Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Han hade i princip äntligen spelat sig till en förstaspade för Ottawa i NHL för knappt två år sedan, när han plötsligt inte deltog i en match, och det meddelades att han träffats av ett skott på hjälmen på träning. Det lät ju verkligen inte farligt, men helt oväntat blev han fortsatt borta och kom aldrig tillbaka. Hjärnskadesyndrom blev beskedet och så småningom kompletterades med information om nackskada också.
Anders var en av de vakter vi sett utvecklas i Luleå Hockey som del av arvet efter Myllys, tillsammans med bland andra David Rautio Berguv och Joel Lassinantti, alla Luleåpojkar; kompletterade av t ex Filip Gustafsson och Jesper Wallstedt som sökte sig till Luleås hockeygymnasium för den ypperliga vaktutbildning som hanterats av gamle stjärnmålvakten Blommans dotter, Daniel Henriksson, Gustaf Thörnqvist med flera.
Tidigt draftad av New York Islanders valde han att nyligen 21 år gammal åka över Atlanten och tillbringade tre år i NHL/AHL. Det var tyvärr fel beslut. Han borde ha stannat hemma och fått utvecklats några år till för att bli ännu bättre inte han åkte över. Vid 24 års ålder släppte Islanders honom och hans karriär tycktes gå i stöpet.
Då åkte han till Ryssland och gjorde sin bästa säsong någonsin för KHL-laget AK Bars Kazan. Med en räddningsprocent på 93-94% i liga och slutspel tog han Kazan ända till final om Gagarin Cup, som KHL:s klart bäste målvakt. Och följde upp det med att som målvakt ta Tre Kronor till VM-glud.
Som 25-åring åkte han till NHL igen och fightades i fem år för att slå sig fram till en förstaspade. Hösten 2015 lyckades han fantastiskt bra för Edmonton Oilers och allmänt ansågs han i staden och klubben ha lyckats och att han skulle få förstaspaden. Men Oljan är helt galen och har sedan Gretskys dagar tagit extremt många fullkomligt usla beslut och galna oljeledare släppte honom helt oförklarligt. Sedan blev den en resa över NHL och många klubbar hann han med: New York Islanders, Chicago Blackhawks, Edmonton Oilers, St Louis Blues, Buffalo Sabres, Vancouver Canucks, Ottawa Senators och Tampa Bay Lightning - i Chicago och Tampa dock utan matcher, men i framför allt Buffalo och lite också Vancouver var han nära målet förstaspade innan han äntligen i Buffalo lyckades fullt ut och som 29-åring tycktes han framme vid sitt mål: en NHL förstaspade och många framgångsrika NHL-år framför sig.
Och så kom skadorna helt oväntat. Bara att bita i det sura äpplet nu men minnena och framgångarna under en fantastiskt fin karriär lever kvar.
We had the days.