Luleå HF

Sven.Savage: Det finns absolut en grundkapacitet i laget där den högsta nivån är HÖG! Jag tror nu att svackorna nästan bara är ett mentalt problem som måste lösas kollektivt. Även om Frölunda är inne i en tillfällig formsvacka som just nu för första gången denna säsong faktiskt kan skönjas...,så tycker jag ändock att vi fick se en stor del av den stridbara vinnarkänsla vi fick uppleva av vårat gäng under fjolårssäsongen.
Går det bara att få in i huvudena på våra spelare att så är fallet ,finns faktiskt chansen att det ÄVEN NU!! kan bli en tämligen angenäm upplevelse vad det lider i slutspelet.

Hur angenämt det blir avgörs av hur hela kollektivet förmår att sluta samman när det gäller det mentala, då jag efter kvällens match fakiskt tror att vi trots säsongens bakslag så här långt ändock tror att vi kan gå 'långt' i slutspelet. Det är enbart en MENTAL fråga. Detta är min absoluta åsikt efter att ha bevittnat en match som jag på förhand trodde mer eller mindre var skrivet i sten att vi skulle förlora.

Realisten: He he - det är som hade jag skrivit, det själv, Realist! Är det inte härligt att se och hoppas på möjligheterna? Det kanske inte går hela vägen …. Men det KAN gå! Kanske.

Skickligheten finns, spelsystemet finns och det kommer att sitta bättre och bättre. I december tränade man in spelet utan puck. Och under uppehållen jan-feb kan man satsa på spelet med puck. Senaste nio matcherna har vi slagit fiskrenset, apan, Plastjö och Malmet. Innan dess Djurgårn och timret även om de var mindre utmaningar. Och nu ska vi upp mot röglet, som vi ofta har svårt för eftersom de spelar lite Bulanhockey 2.0.

Och som du säger: det är mentalt. Om alla är beredda ge allt varje match, ge allt i man mot man och sarg, hjälpa varandra, täcka upp för varandra och i anfall dra upp farten och ingen står på hälar….

Då kan vi vinna mot vilket lag som helst. Det gjorde vi i fjol. Och det är kanske det största hindret - vi har redan gjort det. Och då blir det liiite svårare att vara beredda att ge tänder och värre för lagets skull. Och det blir en mental inställning som avgör hur det kommer att gå.

Är det inte härligt?