Luleå HF

Sven.Savage: Jag var på plats den 0-13 matchen, en tung höstdag under 1987. Det som många inte minns när den matchen dras upp är att säsingen ändå slutade med guld. Håll i Håll ut.

Men det tog allts mig 32 års närvaro i ladan sedermera arenan, innan någon form av upprättelse infann sig.

Så nu är jag en av troligen ganska få, som bevittnat både den största förlusten på hemmais, liksom den största segern. Det senare var såklart roligare, på många vis, och att det förflutit hela 32 år mellan tillställningarna känns bara i kroppen dagen efter

eltifoso: Underbart, och vilken härlig berättelse från 0-13 till 12-0 - inklusive att det blev Glud efter stortorsken. Mycket illustrerande att väntar man tillräckligt länge - 32 år är ju imponerande! - jämnar allt ut sig i hockey.

Förutom, förstås Luleås förluster i slutspel mot Pölsan. Jag är helt säker på att den nesliga raden inklusive på vilket sätt den blev till...det kommer inte att rätta till sig och jämna ut sig närmaste 300 åren. Men kanske därefter?