Luleå HF

Sven.Savage: Alla lag har sina antagonister. Vi har jurgården medans Fusklunda har oss (avundsjuka från Karlstads yttre hamn). Trodde dock ni hade Pite efter mina otala besök vid gamla Lv7.

Svanru: Vi har väl inte haft några riktigt riktiga antagonister och derbyn med stort D sen Boden försvann från hockeykartan.
När vi var på samma (låga) nivå tidigt 80-tal och tidigare var det blodigt allvar på riktigt och då menar jag på riktigt.

Före under och efter match gjorde fansen upp med nävarna och att vinna dessa derbyn var det som gällde på säsongen oavsett hur bra man låg till i tabellen.
Boden var ”gröningarna” som spelade i grönt och var från sveriges mest hatade stad garnisionsstaden Boden där de flesta lulepojkar gjort lumpen. Och IFK Luleå (senare Groko och LHF) var ”negrerna” för vi drack Bodens avloppsvatten som släptes ut i luleälven där vi tog vårt dricksvatten samt att vi hade reklam på byxorna för Oboy med en mörkhyat pojkansikte.

Antagonismen mot DIF är ett sensre påhitt nu när Bodenhockeyn dött sotdöden, det var ganska kul med derbyna mot gröningarna fina minnen :-)

Svanru: Jo, visst hade vi pite som du märkte där vid lulsundet men det var mer än 40 år sedan, även om enstaka pitbor fortfarande vill ha oss som värstingar.

För oss har det växlat under åren faktiskt. Visst, Apan är det lag vi helst av alla vill slå numera. Men Warulfven har också varit ärkemotståndare. På senare tid har vi haft först Pölsan - som spöat oss vidrigt varje slutspelsmöte, därefter Gangsteröret som bogeyeams. Djurgårn och Gnaget har vi ofta lyckats bra emot så det är motståndare vi gillar.

HK Arslet, däremot, har alltid varit ena j-a historier i slutspel vanligen kraftigt färgade av helt horribla hemmazebrainsatser i Scandal-I-Analium, bara av att tänka på det ilsknar man till.