| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· · 
· 
Nej, tror inte vi har spelare som medvetet vill skada spelare, med undantag för Apan där psykbrytet lindström och swingerli medvetet delat ut upprepade slag i ansiktet på helt oförberedda motståndare utan puck.
En avgörande orsak till de många hjärnskakningarna tror jag är den fart med vilken hockey nu spelas där det går mycket fort och många farliga situationer uppstår.
Men en ytterligare anledning är nog tyvärr den att hockeyförbundet av pinsamma PK-associerade skäl för 10-15 år sedan satsade stenhårt på långa avstängningar när det varit slagsmål. Den övergripande doktrinen var att "vi har ju småbarn i publiken och de kan inte tillåtas se sådana barnförbjudna händelser".
Konsekvensen har därför blivit att småbarn i publiken nu får se en hockey där hjärnskakningar utdelas i parti och minut. Dessa skador är naturligtvis betydligt farligare för spelarna än ett eller annat slagsmål var. Och dessutom hotar det rekryteringen på sikt, för jag tror att en och annan förälder ogärna ser att deras barn hårdsatsar på en sport där risken för allvarliga skador ökat så pass. Kanske ingen stor sak, men ändå. Och vidare tappar vi spelare som blir tvungna att lägga av med hockeyn efter ett antal hjärnskakningar i tidig, vuxen ålder eller t o m redan som tonåringar.
Det ÄR en väldig press på spelare att göra sitt yttersta och att lyckas och numera tror jag tyvärr att det inte sällan sker på bekostnad av respekt för motståndares hälsa. Visst, i princip vill knappast någon medvetet skada en annan, men man drar sig nog inte lika mycket för att riskera det, när man vet att man inte kommer att få stryk när man klivit över gränsen.
Som jag kommer ihåg, och gillade hockeyn, stod man upp för varandra och när någon spelare blivit brutalt attackerad av en motståndare tände det blixtsnabbt hos medspelarna som kastade sig över busen. Men det har numera ersatts av att medspelarna gör inte ett skit när deras kamrat ligger skadad fälld till isen. Jag tycker det är för jävligt.
(OBS. Till detta räknas förstås inte Apans j-a elände att efter varenda j-a avblåsning ska aporna kasta sig fram i samlad trupp, böka, stöka, gläfsa och se allmänt ilskna ut. Det är bara patetiskt och förstör intresset för hockey. Vem fan vill sitta och titta på sådan skit? Inte undra på att Apan tappat hemmapubliken)
Ser en del NHL och nog tusan är det full fart där men jag tycker att spelet är lite renare där - även om undantagen är fler och värre än hos oss. Men de flesta är försiktigare att inte medvetet riskera skada motståndrae och gör det så, ja då kommer slagsmålet. Kanske har jag fel, men det är min uppfattning.
Vad göra åt den svenska situationen? Tillåta slagsmål igen, utan att bestraffa dessa med långa avstängningar? Ja, jag tror att det skulle ha en viss skyddande effekt, faktiskt, men jag inser också att det knappast kommer att ske. Tyvärr. Min bedömning sedan något år tillbaka är den att herrhockeyn måste ta efter damhockeyn och förbjuda tacklingar. Visst, det tar bort en del av den tjusning för hockey som jag haft. Men jag tror att det är enda vägen för att skydda nuvarande och kommande spelare för kroniska hjärnskador.