Luleå HF

Vi behöver komma överens om hur vi definierar "filmning" samt "förstärkning".

Filmning
En medveten handling där en spelare genomför en handling där han simulerar att han blivit så illa behandlad av en motståndare att han fallit till isen, blivit skadad eller på annat sätt drabbats, fastän han inte ens haft kontakt med motståndaren. Alternativt att, OM han haft kontakt, har det inte lett till de konsekvenser han simulerat fram.

Förstärkning
Spelaren har haft kontakt med en motståndare som attackerat denne på en regelvidrigt sätt men förstärkt konsekvensen av regelbrottet. Detta är mer komplicerad, bl.a. eftersom domarna uppmanat spelarna att förstärka under flera år, eftersom de annars inte alltid kunde se att allvarlig förseelse skett. Det här var ingen god väg att gå, eftersom det snabbt etablerades en "sanning" bland spelarna att om du inte faller får du inte med dig någon utvisning. När detta brett ut sig tillräckligt förstod man att beteendet måste motverkas och lade då till straff för diving/embellishment vilket skulle reducera antalet sådana händelser, men det fungerade inte som tänkt eftersom det lett till många svårbedömda lägen när allt fler spelare utnyttjar regelverket fullt ut och vi får många svårbedömde gränsfall där frågan om förstärkning eller inte bara kan besvaras av den fallne spelaren själv.

Vidare måste man kunna se situationer mer övergripande i ett sammanhang. Spelare som frekvent hamnar i situationer där filmning men också förstärkning kan misstänkas måste hanteras annorlunda: är det rimligt att just han så ofta "råkar drabbas"?

När det gäller rena filmningar som kan bevisas är det ett fusk och ett hot mot hockeyn och detta ska straffas rejält hårdare än idag. Avstängning och böter enligt samma ska som för farliga tacklingar vore lämpligt och genom prejudikat får praxis etableras. Men förslagsvis två matcher +- böter för ett bevisat fusk.

Exempel på filmningar är förstås när spelare kastar sig omkull fastän de inte ens haft kontakt med motståndare. Eller när de får hög kroppskontakt liknande tackling bröst mot bröst varpå de lyfter båda benen bakåt vilket är helt onaturligt men simulerar för domaren att "något ojuste måste ha utförts". Vidare kan en lätt träff överdrivas som vore det rejält allvarligt och spelaren blir liggande länge, till straff utdömts varpå spelaren hoppar upp och spelar i efterföljande PP. I år hade vi t.o.m. en händelse där en spelare tycktes bli tacklad i huvudet, blev liggande på isen som vore han medvetslös under en minut, hjälpes till slut av isen stödd av sjukvårdspersonal och spelare - bara för att sedan direkt spela vidare. I efterhand syntes det tydligt att spelaren aldrig träffats i huvudet, men då förklarade han att "han blev rädd att han kunde ha träffats i huvudet och då hamnade i panik varpå han reagerade som han reagerade" vilket togs upp av en tränare vid efterföljande pressträff varpå den andre tränaren tyckte att den förste skulle "passa sig".

Jag tycker att det skulle vara självklart att misstänkta filmningar skulle granskas rejält och om misstanken infrias ska spelaren stängas av ett antal matcher.

Det skulle i sin tur innebära att spelaren själv inser risken för att bli avstängd och kontaktar domaren för att förklara att "jag tappade bara skäret", eller "jag blev bara rädd" o s v. Vilket skulle innebära att icke korrekta utvisningar kunde inställas.

Sammanfattningsvis

Filmning = en medveten konsekvens efter något som inte skett, men som spelaren väljer att utföra i syfte att få domaren att fatta ett felaktigt beslut.

Förstärkning = en konsekvens som är tänkbar efter att ha blivit drabbad av en motståndare men där graden av konsekvens blivit övergiven och förstärkt.

Se bara när en spelare jagar en annan puckförande motståndare och slår med klubban på dennes kropp. I vanliga fall påverkar det inte alls spelaren som blir slagen men alldeles för ofta väljer den drabbade att falla och då får han ofta med sig slashing eller tripping. Ibland lyckas domarna döma endast för diving men vanligen blir båda utvisade, även om det i det helt dominerande antalet fall blir bara den som slår med klubban som utvisas.

Det här känns inte bra och speciellt inte när domare inte vågar avstå och avblåsning inte kommer. Alldeles för många slashingar/trippingar döms ut av osäkra domare i vissa matcher, medan mer säkra domare vågar ta sig rätten att inte döma alls när det starkt kan misstänkas att hitta-på är inblandat.

I vilket fall. Att åstadkomma en förändring och motverka att hockeyn blir allt mer som fuskesparkbollen kräver en del och det räcker inte med bara medvetenhet om det ovanstående.

Hockeyn måste också se till att de verktyg man har används på bästa möjliga sätt. Vi har två huvuddomare, vi har god kameraövervakning, vi har ett situationsrum och vi har möjligheten att föra visare rättsfall till "players safety group" och till Disciplinnämnd. Men dessa verktyg används inte optimalt och anledningen till det är att vi i snart tio år tillåtit en alltför inkompetent lärling ha en sådan makt och inflytande att denne helt kan sätta de goda möjligheterna ut spel.

Denne lärling har kontroll på alla tyckanden från situationsrummet. Nu hoppar jag över stöd under match om puck är över mållinje och liknande, utan bara vilket urval vederbörande gör av vad som borde rapporteras till disciplinnämnden. Han gör sin tolkning, bestämmer sig, skriver en ofta horribelt subjektiv rapport och bifogar lämpliga filmer, mailar några enstaka i players safety group som han vanligen övertalar följa hans linje och så vidare till disciplinnämnden, där de flesta saknar hockeykompetens, varför de bara håller ordning på prejudikat och beslutar enligt straffskala. Och inget av detta är transparent och offentligt. Bara några allmänna ord om hur bra systemet är men ingen transparens alls.

Så här får det helt enkelt inte fungera i ett rättsystem!

Mitt förslag är att sparka lärlingen och ersätta honom med kompetent folk, gärna några stycken som får ligans förtroende och framför allt att de diskussioner och bedömningar som görs alltid finns tillgängligt offentligt. Så att hockeyvärlden får kunskap om kompetensnivå samt att detta "svart eller vitt" som beror på att en lärling har problem med tänket, ersätts av objektiva och välgrundade bedömningar som kan vara tydliga åt endera hållet men också svårbedömda komplicerade varpå bättre fria än fälla också ska finns med som alternativ när man inte blir tydligt säker.

Alla som var med om den säsongen där lärlingen dömde bort mål till höger och vänster med argument som att "två meter från målvakten står en spelare vars huvud böjer sig in över linjen för målområdet" borde förstå att lärlingen saknar omdöme och undra på varför han tillåts fortsätta år efter år.

Man skulle kunna tänka sig att ligans klubbar utser och föreslår egna före detta spelare med god förståelse för hockey och som kan hålla sig objektiva (kanske inte döma när de är part i mål, vilket kan behöva definieras) och bildar en större grupp än en enstaka lärling, som har makten. Det skulle kosta en del men med hänsyn till vad ligan omsätter har vi säkert minst sagt råd med det, även om det hindrar enstaka överlöner hos köpespelare. Speciellt eftersom man då kan spara in på Disciplinnämnden eftersom de då bara behövs enstaka personer att hålla reda på prejudikat, när den betydligt viktigare bedömningen som kräver hockeykompetens redan är genomförd.

Så, enligt min uppfattning måste man ändra på den rättskipande organisation för att med trygghet kunna gå vidare med ambitionen att motverka utvecklingen till fuskande sparkbollssport.