Om gårdagens match och bedömning av lagen i efterhand när man analyserat intrycken.
Luleå Hockey Efter decemberuppehållet skärpte sig Luleå och det gällde spelet utan puck, där fr a forwards inte bidragit som de ska i Bulanhockeyn. Gick på forechecking i ogynnsamma lägen och blev överspelade, medverkade inte tillräckligt bra i försvaret i vår egen zon och framför allt var backchecking sällan väl utfört. Efter att Bulan och laget fått till det där blev Luleå ett helt annat lag och lyckades bättre än alla andra fram till OS-uppehållet. Tog i lagom mot sämre lag men vann oftast ändå. Tog i maximalt mot bättre lag och slog alla dessa.
Men sedan återstod att få spelet med puck, offensiven, målskyttet och PP att fungera. I samband med att laget gått allt bättre - när spelet utan puck fungerade - hade mycket av spelet med puck förbättrats "av sig själv" men det återstod en hel del för att nå maximal Luleå-nivå. Visst kunde man ha maxtränat på det under OS-uppehållet men man tycks ha valt att prioritera vila efter intensiva och lyckade månader. Rätt eller fel? Det bedömer Bulan och laget bäst.
Men den bakgrunden är viktig att ha klar för sig. Hur såg det ut nu?
Det ser väl ut som att linorna nu försöker bli bättre framåt och det är väl på gång, även om man inte fick in så många mål som man hoppats på.
Samtidigt har satsningen framåt kostat en del eftersom linornas stöd till backarna reducerats något. T ex var backcheckingen lite svagare, och vidare stack man snabbt framåt när man bedömde att nu har backarna pucken och fixar det här.
Känns lite som att man behöver modifiera något för att skynda mer långsamt. Men visst måste man bli sätta fler mål. Tycker ändå att spelet i anfallszon och i PP blivit bättre genom att ha ökat snabbhet och rörlighet och nu söker man de flesta nycklar för att låsa upp försvaren och sätta målen. Fast fortfarande saknar man de där snabba krosspassen följda av direktskott, sådana som målvakterna inte hinner göra något åt om de inte kunnat läsa i förväg och hinna förflytta sig i sidled. Har försökt kolla varför så inte sker och visst verkar det som att motståndarna neutraliserar försök till kross bättre. Högre fart, säkra pass, så kommer man väl dit.
Med detta sagt så lyckades Luleå ändå ganska bra med spelet denna match, fr a när det gällde att hålla Pölsan från mål på oss. Visserligen gjorde pölsan tre mål, vilket är för mycket för Luleå att släppa in. Men första skottet styrdes från halvdistans olyckligt för oss så att pucken inte bara böt riktning utan dessutom studsade på isen vilket gjorde det extra svårt för Warden. Andra målet var det ju Själin som styrde in när han bröt ett krosspass. Och vid tredje målet hade Luleå kontroll på puck men bakom mållinjen slog Erik ett pass till Jesper som kom en halv meter upp, svårhanterat, en pölsa snodde pucken och passpass bara att panga in i öppet mål. Vid sidan av dessa tre mål, som var av lite tillfälligheter, hade ju Pölsan inte många klara målchanser. Det var lite skott på hel- och halvdistans som Warden som vanligt inte hade problem med, om de överhuvudtaget träffade målet. Utöver detta hemföll Pölsan till de vanliga som lag kör med när de inte kommer åt bättre: myrskott in i hög spelare framför målvakten i hopp om turliga studsar på någon krossdel alternativt styrningar i mål eller peta in returer.
Pölsan Jobbet för att få fungerande backuppsättning tycks ha lyckats. Pölsan har satsat på tyngd och fysik och det ser ut att fungera väl, såväl vid puckstrider efter sarg, som framför mål. Vidare synes forwards ha skärpt sig och bidrar bättre i försvaret som därmed bygger större fyr- eller femmannabox och försvarar slottet bättre.
Med detta har man dessutom givit målvakterna bättre förutsättningar och nu kan de mer rädda sådant de ser och slippa hysteriska kaosräddningar.
Men Pölsans adelsmärke förra säsongen - att bygga mur vid egen blå och inte släppa in motståndare tycks borta? Vi kunde komma in oftare, och det är väl inte bara Luleå som haft det så lätt? Möjligen kan det ha spelat in att Pölsan oftast hade ledningen och att de då backade mer än de brukar?
Anfallshockeyn då? Ja, det framgår väl av tidigare synpunkter. Visst har de skickliga spelare, men de lyckades sällan ta fram något vinnande spel i vår zon. Var Rödin ens med?
Med detta sagt har Pölsan lyckats skärpa till sitt försvarsspel, framför allt genom att nu ha många fysiska backar, och under vinterperioden har de växt till tredje bäst i serien. Så visst har Pölsan skärpt till sig, men kommer det att räcka? Tror inte det, om de inte kan få till det anfallsspel som de egentligen borde kunna. I går var Bäckis borta, men de flesta andra forwards tycktes inte heller vara med. Kanske spar de sig till slutspelet.
Sammantaget. En ganska jämn match, men detta efter några turliga mål av Pölsan och ett uselt utnyttjande inklusive oflyt för Luleå som hade väldigt många fria puckar framför Pölsamålet som mycket väl kunde petats in, inklusive ett flertal rena frilägen som inte heller de nyttjades. Pölsan var ju bara en dryg minut från att ta alla tre pinnarna, fick spela PP i förlängningen och vidare var straffläggningarna lotteri när de första 15 av båda lagen inte målade. När det gäller spelet generellt rätt jämnt men kanske delvis pga att Pölsan backade lite när de var i ledning. Fast med så många fler nära mål-chanser för Luleå borde det ha blivit en mer säker hemmavinst.
Vilket av följande alternativ bör en klubb i SHL helst undvika?
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern?
38% (22)
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds?
26% (15)
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av?
21% (12)
Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"?
Luleå Hockey
Efter decemberuppehållet skärpte sig Luleå och det gällde spelet utan puck, där fr a forwards inte bidragit som de ska i Bulanhockeyn. Gick på forechecking i ogynnsamma lägen och blev överspelade, medverkade inte tillräckligt bra i försvaret i vår egen zon och framför allt var backchecking sällan väl utfört. Efter att Bulan och laget fått till det där blev Luleå ett helt annat lag och lyckades bättre än alla andra fram till OS-uppehållet. Tog i lagom mot sämre lag men vann oftast ändå. Tog i maximalt mot bättre lag och slog alla dessa.
Men sedan återstod att få spelet med puck, offensiven, målskyttet och PP att fungera. I samband med att laget gått allt bättre - när spelet utan puck fungerade - hade mycket av spelet med puck förbättrats "av sig själv" men det återstod en hel del för att nå maximal Luleå-nivå. Visst kunde man ha maxtränat på det under OS-uppehållet men man tycks ha valt att prioritera vila efter intensiva och lyckade månader. Rätt eller fel? Det bedömer Bulan och laget bäst.
Men den bakgrunden är viktig att ha klar för sig. Hur såg det ut nu?
Det ser väl ut som att linorna nu försöker bli bättre framåt och det är väl på gång, även om man inte fick in så många mål som man hoppats på.
Samtidigt har satsningen framåt kostat en del eftersom linornas stöd till backarna reducerats något. T ex var backcheckingen lite svagare, och vidare stack man snabbt framåt när man bedömde att nu har backarna pucken och fixar det här.
Känns lite som att man behöver modifiera något för att skynda mer långsamt. Men visst måste man bli sätta fler mål. Tycker ändå att spelet i anfallszon och i PP blivit bättre genom att ha ökat snabbhet och rörlighet och nu söker man de flesta nycklar för att låsa upp försvaren och sätta målen. Fast fortfarande saknar man de där snabba krosspassen följda av direktskott, sådana som målvakterna inte hinner göra något åt om de inte kunnat läsa i förväg och hinna förflytta sig i sidled. Har försökt kolla varför så inte sker och visst verkar det som att motståndarna neutraliserar försök till kross bättre. Högre fart, säkra pass, så kommer man väl dit.
Med detta sagt så lyckades Luleå ändå ganska bra med spelet denna match, fr a när det gällde att hålla Pölsan från mål på oss. Visserligen gjorde pölsan tre mål, vilket är för mycket för Luleå att släppa in. Men första skottet styrdes från halvdistans olyckligt för oss så att pucken inte bara böt riktning utan dessutom studsade på isen vilket gjorde det extra svårt för Warden. Andra målet var det ju Själin som styrde in när han bröt ett krosspass. Och vid tredje målet hade Luleå kontroll på puck men bakom mållinjen slog Erik ett pass till Jesper som kom en halv meter upp, svårhanterat, en pölsa snodde pucken och passpass bara att panga in i öppet mål. Vid sidan av dessa tre mål, som var av lite tillfälligheter, hade ju Pölsan inte många klara målchanser. Det var lite skott på hel- och halvdistans som Warden som vanligt inte hade problem med, om de överhuvudtaget träffade målet. Utöver detta hemföll Pölsan till de vanliga som lag kör med när de inte kommer åt bättre: myrskott in i hög spelare framför målvakten i hopp om turliga studsar på någon krossdel alternativt styrningar i mål eller peta in returer.
Pölsan
Jobbet för att få fungerande backuppsättning tycks ha lyckats. Pölsan har satsat på tyngd och fysik och det ser ut att fungera väl, såväl vid puckstrider efter sarg, som framför mål. Vidare synes forwards ha skärpt sig och bidrar bättre i försvaret som därmed bygger större fyr- eller femmannabox och försvarar slottet bättre.
Med detta har man dessutom givit målvakterna bättre förutsättningar och nu kan de mer rädda sådant de ser och slippa hysteriska kaosräddningar.
Men Pölsans adelsmärke förra säsongen - att bygga mur vid egen blå och inte släppa in motståndare tycks borta? Vi kunde komma in oftare, och det är väl inte bara Luleå som haft det så lätt? Möjligen kan det ha spelat in att Pölsan oftast hade ledningen och att de då backade mer än de brukar?
Anfallshockeyn då? Ja, det framgår väl av tidigare synpunkter. Visst har de skickliga spelare, men de lyckades sällan ta fram något vinnande spel i vår zon. Var Rödin ens med?
Med detta sagt har Pölsan lyckats skärpa till sitt försvarsspel, framför allt genom att nu ha många fysiska backar, och under vinterperioden har de växt till tredje bäst i serien. Så visst har Pölsan skärpt till sig, men kommer det att räcka? Tror inte det, om de inte kan få till det anfallsspel som de egentligen borde kunna. I går var Bäckis borta, men de flesta andra forwards tycktes inte heller vara med. Kanske spar de sig till slutspelet.
Sammantaget. En ganska jämn match, men detta efter några turliga mål av Pölsan och ett uselt utnyttjande inklusive oflyt för Luleå som hade väldigt många fria puckar framför Pölsamålet som mycket väl kunde petats in, inklusive ett flertal rena frilägen som inte heller de nyttjades. Pölsan var ju bara en dryg minut från att ta alla tre pinnarna, fick spela PP i förlängningen och vidare var straffläggningarna lotteri när de första 15 av båda lagen inte målade. När det gäller spelet generellt rätt jämnt men kanske delvis pga att Pölsan backade lite när de var i ledning. Fast med så många fler nära mål-chanser för Luleå borde det ha blivit en mer säker hemmavinst.