Niclas Wallin (Tomas Holmström) Powerplay (5-4)