Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Ibland klankar folk på mig för att jag kallar Apan för Apan men faktum är att det är BurkÖlen som ska hyllas för beteckningen. Det hände på nittiotalet, när alla lag skulle lägga till något djur på amerikanska för att bli "moderna" och kopielaget Apan fick förstås fnatt och beslutade hit och dit. Än skulle de bli Ants, sen skulle de bli stingheads, och så höll de på. Spänningen var stor när de änk-ligen skulle presentera sin nya maskot och det skulle ske i en match mellan Apan och Ölen. Apan själv hade låtit släppa ut att de valt någon sorts variant av ett troll från bergen eller gruvan eller hur det nu var.
När maskoten kom ut på isen, var det först tyst. Till dess att någon från Ölens supporterklack ropade "Det är ju en apa!". Och därmed var namnet satt.
Det där kände jag inte till när jag många år senare gjorde precis samma bedömning, när jag fick se plastblygdens maskot "Det är ju en apa!".