Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Och denna subjektivitet färgar oss sällan eller aldrig så mycket som under brännande match och ju mer matchen gäller och står och väger desto mer rött, svart och gult filter har man framför ögonen.
Det är som det är och mest hederligt kan man satsa på att ändra sig när man senare, speciellt efter match, inser att man haft fel.
Läser folk som hävdar att vi ska vara nöjda och stolta över våra svenska domare och att domarna ute i Europa håller mycket sämre nivå. Kanske är det sant, jag vet inte.
Det jag vet är att det är trist att vi irriteras så mycket på domarna numera men samtidigt är det svårt att avstå när man så tydligt kan se med repriser vad de missat. Kraven ÄR stora på domare och ingen är ofelbar. Enstaka missar bör, ska, och får man acceptera även om det kan vara svårt. Speciellt om och när man - i synnerhet under match - får uppfattningen att de dömer på ett sätt som riktas MOT ens eget lag.
Med detta skrivet skulle jag inte bli förvånad om jag om en timme börjar med inlägg av typen "Zebrajävul!", "Köpt domare!", "ge fan i att blåsa sönder matchen!" och så vidare;-) Men Sjökvistarn brukar hålla sig lugn ofta, så hoppas slippa se sådana inlägg av undertecknad.