Luleå HF

Sven.Savage: Vilken skillnad syftar du på? Jag har redan sagt att den enda 'egentliga' skillnaden jämfört med det jag tidigare uppmärksammat, EFTER det ANDRA! längre uppehållet, är att Ward varit synbart bättre än tidigare.

Vilka andra SKILLNADER ser du i spelet, jämfört med tidigare, som 'uppenbarligen' journalisterna !? OCH jag, OBEROENDE!!!! av varandra av vad det verkar, har sett?

Realisten: Ja, men för tusan! Läs det jag skriver fr a för tre timmar sedan samt efter matchen för 22 timmar sedan. samt under matchen.

Jag tar en detalj. Linornas forwards ska i Bulanhockey sköta backchecking.

När de förlorat puckinnehav i anfallszon ska de kämpa hårt för att snabbt följa motståndarnas försök till snabba spelvändningar. Genom att följa och attackera puckföraren samt blockera dennes möjligheter och inte minst markera ut övriga motståndare som vill vara tillgängliga för pass för att bryta in i vår zon.

När det fungerar som det ska kan man ofta få stopp på motståndarnas attack redan i mittzon och ibland tvinga dem till misstag och tappa puck så att i stället vi kan spelvända.

Ibland tvingas motståndarna bara dumpa ned puck och vi kan ta över den, eftersom stark backchecking gör det förbannat svårt att komma fram för dem.

Och skulle de lyckas spelvända snabbt och komma in i vår zon blir det sällan 3 mot 2 etc, samt dessutom ska våra snabbt hemvändande forwards lyckas markera ut andra motståndare som kommer lite bakom i andra vågen och kan bli frispelade för att ohotade från halvdistans t.o.m. i slottet kunna smälla in mål.

Denna backchecking har inte fungerat som den ska under hösten. Delvis eftersom vi spelat med reserver och rookiejúnisar som inte har tillräcklig träning och erfarenhet för detta.

Följden blir då att motståndarna kan komma i spelvändningar, kontra snabbt, och spela sig till fina lägen där de kan passa bort vår målvakts chanser att rädda puck.

I match efter match under hösten har motståndarna ohotade kunna passera mittzon och ta sig in i vår zon, eftersom vår backchecking inte fungerat. Nykomponerade linor utan kemi har inte lyckats fixa detta.

Och därför har motståndarna kunnat ösa in mål trots att fr a Lassi tagit allt han kunnat. Men när motståndarna fått öppna gatan gång på gång förlorar man normalt matcherna.

Detta med backchecking är bara en del i Bulanhockeyn utan puck, men så oerhört viktig.

Och i gårdagens match levererade Luleå en nästan perfekt backchecking. Äntligen! Det här var en backchecking som duger utmärkt i slutspel.

När det gäller försvarsspelet tillkommer ju också behovet av att kunna försvara oss när motståndarna kommit in i vår försvarszon, såväl med 5 spelare som med 4 spelare = boxplay.

Även dessa viktiga delar har fungerat rejält bättre. I går upplevde man att forwards och backar - samt målvakt - spelade tillsammans. Tidigare har det alltför ofta inte fungerat och det har räckt med att en enda spelare inte gör sitt jobb så kollapsar det försvaret. Men nu satt det lagspelet som det skulle!

Och när det gäller Boxplay så har vi mot Ilfves och Plastjö spelat drygt 20 minuter utan att släppa in ett enda mål, detta trots att vi tidigare ståtat med urusla 70% i BP. Ofta kunde vi t.o.m. långa tider hålla PP-motståndare för att nå in i vår zon, och när de väl var där spelade vi så energiskt att vi oftast tvingade dem att stå med rygg mot mål för att försvara puck, med följd att de vare sig hittade bra pass eller skott.

Så här är det i hockey. Ett lag som läcker som ett såll kan aldrig bli ett vinnande lag. Först och främst måste man täta upp defensiven, och när man prioriterat det och lyckats, kan man släppa lite grann på försiktigheten och satsa mer framåt för att själva göra mål.

Allt detta är eliminära, grundläggande kunskaper för hockey. Alla som kan hockey vet detta.

När nu Luleå fick komplettera med alla dessa spelare - i princip 4-5 starka spelare samtidigt - har vi äntligen styrkan och bredden att fixa till vår hockey. Men det är inte att bara kasta in dem i ett lag som inte fungerat som det ska sedan länge. Det tar lite tid att vända skutan. Lyckligt för oss är att nästan alla spelare redan kan spela Bulanhockey sedan tidigare och den överväldigande majoriteten var med och tog gludet för Luleå för ett halvår sedan. Med detta vet vi att laget nu kan komma att få ihop spelet och lira Bulanhockey när den är som bäst, men det tar tid att få ihop ett lag som tidigare inte fungerat. Fast den tiden kan bli kortare, med hänsyn till de fördelar som redovisats ovan i detta stycke.

Inom parentes sagt måste alla spelare göra sitt bästa hela tiden. Det räcker inte med att man vill men sedan presterar matcher där man en-två perioder inte ids hänga med och allt faller samman. Men senaste två matcherna har spelarna givit allt de kunnat i tre perioder. Ingen har fallit ur ramen och påverkat och dragit med sig andra; nu har vi bara spelare som är beredda att ge allt på isen.

När man vet detta vet man också att det man kan hoppas på i matcherna är att söka efter tecken på att man lyckas förbättra försvarsdetaljerna som måste och ska prioriteras.

När de sitter, blir Luleå ett helt annat lag, som kan växa mentalt och anfallsmässigt. Ta t ex en sådan som Levtchi som imponerade så i senare delen av förra säsongen när han fick spela i ett fungerande lag som gav linorna stöd och chanser att agera; i den tjolahopphockey vi "presterat" under våren kan han knappast känna sig hemma. Ta också Omark; under hela hösten har vi lyckats ställa upp i motståndares zon i PP, men väl där står vi bara på hälarna, passar impotent, undrar vem som ska göra något. Men med Limpan i PP så hittar han de inspel på läppen som ingen annan gör, vilket innebär att motståndarna tvingas satsa mer på att stoppa just honom, och då blir det öppnare för övriga spelare.

Nej, kolla bara på namnen, på de forwards vi besitter. Och kolla gärna in de mål vi gjorde under slutspelet för ett halvår sedan. Vi har helt makalöst skickliga forwards och de kommer att ta fram ett vinnande målverererande anfallsspel.

Om vi bara fixar till defensiven först. Och de senaste matcherna signalerar att vi är på god väg att lyckas fixa det. Prioritera att ordna upp ett fungerande Bulanhockey försvarsspel - och resten ger sig.

Det är vad jag talar om.

Det handlar på intet sätt om resultat i enskilda matcher. Utan om att utveckla fram den hockey som laget de facto redan behärskar. Och som alla som varit med om redan vet, är kronjuvelen för såväl Rönkenhockey som Bulanhockey att leverera ett spel utan puck som knäcker motståndarna. När det sitter, har spelarna rätt mycket frihet för anfallsspel. Många år har vi varit nära, men vi har inte haft (råd till) tillräckligt skickliga forwards. Men det har vi nu! Lita på det!

OK. Om du förstår vad jag skriver om inser du att jag skiter fullständigt i enstaka resultat - även om de blivit bra på sistone - eftersom jag vet att just nu prioriterar vi och satsar i första hand på att etablera vårt (vinnande) spel utan puck. Med det i fokus, är det inte konstigt att mindre insatta kan tänka "vad tråkigt, inget händer, lagen tar bara ut varandra, BEDRÖVLIGT!)

Medan sådana som jag njuter av att se alla nödvändiga förhoppningar (just nu, för de måste komma först) infrias.

Det har ingenting alls att göra med att vara objektiv eller subjektiv.

Det handlar om att begripa vad som är viktigt att prioritera just nu för att få till den bästa hockey vi kan leverera för fortsättningen av grundserien SHL och för slutspelet.

Att låta anfallsspelarna löpa amok och köra på framåt, framåt skulle förvisso innebära att det blev många fler mål i matcherna och vi skulle vinna en del matcher efter att ha gjort snygga och häftiga mål. Men det skulle bara vara så kallade Pyrrhus-segrar. Och vi skulle inte nå den nivå man behöver för gludet. Den nivå vi var på för sex månader sedan.

Visserligen skriver jag mycket snabbt, men nu har jag ägnat 15-20 min (som jag egentligen inte hade tillgängligt) för att noggrant förklara detta för dig. Begriper du nu blir jag glad. Gör du det inte har jag inte tid att informera vidare. Ha en trevlig kväll!