Luleå HF

När han sedermera utfört en klockren jocke stannar det inte vid att han anser att han INTE ska straffas för tilltaget...han till och med firar sin handling, ofta tillsammans med lagkamraterna som man kan se ett exempel på i bilden nedan. Man ser hur hela laget njuter av den tekniska fulländningen i jocken som herr Lindström levererat någon sekund tidigare och alla passar på att fira när domaren har blåst av spelet.

Lite senare ska domaren åka fram och säga åt Lindström som inte ens fattar att domaren ska säga åt honom (han har inte gjort nåt fel endast utnyttjat sin RÄTT att utföra jockar). En lagkamrat tar diskussionen med domaren, det ska inte hjälten Lindström behöva göra som man ser på den andra bilden. Under tiden som detta sker står Lindström och tittar upp på jumbotronen som vevar repriser på jocken Han står alltså och njuter av en (som han ser det) "highlight", men man ser också att han granskar kritiskt. Han vill nämligen ständigt förbättra sig, som den mästare han är: vad kunde han gjort annorlunda? Träffade han på ett optimalt ställe? Var offret nog oförberett? Var det från total blind-side?

Hittade en annan bild som visar hur Lindsröm firar sina jockar. Man kan se hur offret ligger ner och skriker av smärta samt tar sig för ansiktet samtidigt som Lindström firar (och förväntar sig beröm för tilltaget).