Luleå HF

En kurant Tuomas Kiiskinen är en riktigt bra bra spelare och inte undra på att diverse aprunkare gjorde i brallan när Apan för tre veckor sedan meddelade att de köpt in honom. Gludhjälten har skrivit på för Apan, ropade någon. SM-vinnaren väljer att utvecklas vidare hos Apan, ylade en annan.

Man hur kommer det sig att Läjkers - efter att ha haft Kiiskinen i fem säsonger - inte lyckades behålla sin assisterande lagkapten?

Ja, den som är nåååågot lite mer kritisk än en random aprunkare kollar ju upp saken och finner att under hans första fem år som senior i Kaipa öste han in 40-45 poäng årligen och spelade de flesta matcher. Sedan blev det två säsonger i KHL, men den andra var han borta hälften av matcherna men poängen dalade.

När han kom till Läjkers var han första tre åren borta typ 10 matcher varje säsong men fick ihop till drygt trettio pinnar.

Men senaste två åren blev det runt 20 matchers frånvaro och poängproduktionen sjönk till runt 15 pinnar.

Och studerar man vidare finner man att anledningen till att han lämnade Läjkers var helt enkelt att han inte fick vara kvar. Han tillförde inte längre tillräckligt och i intervju förklarade Hallam att tyvärr är det så att Kiiskinens karriär rinner ut pga skada. Letar men något mer finner man att det är en dålig rygg han lider av och så har han tyvärr haft det senaste sex åren: kämpat på, men steg för steg har det blivit allt värre och med all denna stats som bakgrund lutar det ju mot att karriären mer eller mindre är över.

Och då hoppar Apan fram med börsen!

Att plastlaget Apan köper helvilt vet vi ju alla och senaste tre årens minus 28 miljoner är ju ett kvitto på det.

Dessutom har Apan gång efter annan köpt in skadade spelare som - visar det sig - blir borta halva eller i stort sett hela säsongen innan de sparkas. Till det hör förstås att skadade spelare kan inte elitklubbar chansa på att skaffa in och riskera att sedan vara utan, så naturligtvis blir det ett billigare pris när konkurrensen är begränsad eller t.o.m. obefintlig. Och Apan - med sin nästan tomma börs - har förstås inte så mycket att välja på.

Ska vi köpa in en medioker allsvensk spelare? Eller ska vi köpa en spelare som en gång i tiden var en spetsspelare, en gludhjälte?

Och inte låtsas om att han, enligt de som haft honom i fem år, berättat att han är slut? Utan tro på under och mirakel "oj, plötsligt blev ryggen, som sedan sex år varit allt sämre och sämre, helt oväntat OK igen?"

Ja, det är lätt hänt att man lurar sig själv rejält om man sätter skygglappar på och avstår från sund bedömning för att i stället hoppas, hoppas och hoppas än mer "Kanske blir det jag som vinner miljonvinsten? Fastän chansen är så extremt litem."

Ja, så kan man ju tänka när det inte spelar någon större roll. Lotten kostar inte så mycket och då får man ju lite underhållande spänning i väntan på dragning.

Men. Det låter ju inte som en väl organiserad och pålitlig organisation som kör mer eller mindre på chans. Om inte annat så illustrerade väl de tre åren med Näsan och hans glada köpfest som drog Apan ned i sörjan sportsligt och ekonomiskt det. Och - vill jag tillägga Aplasse J var för tudan inte ett enda j-a dugg bättre - det var bara nrä NHL-scouten Anders Forsberg säkrade vettiga rekryteringar som det fungerade, men när Aplasse själv skulle köpa, då blev det mest skit. Som en halv miljon i månaden för ett trött Fläskberg med mera. Det enda den misslyckade juniortränare Aplasse J lyckades med var att stjäla småpojkar från andra klubbar genom sena telefonsamtal i lönndom.

Ungefär som att ha längtat efter en Mustang Shelby, men den enda man får råd med har en utbränd motor. Visst, den är ju vacker att se på, nästan som en Gludhjälte. Men det underbara motorljudet får du aldrig höra, känna och uppleva. Och köra den? Glöm det.

Trots allt detta - och det säkerligen mycket låga priset - hade ju Apan ändå inte råd att köpa in denna Eleanor Shelby. Inte förrän de hittade på att tvärt emot vad de hade beslutat enligt värdegrunnnden- att inte köpa på artistkontrakt - göra just så med följd att de försnillade skatter motsvarande 40% av lönen och likaledes sociala avgifter motsvarande 50% av lönen - och därigenom skenbart kunde ge Kiiskinen dubbelt så mycket "lön" som de annars hade haft råd med. Samtidigt som Kiiskinen därmed inte betalar för det han utnyttjar allmän service, infrasturktur och samhällsapparat i Sverige. Lite trottoarkant över det hela.

Kiiskinen planeras därmed dyka upp i slutet av nästa månad först för att spela hockey. Om ryggen håller...

Nu påstår aprunkarna på Hockeysverige att "Apinköpet kommer att hålla formen i Finland". Det gäller SaiPa och idag har Kiiskinen för första gången deltagit i träning, efter att inte ha kunnat spela eller träna hockey sedan Luleå sparkade Läjkers ur slutspelet för ett halvt år sedan.

Hockeysverigeaprunkarna säger inte ett j-a dugg om skadeproblematiken utan tycks snarast antyda att Kiiskinen nu varvar upp och när han anländer till Apan kommer han att formligen spruta ur sig poäng!

Man alla som begriper sig på annat än sexfingrad banjomusik förstår att vad det handlar om är att Kiiskinen kommer att göra ett sista, tappert försök för att se om ryggen håller. Med stor sannolikhet håller den inte. Det kan vi nog utgå från att Läjkers organisation - efter att ha haft Kiiskinen på heltid (inga skattemyglande artistkontrakt där inte) under fem år - hade mycket bra koll på.

Jag tycker att hela den här byken snarast liknar Bajens inköp av videojuggar för sparkboll för länge sedan.

Men jag har ju fel. Vi vet ju alla att Apan har en särdeles hög kompetens för att hitta finländska spetsforwards som kan lira massor av matcher när Tåmsån fått sätta pli på dem:
2014-2015 Mikko Lehtonen 25 matcher
2014-2015 Janne Pesonen 20 matcher
2015-2016 Janne Pesonen 21 matcher
2018-1019 Juhamatti Aaltonen 35 matcher

Speciellt den sistnämnda som öste in mål för Apan. Hela 1,0 mål blev det.

Så Kiiskinen kommer säkert att lira massor. Blir det fem matcher tro? Eller ger han upp redan närmaste månaden, när han själv inser det som hela Läjkers redan vet. Ryggen håller inte.